Geralds lek (2017)
Oväntat lyckad filmatisering av svårt King-material
Tanken är att krydda ett falnat äktenskap. Resultatet blir en mardrömslik situation. How very King ...
Jessie och maken Gerald åker ut till ensliga stugan. Han har fått igenom att kärlekslivet ska uppgraderas med handklovar. Riktiga grejer, inga leksaker. Mitt i sin 'lek' hinner Gerald avslöja mörkare sidor än hon anat innan han får en hjärtinfarkt och kolar vippen. Nycklarna till handklovarna ligger lika nära men oåtkomliga som telefonen. Och hon har inte slagit på "Hej, Siri".
Fast i en fälla med en hungrig, herrelös hund som enda, och synnerligen oönskat, sällskap börjar Jessie halvt ofrivilligt bearbeta en händelse ur det förflutna samtidigt som hon desperat försöker överleva. Hennes mörkaste tankar gestaltas av en ironisk och vältalig inkarnation av den döde maken, medan en version av henne själv står för mer hjälpsamma råd från andra sidan sängen. Båda talar lugnt och vänligt och ibland verkar de rentav eniga. Det är en väldigt välfungerande lösning på det klassiska dilemmat med att överföra skrivna tankar till film. Och deras ’närvaro’ känns oftast som en tröst, även när de säger jobbiga saker.
När mörkret faller och hunden plötsligt springer iväg med ett skrämt gny för att någonting annat har anlänt blir det nämligen just så kusligt som jag minns det från boken. En annan svåruthärdlig scen från boken, denna fysiskt kisningsframkallande, fångas lika skickligt.
I allt väsentligt och även många små detaljer är detta Kings roman från 1992, inklusive epilogen där ett mysterium får en grotesk förklaring. Det fysiskt plågsamma, utmaningen att nå ett glas och få i sig några droppar vatten, det psykologiskt intressanta och det spöklika; allt samexisterar på ett sätt som många Kingfilmare kunde ta lärdom av. Carla Gugino är strålande i den krävande huvudrollen och Bruce Greenwood stabil som Gerald. Även tillbakablickarna till en avgörande barndomshändelse är väl gestaltade.
Att Geralds lek skulle bli ambitiöst filmad hade för några år sedan varit något av en högoddsare. Det är magstarkt och knappast kommersiellt gångbart stoff. Att nattsvarta långnovellen "1922" filmats praktiskt taget samtidigt känns som ett tecken på någonting. Eller på flera saker. Som att Stephen King är extra mycket i ropet igen (vilket sker i faser, lite som "Det"-clownens återkomster) och att streamingaktörer som Netflix har skapat nya möjligheter att satsa på det lite smalare. Det är bra saker, och det här är en bra film.
Mike Flanagan hanterar dock inte avrundningen fullt lika skickligt som vägen dit. Stoffet är som sagt taget från boken, men epilogen känns av olika skäl lite påklistrad och är inte lika stilsäker som den föregående maran. Det drar tyvärr ner helhetsintrycket.
Men detta är undantaget i en film som till 90 procent håller sig till ämnet och håller tonen på ett imponerande vis och inte släpper greppet, om man väl bestämmer sig för att ge den en chans.
FOTNOTER
Flanagan är tydligen i färd med att filma "The Haunting of Hill House" för Netflix. Jag betvivlar att han kommer toppa "Det spökar på Hill House" från 1963 men han visar i alla fall tillräcklig psykologisk fingertoppskänsla här för att det ska kunna bli intressant.
"Gerald's Game" ansluter till samtida romanen "Dolores Claiborne" via solförmörkelsen och en dröm om en kvinna och en brunn. Intressant nog är dessa sistnämnda komponenter viktiga i nyss nämnda, nyss filmade "1922".
© Anders Lindahl
2017-10-22
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: Gerald's Game
USA, 2017
Regi: Mike Flanagan
Med: Carla Gugino, Bruce Greenwood, Carel Struycken, Henry Thomas, Chiara Aurelia, Kate Siegel
Genre: Skräck, Thriller
Teman: Stephen King på vita duken
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Ingår i följande teman
