Wonder Woman (2017)
"Vad skulle Marvel ha gjort?"
Så har jag då sett den, superhjältefilmen som alla utom James Cameron tycker om (att döma av rubriker jag sneglat men inte klickat på). Och jag blev väl inte helt salig jag heller. Även i en genre där det hör till att återanvända idéer och teman känns den ovanligt ihoplånad och en nervös kontrollant med uppgift att påminna om Tävlingen med Marvel syns i hörnet av var och varannan bildruta.
DC har ju inte haft samma framgång som Marvel med sitt cinematiska universum. Spaltmeter har skrivits om bataljen mellan bjässarna och jag har väldigt lite att tillägga om detta, utan konstaterar mest att jag förstår varför poängställningen är som den är. Marvel-filmerna är nästan utan undantag genuint underhållande och verkar inte ta sig själva på alltför stort allvar ens när de är allvarliga. De har någonting. Många av de DC-filmer jag sett verkar istället leta efter någonting och det finns väl egentligen ingen enhetlig plan. Man får nästan dra en lättad suck över att de inte försökt knyta ihop "Watchmen" med Green Lantern och Jonah Hex.
Är "Wonder Woman" undantaget som bekräftar regeln eller början på något stort? Filmen som ger dem lite mojo? Patty Jenkins, tidigare mest känd för den inte alls snarlika "Monster", har i alla fall fått rikligt med lovord för sitt bidrag till genren.
Det är svårt att tänka bort den där Tävlingen redan i prologen, som mycket väl kan ha författats enligt parollen ’som Thor fast med grekiska gudar och massvis med kvinnor’. Lilla Diana växer upp på amasonernas ö där krigskunniga kvinnor väntar på den stridslystne guden Ares fruktade återkomst. De har ett heligt uppdrag, men är inte säkra på att deras kunskaper någonsin kommer behövas. Diana är förstås speciell, inte bara prinsessa. Det är något hemligt med hennes ursprung som rent av är mer anmärkningsvärt än att hon skulle ha modellerats ur lera av sin mor, vilket är den officiella versionen.
Först när hon som vuxen, spelad av stjärnskottet Gal Gadot, räddar en brittisk spion ute i havet och råkar visa en bunt tyska soldater vägen till den dolda ön framgår det att hon inte lever på antiken. De har visst bara isolerat sig. Första världskriget, med inslag av genrens typiska onda vetenskapsperson (dock kvinna, förstås), visar sig vara i full fart därute. Diana är säker på att Ares bokstavligen är tillbaka och genom att besegra honom med ett särskilt svärd tänker hon sig kunna stoppa slakten. Trevor, som den brittiske spionen heter, är skeptisk men tar henne med sig ändå. Amasoner säger man inte emot hur som helst.
Dianas första möte med en man har klara komiska poänger. Chris "Kapten Kirk" Pine är heroisk och rolig. Klassisk världarna-kolliderar-humor uppstår också när de anländer till London. Gå med svärd och sköld mitt på stan, genomdråpligt! Men egentligen vill hon ju till stridens centrum, där hon föreställer sig att Ares håller hus. Så de samlar ett brokigt gäng och tar sig Captain America-likt till fronten, där hon ibland blir till Hulken. Men är det verkligen general Ludendorf och hans giftgasgeni som är det största hotet mot mänskligheten ...? Finalbatalj, tvivel och hopp, eftertexter.
Jo, visst får de ihop det och gör allting rätt, inklusive en sista twist och mäktig dust på slutet. Jag lyckas dock aldrig riktigt se filmen som ett självständigt väsen, det är så mycket potpurri att jag aldrig rycks med. Underhålls, ja. Uppslukas, nja.
Det är en ganska harmlös och underhållande film, temat om krigets ohygglighet till trots. Ofta fånig också när den troligen ska vara allvarlig, särskilt i inledningen som känns lite tveksam och tillgjord. Striderna är snygga men de prövar Allt på ett nästan ängsligt vis. Cirkuskonster och ”Spartacus”-estetik, kastande av stridsvagnar och kraftblixtar. Tävlan, tävlan. Dialogen är glasklar och har sällan någon riktig gnista. Även temat om huruvida människor är goda eller onda och förtjänar gudomlig hjälp känns nött.
Det är omöjligt att ignorera Genusperspektivet här. Kanske fyller den här filmen ett slags vakuum i genren, åtminstone vad gäller kvinnor i huvudrollen. Det saknas verkligen inte handlingskraftiga kvinnor i superhjältarnas värld, men de är sällan i absoluta centrum. Så visst, den kanske väntade på att göras, men om du letar efter en film om en självständigt agerande och tänkande ung dam som lämnar sin trygga, isolerade ö för att göra något viktigt Där Ute skulle jag hellre rekommendera "Vaiana".
© Anders Lindahl
2017-10-17
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Tummen upp för Gal Gadot!
Originaltitel: Wonder Woman
USA/Kina/Hong Kong/Storbritannien, 2017
Regi: Patty Jenkins
Med: Gal Gadot, Chris Pine, Connie Nielsen, Robin Wright, Danny Huston, David Thewlis, Saïd Taghmaoui, Ewen Bremner, Eugene Brave Rock, Lucy Davis, Elena Anaya, Lilly Aspell, Ann Ogbomo, James Cosmo
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
Svensk biopremiär: 2017-06-02
Hemmabio: 2017-10-09
Teman: Första världskriget Superhjältar
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Ingår i följande teman
