Game of Thrones - säsong 7 (2017)

Spektakulär säsong med en och annan logisk lucka

Action. Och andakt. Till att börja med tycks tonvikten ligga på det sistnämnda. På uppladdning och återorientering i den här speciella geografin. Var är alla? Vart är de på väg? Visserligen börjar hela säsongen med något som serien inte använder sig av alltför ofta, en så kallad cold open där vi ser en hel släkt utplånas. Igen, nödgas man tillägga. Nu i ett utslag av poetisk rättvisa eller en typ av hämnd som följer ett givet mönster och sluter en cirkel.

Men vi har utlovats en säsong med flera nya möten. Personer som tidigare inte sammanstrålat ska göra det. Vad kommer resultaten att bli av det? Och om vi i slutet av förra säsongen kunde frestas tro att allt såg lite för bra ut, att den sida eller de sidor som verkar mer sympatiska skulle ha skaffat sig ett så kraftfullt övertag att spänningen nu skulle saknas, då tog vi miste. Inte minst genom att vi nu på allvar introduceras för Mr Euron Greyjoy, den upproriske nyvalde kungen för Järnöarna. Mannen som helt verkar sakna all form av moralisk kärna men nu antar rollen som den superskurk serien vid det här stadiet så väl behöver. Vi behöver verkligen inte gilla honom; det är knappast syftet med hans existens och nu akut mer betydande roll i sammanhanget. Men det är lätt att motvilligt imponeras av hans företagsamhet, målmedvetenhet och inte minst denna kompletta hänsynslöshet som matchar den dam vars hjärta han vill vinna. Om någon av dem nu har några hjärtan. Vi talar om drottning Cersei som har huvudstaden i sin hand men hotas av fiender från alla håll, pedagogiskt presenterat med hjälp av en nymålad karta på stengolvet i ett av regentresidensets många rum.

Vi har förletts att förvänta oss bloddrypande bataljer och häftiga högbudgetinslag i de sju avsnitt den här säsongen består av. Men inledningen är påfallande dialogdriven och eftertänksam. Uppenbarligen kommer det här inte bara att handla om ren styrka eller storleken på arméer och armador till lands och havs. Det är också ett hjärnornas krig. Vem ska överlista vem?

Addera vällusten (eller olusten) i att ibland inte veta vem vi borde stödja i första hand. Här finns flera personligheter som är förbundna fastän på olika sidor i konflikten. Eller konflikterna. Inte minst Tyrion Lannister som nu kämpar mot sin forna familj och gör sitt bästa för att rådge drakarnas unga moder Daenerys i konsten att vinna både bataljer och hjärtan i processen. Att, som han uttrycker det, inte bara bli ’drottning av aska’.

Det utlovade visuella vansinnet släpps löst på fullt allvar i fjärde avsnittet med en holmgång som faktiskt lyckas förnya fältslagsskildringarna, inte minst inom seriens egen standard. Som nu skruvas upp några steg till. Det behöver inte hålla på så länge, bara det är tillräckligt intensivt och dessutom ger oss några nya inslag vi inte sett förut.

Alla som någon gång klagat över att det tar för lång tid för handlingen att drivas framåt och avgörande händelser att inträffa i serien, borde få sin lystnad mättad med de sista avsnitten i säsongen. Händelserikedomen blir nästan hysterisk och farten frenetiskt uppskruvad, om inte annat med tanke på hur många avgörande moment som tycks inträffa i varje enskild sekvens. Nästan perverst publikfriande men samtidigt komplicerande. Det är fortfarande inte lätt att avgöra hur det här ska sluta. Och även de som man tycker borde ha fostrats en del om hur stor makt och stort ansvar ska förenas, har fortfarande en del att lära sig. Inga namn, men läs Daenerys.

Mening. Det är vad det handlar om nu. Ett högre syfte. Många trogna följare av serien verkar ha problem med att flera av de viktigaste karaktärerna blivit för säkra. Att vi inte längre ser ett lika frejdigt avpolletterande av huvudpersoner. Men tendensen i stort har mer och mer gått åt just det här med mening. Somliga spelare har uppnått en ställning som gör att de krävs på brädet, kanske ända in i mål. Det vet vi inte än. Det hänger ihop med att serien mer och mer förstärkt och fokuserat på fullfjädrad fantasy och stark symbolik. Om producenterna strikt uttryckt aldrig sysslat med socialrealism så har i alla fall kopplingen till historiska händelser och fallenheten för att ta död på i princip vem som helst när som helst, gett det hela ett sken av att inte vara riktigt samma sak som, säg, ”Sagan om ringen”. Och det är det ju fortfarande inte. Men symboliken och tanken på att allt inte är slumpartat, är en undertext som blivit mer och mer explicit uttryckt, inte minst av några individer som vi på senare tid återsett efter en längre tids frånvaro. Som mina gamla favoriter Brödraskapet utan banér, med den ärrade, flera gånger avlivade och återupplivade Beric Dondarrion i spetsen.

Parallellt pågår konflikter mellan personer som egentligen borde vara allierade. Men mycket vatten har runnit under broarna. Vissa föreningar och återföreningar fungerar mer friktionsfritt än andra. Komplikationerna är definitivt inte slut, som sagt. Och efter alla invändningar som luftats från olika håll om att flera av de mest folkkära figurerna sitter alldeles för säkra i sadeln, måste man ändå understryka att ”Game of Thrones” anno 2017 är ett sällsynt storstilat spektakel. De här sju avsnitten utgör helt enkelt den spektakligaste säsongen så här långt. Kanske inte den allra bästa, men fortfarande något av det saftigaste man kan se på TV alla kategorier. Den fängslande finalen bjuder på tvära kast och massiva sekvenser vid sidan av inträngande replikskiften. Vi lämnas med en del viktiga frågor besvarade och andra väldigt stora sådana långtifrån klarlagda. Om cliffhangers modell grövre anses vara en synd i sammanhanget - då har den här säsongen syndat svårt i slutskedet.

Vi kan analysera kritiskt och leta logiska luckor. Visst. Hur tidsperspektiven egentligen ser ut kanske man aldrig blir klok på. Men som sagt, är det fartfyllt och fantasieggande man är ute efter, kommer det i dramatiskt tilltagna doser den här gången. Hur mycket fläskigare kan det bli när allt ska knytas ihop? Förhoppningarna om en i alla avseenden fullkomlig finalrunda finns där fortfarande…

© Johan Lindahl
2017-09-09

---

Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>

Originaltitel: Game of Thrones - Season 7
USA, 2017
Regi: Jeremy Podeswa Mark Mylod Matt Shakman m fl
Skapare/show runner: David Benioff D.B. Weiss
Med: Peter Dinklage, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Headey, Emilia Clarke, Kit Harington, Aidan Gillen, Liam Cunningham, Sophie Turner, Maisie Williams, Nathalie Emmanuel, Conleth Hill, Gwendoline Christie, John Bradley, Isaac Hempstead Wright, Carice van Houten, Alfie Allen, Indira Varma, Iain Glen, Gemma Whelan, Pilou Asbæk, Jim Broadbent, Rory McCann, Hannah Murray

Genre: Äventyr, Drama, Fantasy, TV-serie
Teman: Game of Thrones

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>

Ingår i följande teman

Sök