Monday (1999)
Inte riktigt som andra måndagar
Tänk att vakna upp i ett okänt hotellrum utan något som helst minne av vad som har hänt eller hur man har kommit dit. Då har det kanske varit lite väl mycket att dricka dagen innan och man kan börja fundera på om man har råd med hotellräkningen. Men om man dessutom, som Tagaki i filmen "Monday", hittar ett hagelgevär vid sin sida är det nog dags att börja fundera riktigt ordentligt på vad man egentligen har varit med om. Sakta börjar hans minne klarna och en serie tillbakablickar från de passerade dagarna följer; en väns begravning som tar en oväntad vändning, ett försök att samtala med flickvännen, en vacker kvinna i en bar, ett möte med den lokala maffian... Ju mer Tagaki minns desto värre ser hans omedelbara framtid ut.
"Monday" är en förrädisk film. Den börjar med en komisk touch genomsyrad av en svart humor som för tankarna till "Shallow Grave" (1994) men glider sedan över till ett tragiskt drama och en kommentar till vapenkulturen i det moderna samhället. Jag har ingen koll på hur vanligt det är med vapen i Japan, men det är ofrånkomligt att dra paralleller till USA vars vapendebatt kanske är mer välkänd för oss i Sverige. Regissören Hiroyoki Tanaka (eller Sabu, som han ibland kallar sig) har en tydlig poäng när han i filmens slutskede låter Tagaki diskutera vapnens syfte. Oavsett om de bärs av poliser eller av brottslingar är skjutvapen endast skapade för att döda andra människor och den som skjuter kan inte gömma sig bakom sin polisbricka. Man måste ta ett personligt ansvar för om man vill bli en mördare eller inte, för varje människa som dödas är ett mord oavsett vad den dödade har begått för brott.
Samtidigt är filmen inte helt konsekvent. Tagaki verkar inte mena vad han säger helt och hållet och han är också den som är den förste att försöka komma undan sitt ansvar och sitt samvete genom att gömma sig bakom både sin alkoholism och sin påverkan av, i filmen mycket fysiskt närvarande, demoner. Inkonsekvensen gör mig både fundersam och lite illa till mods efter att ha sett färdigt filmen, men det behöver ju i sin tur inte vara något negativt.
Tanaka leker också mycket med filmgenrer, inte bara genom att gå från komedi till drama utan också genom att han ger referenser till andra filmer i val av vissa bildvinklar och scenidéer. Förutom att han uppvisar ett stort och lekfullt intresse för film som konstart tillkommer genom referenserna också en ytterligare dimension, på meta-nivå, i vapendiskussionen. Den kritik som framförs mot vapen i filmens slut gäller inte bara för samhället i stort utan riktas i lika hög grad mot det flitiga användandet av vapen i filmer. Ironiskt nog beskrivs "Monday" på DVD-omslaget som "en komisk action-film" och just den etiskt ganska problematiska genren action-komedi är väl en av de största måltavlorna för Tanakas pilar.
Det finns också en annan tolkningsmöjlighet som man inte bör förbise och det är att Tagakis anti-vapen-tal är menat som en satir av filmvåldsdebatten i stort och att Tanaka inte har något djupare syfte med sin film. Jag hoppas att det inte är så, eftersom filmen då faller ganska platt, men som sagt, jag ska inte utesluta att möjligheten finns.
Hiroyoki Tanaka, som förutom regissör även är manusförfattare och skådespelare, är välkänd i Japan genom tidigare filmer som "Dangan Ranna" (1996) och "Postman Blues" (Posutoman burusu, 1997). Sitt internationella genombrott fick han i och med filmen "Unlucky Monkey" (Anrakkî monkî, 1998). Tanaka tycks, som så många andra regissörer, ha börjat sin bana med att göra actionfilmer på lågbudgetnivå. När vi är framme vid "Monday" har den tillgängliga budgeten växt till sig men regissörens respektlösa inställning till filmmediet, som bär tydliga drag av Rodriguez, Tarantino och Takeshi Kitano, finns fortfarande kvar. "Monday" både låter och ser bra ut och bjuder på en del minnesvärda klipp, även om timingen i vissa scener kunde ha finslipats en aning. Skådespelarmässigt är den dock inget direkt mästerverk, med undantag för Tanaka-favoriten Shinichi Tsatsumi i huvudrollen som gör en riktigt bra insats som den ofrivillige våldsverkaren Tagaki.
"Monday" har sina skavanker både här och där men den svarta humorn, Tsatsumis prestation, Tanakas lekfullhet och det eventuellt allvarligt menade budskapet i filmen gör att jag ger den tre ganska starka russin.
© Andreas Hallgren2002-06-14