Game of Thrones - säsong 6 (2016)

Höga insatser, högre växel

Nästan två avsnitt lyckas de lägga band på sig innan en hett emotsedd payoff levereras i Castle Black. Det gick ändå snabbare än väntat, med Game of Thrones-makarnas berömda tålamod i minnet.

Det har ju alltid varit ett av seriens respektingivande och frustrerande signum att inte leverera vad man verkar ha byggt upp till. Eller åtminstone vänta väldigt länge. Men den här gången var det nog inte många som lät sig luras. Att inte presentera en tillfredsställande uppföljning vore den här gången bara att slarva med dramaturgin. Att verka berättarmässigt okunnig. Det är nog inte ett pris de aviga författarna bakom detta kulturella fenomen är beredda att betala i oförutsägbarhetens namn.

Innan denna payoff, som jag på princip inte tänker bli mer specifik om, har faktiskt en nästan lika tillfredsställande scen hunnit utspela sig i skogarna i norr, när en ömklig mans återfunna mod håller i sig länge nog för att väcka respekt och, inte minst, låta räddningen komma till platsen. Seriens hittills finaste riddardubbning avrundar första avsnittets klara höjdpunkt.

Fader- och brodermord ingår också tidigt i dramatiken. Och på andra sidan vattnet får Tyrion (en man med viss patricid erfarenhet) nytta av det ena av sina personlighetsdrag: "Jag dricker, och jag vet saker." I Daenerys frånvaro måste ju någon kommunicera med drakarna. Daenerys å sin har hamnat i nygamla bryderier, men har vuxit en del sedan hon senast var i de hästtokigas händer.

De grå sparvarna, en asketisk religiös sekt som fått ett uppsving på sistone, är alltjämt en anspråkslös men orädd maktfaktor i King's Landing men Cersei har både brodern på plats och en nygammal livvakt som väckts ur döden med hjälp av dunkel läkarvetenskap. Högstesparven (Jonathan Pryce i fin form) låter sig inte rubbas av de mäktigas försök att styra honom, utan serverar övertygande klokskaper med vad som känns som ett uppriktigt sinne. Och även de mest hårdnackade verkar till slut påverkas.

I söder sker en våldsam kupp som tillsammans med ett illdåd i förra säsongen gör ett krig med Lannisters närmast oundvikligt. Och i norr drar det ihop sig till nästan orelaterade krig. Där allt en gång handlade om järntronen har nu konflikterna åter spritt ut sig och blivit ännu mer personliga. Vem ska ha makten över de Järnfödda, bara en sån sak? Och är de verkligen många nog att bemanna "tusen skepp"? Kröningsceremonin är i alla fall respektingivande.

Ännu längre norrut samlar Bran visdom av Max von Sydow. Max roll är mestadels statisk och kanske inte i nivå med hans stora stunder men ändå ... En catchphrase, tillika ett namn, får också sin märkliga förklaring i denna del av historien. Arya blir med mycken möda redo för sitt första prov bortom havet och finner att hon kanske inte nödvändigtvis är gjord för att vara "ingen". Syrran Sansa börja också höja sig, till en person som väcker lojalitet och vågar ta beslut. Det är ju en serie med så många starka karaktärer, i betydelsen födda att leda, att hälften hade räckt.

Ett roligt, men inte helt oväntat, återseende i avsnitt sju håller trenden med payoffs vid liv, även om det är trist att återkomlingens motspelare i detta avsnitt gör en kortlivad insats. Bland det intressanta i marginalen kan också nämnas att det i Braavos finns ett teatersällskap som tack vare den skickliga stjärnan i huvudrollen kan få publiken att gråta över den förfärlige Joffreys öde.

Det händer mycket. Det är roligt att följa, och lite hemskt. Redan halvvägs har det serverats fler känslomässiga höjdpunkter och tydliga förklaringar än under en hel normal säsong. Det är underhållande och tillfredsställande, men inte fördummat och urvattnat. För den som troget följt serien känns det snarare som en belöning för lång och trogen tjänst. Jag gillar i alla fall det här drivna berättandet, där konsten att frustrera inte ligger lika högt i kurs som ofta varit fallet.

Men det handlar också om att bygga allianser i motvind och försöka hitta det minst dåliga alternativet. Om frustrerande konflikter där man vid det här laget har hunnit se goda sidor hos båda parterna. Och fortfarande kan en karaktär som tålmodigt byggts upp hastigt tas av daga utan att ha uppfyllt sin fulla potential.

Håller de formatet, med en häpnadsväckande strid mot slutet? Och lyckas de än en gång överträffa förväntningarna? Kanske det, ja. Klassisk uppbyggnad inför bataljen, dåliga odds, tunga samtal, och sedan lyckas de ändå både överraska och imponera. Vissa element kan förutses, men hur de skildrar själva striden, i alla dess skeden och grader av hopplöshet och hopp, hade nog ingen kunnat föreställa sig. Riktigt, riktigt starkt jobbat. Det är en sekvens där så mycket klickar på en gång att jag än en gång måste understryka hur mycket jag gillar beslutet att "ge tittarna vad de vill ha", i alla fall när de gör det på det här viset. Den här säsongen är som en väldesignad maskin där kugghjul och sladdar vars syfte en gång verkat oklart hamras på plats och kopplas ihop till en kraftfull, bullrande motor gjord för ren och skär eskapism. Smutsig, jordnära eskapism.

"Game of Thrones" fortsätter växla mellan plump realism och storslagen myt och förtjänar fortsatt sin status som Mest Omtalade TV-serie. Och även om den stora urladdningen kommer i näst sista avsnittet så erbjuder även det sista så mycket att smälta att man med den sedvanliga känslomässiga utmattningen inser hur långt det är till nästa säsong.

Jag kunde vara mer kritisk. Jag kunde distansera mig från dramatiken, belysa klaffelen och påpeka att delar av handlingen är styvmoderligt behandlade den här vändan. Men jag måste medge att den här gången får jag mer eller mindre precis vad jag vill ha av serien, och tänker inte låtsas annat än att det behagar mig mäkteliga. Det blir full pott för den kanske minst subtila och aviga säsongen. Kalla mig enkel.

© Anders Lindahl
2016-06-28

Spoiler

---

Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>

Originaltitel: Game of Thrones - Season 6
USA, 2016
Skapare/show runner: David Benioff D.B. Weiss
Med: Peter Dinklage, Nikolaj Coster-Waldau, Lena Headey, Emilia Clarke, Kit Harington, Liam Cunningham, Maisie Williams, Sophie Turner, Carice van Houten, Natalie Dormer, Indira Varma, Conleth Hill, Alfie Allen, Gwendoline Christie, Jonathan Pryce, Michiel Huisman, Iwan Rheon, Iain Glen, Keisha Castle-Hughes, Kristofer Hivju, Tom Wlaschiha, Isaac Hempstead Wright, Max von Sydow, Gemma Whelan, Pilou Asbæk, Nathalie Emmanuel, John Bradley, Diana Rigg, Jacob Anderson, Aidan Gillen,

Genre: Äventyr, Drama, Fantasy, Religion/filosofi, TV-serie
Teman: Game of Thrones

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>

Ingår i följande teman

Sök