I en framtida mix av San Francisco och Tokyo (Golden Gate har bland annat fått en japansk ansiktslyftning) bor två väldigt smarta bröder med väldigt olika attityd. Hiro, den yngre som blivit klar med skolan i förtid, slösar bort sin avsevärda tekniska begåvning på robotfajter. Genomhygglige storebror Tadashi har högre förhoppningar för honom, liksom mostern som tar hand om de föräldralösa tu.
Och det ser onekligen lovande ut när Tadashi lurar med honom till sin skola för att inspirera honom. Här möter han ett gäng trevliga snillen vars uppfinningar säkert skulle kunna användas på ett superhjältigt sätt om behovet någon gång i framtiden skulle uppstå. Men knappt har Hiro lärt känna storebrors pluggkompisar och bestämt sig för vad också han vill göra förrän nästan det sista han har tas ifrån honom.
På en tekniktävling där Hiro just har imponerat på både medtävlare och mäktiga män med sin armé av minirobotar slår tragedin till igen. Kvar finns Baymax, en gosig robot designad av Tadashi för att hjälpa människor. En kvarleva av hans hyvens personlighet, och kanske också användbar för att hjälpa till att lösa ett mysterium. Den sista av Hiros pytterobotar verkar nämligen vilja säga honom någonting.
"Big Hero 6" fortsätter Disneys svit av utmärkta filmer gjorda med datorgrafik. "Prinsessan och grodan" framstår alltmer som sista sucken på handritningssidan, men det kan man leva med när de levererar såna här allvarliga familjespektakel. För de har högre ambitioner än att presentera en ny bunt superhjältar och en gullig robot, hur gullig den än är. Det handlar om både saknad och hämndbegär, utöver fräcka fajter, ståtliga scenerier och maffiga Marvel-duster. Hiros buttra sorg känns trovärdig mitt i allt det spektakulära och musiken avstår från onödigt smäktande stråkar. "Bröderna Lejonhjärta" möter "Terminator 2" och "The Incredibles" i en film varifrån man kan ta med sig lite vad man vill.
Särskilt mycket nytt ser vi inte, det går rätt hastigt ibland och manusbygget är inte helt prickfritt – men kan man acceptera detta och fokuserar på det positiva så väntar en skön resa. Ofta rolig, givetvis. Men också jäkligt rörande, allt som oftast. Med en efter-eftertexternaöverraskning som roar på många sätt.
Barnjuryns 7-årige representant gav för övrigt följande dom: för sorglig och jobbig i början, men sedan var den jättebra.
"Trassel" är dock fortfarande höjdpunkten i Disneys 3D-animerade svit.
Utöver att den "alltid finns i hyllan" har Blu-rayutgåvan vissa andra fördelar gentemot ett rent digitalt köp eller hyr. "Musse i Tokyo" är en eventuellt briljant kortfilm där gammel-Musse möter Ren & Stimpy-stil i stress-Tokyo. Kortfilmen Mums är utan tvekan briljant. Ett förhållande skildrat ur en glupsk liten hunds perspektiv.
Spoiler
Men det där allra, allra sista kunde de gott ha kapat. Det hade räckt gott och väl med att Hiro hittar minneskortet och kanske börjar mecka lite.
- Upp med hakan Bayman, Russin-gubbarna gillar ju dig!