Hamilton - I nationens intresse (2012)
Se upp för Persbrandt!
Al-Shabab, en terroriststämplad organisation som bland annat kan stoltsera med att hålla Röda korset / halvmånen utestängda även när total svält hotar de som bor i deras del av landet. Med svenska GPS-styrda vapen är de ännu mer en mardröm. Men, är det verkligen Al-Shabab som är faran den här gången? Och är det i annat fall okej att dra uppmärksamheten från deras illdåd för att främja en plot-twist?
Ja, det är väl en annan fråga. Här möter vi i alla fall Carl Hamilton i sin 5:e inkarnation, kallad Mikael Persbrandt, i en film komplett med snabbebåtar ut i Stockholms skärgård, där en bit in i filmen en legosoldat (enkelt uttryckt) med samvete kommer stuvas undan innan mötet med Sveriges första kvinnliga statsminister. Jädrar, vad den här filmen kommer gå bra i Tyskland, för övrigt!
Hamilton har tidigt i filmen gjort sig ovän med en privatarmé som anställer engelsmän. Det handlar om vapenhandel i en närmast profetisk historia som showcasar alla Jan Guillous företräden och lyckas dölja eller göra irrelevanta de flesta av hans brister. Vem bryr sig till exempel ifall Jan verkar ha lärt sig allt om mänsklig interaktion från torra brittiska spionromaner när de dramatiska händelserna serveras med sån kall proffsighet som här, av danska Kathrine Windfeld?
En svensk (Gustaf Hammarsten) som utbildar kunder i vapensystem blir kidnappad i Afrika. Hamilton är med som svenne-representant när hårda hombres från 'Sentragon' ska frita honom och, liksom i förbigående, haffa en av sina egna som haft den dåliga smaken att skaffa sig ett samvete och därmed 'förrått' dem. Hamilton bestämmer att deras planer ska ändras. I Jordanien får han hjälp av filmens tuffa brud (Saba Mubarak) som också är en okej karaktär med ett övertygande mått av mänsklighet. David Dencik spelar svettig toppolitiker med egen agenda. Maktspel avlöser skottlossningar och nackknäckanden och tiden går riktigt fort.
Så tajt och proffsigt spännande är faktiskt ”I nationens intresse” att man långa stunder glömmer bort vad som enligt all mänsklig logik borde vara filmens kärna, en chockerande händelse tidigt i filmen som man länge väntar på att få avfärda som en drömscen. Men någon drömscen är den inte, bara konsekvensen av att träna en man till att bli mördare, eller ”en av nationens viktigaste resurser”.
Glömmer gör man också lätt att urskuldande berätta för sig själv att det är bra action för att vara svenskt. Det är bra action, punkt. Och Persbrandt, han är livsfarlig. Jakob Eklunds snut i Anders Nilssons smått banbrytande rullar skulle göra klokt i att undvika närkamp med herr kommendörkaptenen, vars rolltolkare sägs ha drillats av både svenska och utländska experter.
Trots Takida-sångar-ledmotiv med dagistext och en Mr Green-produktplacering som är antingen genialisk eller förolämpande påträngande är jag benägen att utropa ”I nationens intresse” till något av det säkraste i actionväg som fått Sverige-stämpel. Med undantag för våra kvalitetsprodukter från Bofors … förlåt, Nordfors.
© Anders Lindahl2012-05-02
Tack till Disney för recensionsexemplar
Det finns fler recensioner på den här.
Läs mer >>