Toy Story 3 (2010)
Pixar tar leken på allvar
En av de tusentals saker som är så bra med "Toy Story"-filmerna är leksakernas illusionslöshet. De är lojala mot sin ägare, så länge ägarna är någorlunda lojala mot dem, men de inser att deras karriär är kortlivad och kan sluta på flera tänkbara otrevliga sätt – där soptippen är det allra mest otrevliga.
När "Toy Story 3" (som i 3D, vilket jag inte sett den i) börjar (efter det inledande äventyret som övergår i nostalgitripp i hemmafilmsformat) är hunden Buster trött och tjock och Andy på väg till college. Det är knappast så att hans få kvarvarande leksaker förväntar sig att få följa med. Woody försöker få dem taggade inför en tillvaro på vinden ('visst är de där julgrejerna där uppe ganska roliga...?') och det är väl det bästa tänkbara scenariet; att få känna sig sparad snarare än kastad och kunna se fram emot att kanske få överlämnas till Andys barn en vacker dag.
Men på vinden hamnar de inte, och de har väldigt svårt att tro Andy när han försöker förklara att det är av misstag de nästan hamnade i soporna. Med lite initiativförmåga uppgraderar de sitt pensionärshem till närmaste dagis och inledningsvis ser det ut att ha varit ett snilledrag. Men kan man verkligen lita på den rosa nallen (Ned Beatty med New Orleans-dialekt) som välkomnar dem till en tillvaro där 'leksaker bestämmer över sina egna öden'? Påminner han inte lite för mycket om Stinky Pete i film nummer två? Barbie är i alla fall nöjd, hon har träffat sin drömprins. Ken heter han... och spelas av Michael Keaton! Som synes kan jag inte förmå mig att ge de svenska rösterna en chans - bland annat för att jag så starkt förknippar veterankaraktärerna med sina skådisar.
Medans Buzz, Jessie, Hamm, Rex och de andra blir varse sitt misstag flänger Woody runt på egna ofrivilliga äventyr. Det händer en massa grejer, det berättas på ett briljant sätt. Det blir en till närmast perfekt betraktelse över leksakens lott; lika delar smart, tankfull och äventyrlig. Visuellt känns det som om de håller igen lite i början för att knyta an till första filmen, för att sedan nästan smyga in allt sitt tekniska kunnande. Det blir snyggare och snyggare och det hedrar dem att de sparat den mesta processorkraften till en infernalisk scen på slutet som gjorde mig glad att nästantreåringen därhemma tackat nej till att titta på filmen, på grund av den på ingenting alls baserade teorin: 'det är monster i den'.
Några bokstavliga monster finns det inte i "Toy Story 3", men här finns en stor bebisdocka med ett slött öga som tillsammans med en galet stirrande cymbalapa används som hejduk i vad som mera liknar ett fångläger än det paradis det först ger sken av. Här finns leksaker som kan förråda andra leksaker och risken för att malas sönder till småflis.
Men här finns också årets kanske roligaste scener, där Mr. Potato Head bygger ihop sig själv på en tortilla. Och Buzz Lightyear i spanskt läge. Och vad som ur en leksaks synvinkel torde vara det bästa barnet i världen. Och allt det hjärta och den charm och det överraskande allvar som Pixar förmår skapa med ettor och nollor på ett sätt som fortfarande inget annat animationsbolag riktigt kan.
Här är det Lee Unkrich som får sitt första cred som ensam regissör efter att ha delat äran med mer kända kollegor på sina tidigare produktioner, men i Pixars filmer känns det relativt ointressant att prata om auteurskap. De lyckas samla lika engagerat som duktigt folk och magin känns framför allt som resultatet av ett lagarbete. Och det är minst lika magisk magi, det.
© Anders Lindahl
2010-11-22
Tack till Disney för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om kortfilmen "Day and Night" är snillrik eller nästan lite pretto. Den ligger på skiva ett i Blu-ray-dubbeln, i alla fall.Skiva 2 innehåller en trivia-quiz för två spelare som kräver en fjärris med numeriska knappar (PS3-controller går icke), en pedagogisk 2D-animerad lektion i hur man skriver filmmanus, publicity-grejer samt, förstås, making-of-material där de inblandade berättar hur roligt det är att få jobba ihop igen. Och det är inte utan att man tror dem.
Och för den som tror att allt röstskådespeleri numera också innebär ansikts-mocap där varenda liten nyans i skådespelarens minspel automatiskt plockas med till datorn, så är det säkert intressant att se hur animatörerna finslipar minspel och reaktioner tillsammans med regissören.
Dessutom lärde jag mig ett begrepp: "The uncanny valley": den nivå av realism inom robotik eller animation av mänskliga karaktärer där skapelserna upphör att uppfattas som alltmer tilltalande och istället plötsligt väcker avsmak.
Originaltitel: Toy Story 3
USA, 2010
Regi: Lee Unkrich
Med: Eng. röster: Tom Hanks, Tim Allen, Joan Cusack, Ned Beatty, Don Rickles, Michael Keaton, Wallace Shawn, Estelle Harris, John Ratzenberger, m.fl.
Genre: Animation, Barnfilm, Drama, Äventyr
Svensk biopremiär: 2010-08-27
Hemmabio: 2010-11-24
Teman: Pixar
Relaterat: Toy Story (1995) Toy Story 2 (1999)
Ingår i följande teman
