Rat Race - Sk(r)attjakten (2001)

Amazing brist på Grace

3 russin

Komiska klichéer, stapelvaror och sterotyper, smaklösheter och grova generaliseringar - allt sådant haglar och frodas i "Rat Race" som jag råkade hitta i en hylla på den plats där jag arbetat det senaste halvåret (alltså ett svenskdrivet utbildningscenter i Jemen) och DVD-biblioteket inte är överbelamrat. Den här typen av komedier med en jakt i centrum etablerades kanske på 1960-talet, eller hur var det? "En ding, ding värld” följd av ett antal 'crazy' bil-, tåg- och andra fordonsjaktsorgier av högst varierande kvalitet. Det här mer sentida exemplet är överspänt, överskruvat och allmänt hysteriskt från början till slut, men levererat med lika gott humör från samma början till samma slut och med tillräckligt många ljusa ögonblick (om man tillåter sig tycka att den här speciella humorarten är ljusare än mörk i sitt innersta) för att bli ganska...ja, trevlig. I det stora berömda hela.

Ingen stor film, men absolut rätt för vissa ögonblick i livet. Efter en vecka med förkylning, omgivande kaos och generell brist på inspiration, till exempel. Bara för att ta ett aktuellt personligt exempel.
- Det här är min advokat, Mr Grisham. Tyvärr född helt utan personlighet.
Det är ju ganska roligt, faktiskt. Annars är det framförallt fysisk, och ofta våldsamt fysisk, humor, gags och gärna livshotande situationer som bär den här filmen framåt. Men vad handlar den om egentligen?

Konceptet är nästan generande enkelt. Miljonären (eller mer troligt miljardären) Sinclair (John Cleese) instiftar en akut utmaning för några utvalda som lyckats vinna ett guldmynt vid spakarna i hans kasino, inte oväntat lokaliserat i Las Vegas. De får varsin förgylld nyckel och ska tävla om att hinna först till den lilla staden Silver City i New Mexico för att låsa upp ett skåp och ro hem en väska med två miljoner dollar. Samtidigt pågår en intensiv vadslagning bland hotellets mer bemedlade besökare om vilken av de tävlande som kommer att vinna. Och kandidaterna visar sig naturligtvis ha en förmåga att krångla till det för sig och bevisa att genvägar oftare än inte är senvägar, liksom att panik sällan bidrar till gott omdöme i trängda lägen och att girigheten i sig kan hindra hjärnverksamheten att flöda i hälsosam omfattning.

Vi har fotbollsdomaren - amerikansk fotboll, alltså - en man som just nu inte vill bli igenkänd efter en misslyckad slantsingling som gjort många fans förargade. Fråga mig inte exakt varför, men den sporten innehåller många mysterier för oss européer och andra utbölingar. Likaledes mamman och dottern som precis återförenats efter att inte ha setts sedan mamman lämnade bort dottern direkt efter födseln, typ. De hinner aldrig riktigt förklara detaljerna där innan förvecklingarna drar igång. Två bröder med kriminella tendenser, snarast misslyckade småskojare. En av dem har piercat sin tunga så illa att han åtminstone för närvarande är verbalt handikappad. Mannen som kommit med familjen till Vegas för att se David Copperfield uppträda (mer fruns val än hans) när chansen uppstår och han förtvivlat försöker undvika att ta henne och barnen med sig på det plötsliga äventyret. En städad, kontrollerad kontorstyp från Chicago som aldrig verkar ha gjort något opassande i hela sitt liv, men nu frestas att släppa lite på slipsknuten och rocka loss. Om inte annat börjar det hända saker när han snubblar över en kvinnlig helikopterpilot med hett temperament och spontanare beslutsfattarprinciper. Och så den excentriske italienaren som drabbas av narkoleptiska attacker när det minst lämpar sig. Nu har jag väl inte glömt någon av skattjägarna, hoppas jag...

Inga regler finns. Och det enklaste är väl att ta flyget? Det försöker flera av deltagarna, men givetvis går det inte så smidigt som tänkt. Bilar, bussar, hästar, luftballonger, extremt snabba fordon med raketbränsle så väl som historiskt signifikanta fyrhjulingar kommer till användning i stället. Bland annat. Här sparas inte på krutet, eller möjligheterna till kraschlandningar och kritiska lägen i parti och sekund. Det är egentligen alldeles för mycket av allt, men det är smällar jag är beredd att ta ibland. En hel konferens av ”I Love Lucy”-fanatiker gör livet än surare för den olycksalige fotbollsdomaren, medan en familj med av allt döma judisk bakgrund råkar in i ett nazinostalgiskt näste och den inte helt världsvane italienaren liftar med Wayne Knight (den galne brevbäraren från ”Seinfeld” vilket borde väcka varningssignalerna till liv hos vem som helst) som av någon anledning fått förtroendet att transportera ett hjärta till en transplantation i Texas så snabbt som möjligt. Och så får vi lära oss vådan av att inte köpa en ekorre av Kathy Bates (för det är hon, även om hon är en av de icke namngivna cameoisterna i filmen).

Rollbesättningen är för ändamålet i stort sett väl genomtänkt, även om Cleese gör sin sluge miljonärstyp på ren slipad rutin och Goldberg även hon laddar sina vanliga vapen (som den nyckfulla modern med nyfunnen dotter där anlagen känns igen). Atkinson känns dock en aning bortslösad som den aparte italienaren; han blir aldrig mer än en kuf, men det här med att utnyttja gamle Rowans talanger tillfullo har varit en sällsynt konst bland regissörer på senare år. Mot slutet lyckas Jerry Zucker mot de flesta odds få in lite sentimentalitet och socialt ansvarstagande i storyn, men får det på något underligt sätt att inte kännas helt platt. ”Rat Race” är om inte annat roligare än allt jag kan komma ihåg att brorsan och tidigare samarbetspartnern David släppt ifrån sig under 2000-talet. Det räcker åtminstone till Silver City och en i vissa lägen välbehövlig verklighetsflykt. Jag hoppas och tror dock att inga riktiga kor skadades fysiskt eller mentalt under inspelningen.

© Johan Lindahl
2010-08-01

DVD / Blu-ray

- Hell has no wrath like a woman in a helicopter (Jerry Zucker om Amy Smarts volatila rollfigur).
Extramaterialet på Scanbox nordiska utgåva utgörs av en making-of där de flesta som vanligt berömmer varandra, även om Seth Green försöker avvika med torrlagda avrivningar av kollegerna, typ. Man får väl anta att han skämtar och egentligen älskar alla inblandade han också. Jerry Zuckers mamma Charlotte brukar ha små biroller i sönernas produktioner sedan ”Airplane” och avslöjar var hon dyker upp den här gången. En handfull obrukade scener finns med, bland annat med ett rullande hus och dess argsinta invånare. En Gag Reel med misslyckade tagningar (inte så nödvändig) och en intervju med Zucker och manusförfattaren Andy Breckman, som avslöjar att Jon Lovitz familj i filmen är delvis inspirerad av hans egen i verkligheten. Breckmans alltså. Och så förklarar de sin förkärlek för nazistrelaterade skämt. Duon ringer också runt till flera av skådespelarna i ett ljudsegment som har sina poänger, men är lite väl långdraget i sin totalitet. Samtalen kan dock avlyssnas var för sig. Gooding svarar i duschen, Atkinson är väldigt engelskt korrekt även om det är sent på kvällen och han tänker sova medan Lovitz packar för en resa och inte har tid att prata hur länge som helst... Till exempel.
Originaltitel: Rat Race
USA/Kanada, 2001
Regi: Jerry Zucker
Med: Rowan Atkinson, John Cleese, Whoopi Goldberg, Cuba Gooding Jr, Seth Green, Jon Lovitz, Kathy Najimy, Amy Smart, Dave Thomas, Vince Vieluf, Lanai Chapman m fl

Genre: Komedi