Nausicaä från Vindarnas dal (1984)
Mäktig föraning om kommande mästerverk
Hur man uttalar titeln? Tja, typ, 'Nauska'...
Det är i alla fall namnet på inte bara filmen utan också huvudpersonen i Hayao 'Mästaren' Miyazakis klassiker från 1984, producerad strax innan studio Ghibli grundades. Före den här hade han mest regisserat animéserier för TV, plus en långfilm från 1979 ("The Castle of Cagliostro"). Musikmässigt, ljudmässigt och även bildmässigt har hans filmer förstås nått ännu högre senare i karriären, men visst är redan detta ett storslaget äventyr med märkliga och mäktiga scener och scenerier.
Nausicaä, en glad prinsessa som lärt sig 'bemästra vindarna', presenteras när hon flyger runt på en enkel konstruktion i en värld där civilisationen kollapsat för något millennium sedan och där giftig djungel breder ut sig alltmer. Hon står på ganska god fot med det mesta i naturen och har en sällsam förmåga att lugna allitfrån en liten bitsk 'rävekorre' till de gigantiska insekter som man ska passa sig för att göra illa. "Starship Troopers" har konkurrens här i gigantiska flygfän och larver med underlig design. Ännu märkligare kreatur hittas ute i vida världen, som de enorma Oomu, vars skal kan vara källa till användart material.
I andra delar av världen där människor fortfarande lever är det krig och elände, men i vindarnas dal lever prinsessan och de andra skyddade från de giftigare sporerna som blåser omkring. Här råder en ganska medeltida tillvaro. Väderkvarnar ger kraft, märkliga strutsliknande fåglar får stå för transporten - för dem som inte 'bemästrat vindarna' alltså. Det ekologiska temat är lika starkt som i Barbapapa-böckerna, eller för den delen "Princess Mononoke". Den populäre mäster Yupa tittar in ibland, men far snabbt iväg igen på sin jakt efter svaret på gåtan om huruvida de är dömda att gå under. Kanske ligger det också någon sanning i myterna på väven på väggen...
När de mäktiga tolmekerna anländer med missriktade planer och krav på bifall och underkastelse hamnar också prinsessan på tronen. Kan hon hindra dem från att förverkliga sina uppåt väggarna tokiga planer och lansera en bättre lösning? Man ju alltid hoppas!
Allt häftigare blir det, med luftstrider, jättehorder av oomuer, nergrävda 'gudskrigare' och en prinsessa som kan ge de flesta kollegor i sagans värld en lektion i tapperhet och klokhet. Det blir en film där krig är vansinne men kan resultera i mäktiga scener, där fula odjur är farliga men inte nödvändigtvis vill en personligen illa, där den enkla lösningen för "allas bästa" troligen är fel lösning och där vi förstås ibland får hämta andan i märkliga, tysta miljöer. Samt en final som kanske inte är subtil men ganska så magnifik.
Joe Hisaishis musik håller mer skiftande klass än i hans senare Ghibli-filmer. Alltför ofta ploppig och plippig, och bara ibland i närheten av exempelvis hans monumentala toner till "Princess Mononoke". Men som vanligt kompenserar japanerna för låg bildfrekvens (12, tror jag...) med bra ljudläggning och bevisar att stämningen finns i vad vi hör lika mycket som i vad vi ser. Och med själva bilderna, förstås, antalet rutor i sekunder åsido. Ibland är det nästan så att man tror att det är en förövning inför "Akira" man tittar på.
Det är samtidigt en film som det vore riktigt intressant att se som vanlig, effektspäckad spelfilm gjord med dagens teknik. Kunde bli riktigt läckert! Men det är väl hädelse att säga så...
© Anders Lindahl
2010-05-10
Originaltitel: Kaze no tani no Naushika
Japan, 1984
Regi: Hayao Miyazaki
Med: Japanska röster: Sumi Shimamoto, Mahito Tsujimura, Hisako Kyôda, m.fl.
Genre: Animation, Fantasy, Äventyr
Teman: Studio Ghibli
Ingår i följande teman
