Till vildingarnas land (2009)
Fantasifullt och tankfullt
Unge Max är missnöjd. Ingen farsa, morsan är upptagen och bekymrad, syrrans stora kompisar är tanklösa. Scenen i början när han drar igång ett litet snöbollskrig för att bota ledan och det bara blir tokfel är alldeles oerhört fantastisk. Och synnerligen enkel.
Maurice Sendaks bok "Till vildingarnas land" är mycket kort och just enkel, med bilder man verkligen minns. Spike Jonzes film är nästan lika enkel, och ändå på något vis påfallande 'djup', detta hemska ord som oftast yttras av ytliga människor. Men djup är den.
Efter ett gräl drar Max iväg, han springer iväg tills han når en strand där det ligger en liten båt som för dagens småbarnsföräldrar kanske för tankarna till "I drömmarnas trädgård". Vid färds ände ligger ett skogigt landskap där vildingarna bor. Stora, lurviga varelser som han sätter sig i respekt hos genom att blåljuga om märkliga krafter och efter en kort diskussion utses till kung åt. Vissa tycker bättre om honom än andra. Vildingarna är djupt mänskliga i sina småaktiga konflikter och alltmer uppenbara rädslor, och samtidigt i allra högsta grad vilda. Risken att bli uppäten är konkret, rentav det första problem han måste avvärja.
Men han blir ändå en inspirerande närvaro hos dem och drar igång en monumental byggnation, i extra tätt samarbete med Carol (med röst av James Gandolfini, vilket ger helt perfekta associationer till farlighet och sympati på samma gång). Men problemen finns hela tiden och vad kommer hända när Max avslöjas som helt vanlig liten pojk, utan krafter?
Datorer behövs inte när Jim Henson-verkstan får bygga kreatur och det viktigaste inte är att få tittaren att häpna med fantastiska effekter. Sagokänslan infinner sig utan problem ändå, tillsammans med en känsla av verklighet som unge Max Records, och den fina musiken, ska ha mycket av äran för. Det är omöjligt och konstigt och känns hela tiden angeläget och rörande.
Jonzes film behöver inga lager av skiftande komplexitet för att tala till både barn och vuxna samtidigt. Det räcker med det där respektfulla allvaret och ett existentiellt omtumlande uttalande från en lärare tidigt i filmen för att allt ska kännas lika sorgligt som märkligt. Men på ett befriande och meningsfullt sätt. De tydliga parallellerna mellan händelser i vildingarnas värld och vad vi sett från hans vanliga verklighet är inte avsedda att vara smarta, de är bara betydelsefulla. En betydelse är väl exempelvis att man aldrig kan fly ifrån bekymmer, sådana finns det överallt – och de kan vara påfallande lika dem i vår värld.
© Anders Lindahl
2010-04-05
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: Where the Wild Things Are
USA, 2009
Regi: Spike Jonze
Med: Max Records, Catherine Keener, James Gandolfini, Paul Dano, Catherine O'Hara, Forest Whitaker, Lauren Ambrose m.fl.
Genre: Barnfilm, Drama, Fantasy, Äventyr
Svensk biopremiär: 2010-01-29
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
