Till vildingarnas land (2009)
Vildingar på villovägar
Det är gott om fantasi i filmutbudet numera: "Alice i underlandet", "The Imaginarium of Dr Parnassus" och "Till vildingarnas land", för att nämna några. Det kanske är något av en trend och i så fall ser jag gärna att än mer realism mixas upp med lite härligt fria fantasier.
Det kan också vara en slump att just de regissörer som är kända just för att göra fantastiska (i betydelsen fantasifulla) verk kommer med nya filmer ungefär samtidigt. Tim Burton, Terry Gilliam och ja, för den delen även James Cameron och hans "Avatar", även om Cameron är mer en teknikens än fantasins man. Till den illustra skaran hör även Spike Jonze som till exempel har idérika "I huvudet på John Malkovich" på resumén.
"Till vildingarnas land" bygger på Maurice Sendaks barnboksklassiker från 1963. Den hyperaktive grabben Max hamnar i bråk med sin mamma och sin syster och skickas till sängs utan middag. Arg och upprörd rymmer han hemifrån, utklädd i en vargpyjamas, och tar sig över havet ända till vildingarnas land. Här, bland storhövdade monster, hittar Max sina jämlikar med korta stubiner, tjurighet och impulsivitet som matchar hans egen. Vildast av vildingarna är dock Max och han kröns till deras kung. Men det kanske inte alltid är så enkelt att få vildingar att göra som han vill.
Man känner onekligen igen förlagan när man ser filmen. Och efter ett tag inser jag att det bland annat är därför jag inte tycker om den.
Det är en rejält snygg film, där finns inget att klaga på. Men den är tom på innehåll. Inte på ett ytligt disneyfierat sätt där tomheten är uppenbar. Här tror man faktiskt att det kan finnas något intressant i de Woody Allen-ska relationsmonologerna mellan vildingarna, men det visar sig snart vara en chimär. Det blir snabbt mest tröttsamt det hela.
Min största invändning mot filmen, och mot boken om jag försöker minnas vad en långt yngre version av mig en gång tyckte, är att huvudpersonen Max är så irriterande, utagerande och jobbig att man gärna sett att vildingarna följt sin första impuls och ätit upp honom. Jag känner ingen sympati för Max och förstår mig heller inte alls på honom, vilket gör både film och bok ännu tommare och än mer meningslös.
Den som älskade boken kan mycket väl tänkas älska även filmen. Det är en filmatisering som är trogen sin förlaga. Det är också en snyggt producerad film som fint anknyter till Sendaks illustrationer. För min del funkar det dock inte alls. För att inte vara alltför hård i min subjektiva bedömning får "Till vildingarnas land" i alla fall en tvåa i betyg.
© Andreas Hallgren
2010-04-05
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: Where the Wild Things Are
USA, 2009
Regi: Spike Jonze
Med: Max Records, Catherine Keener, James Gandolfini, Paul Dano, Catherine O'Hara, Forest Whitaker, Lauren Ambrose m.fl.
Genre: Barnfilm, Drama, Fantasy, Äventyr
Svensk biopremiär: 2010-01-29
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
