Dark Star (1974)

Djupt trams

4 russin

En kvartett skäggiga astronauter letar efter instabila planeter att spränga. Egentligen ska de också söka efter intelligent liv, men den biten verkar inte intressera dem nämnvärt. I en kupol på taket sitter Talby mest hela dagarna och tittar på stjärnorna. Doolittle saknar sin surfbräda. Boiler skjuter prick med lasergeväret för att fördriva tiden. Pinback känner sig utanför och anförtror sig åt videodagboken med några års mellanrum.

John Carpenters första film, påbörjad under filmskoletiden, visar honom från hans lakoniskt roligaste sida. Den är inte lika flamsig som "Big Trouble in Little China", men få filmer kan väl göra anspråk på det. "Dark Star" är ändå, om man är på rätt humor, understundom rent asgarvsframkallande. Samtidigt skulle mycket av handlingen kunna ingå i en betydligt mer allvarsam science fiction-film. HAL i "2001" som utan att vilja illa blir en livsfara har sin motsvarighet i Bomb 20, vars röst är roligare än de saker han säger. Apropå HAL så har skeppsdatorn en kvinnlig och överraskande empatisk röstsyntes.

De plockar inga skratt på skeppets design som är minst sagt spartansk. Ledan och desillusionen hos den lilla besättningen, som tidigare förlorat sin kapten i en oförklarlig explosion, har lika mycket av dyster melankoli som svart komik. En dialog i kryokammaren på slutet är egentligen mestadels sorgligt kuslig och den följande diskussionen med Bomb 20 är klassisk fenomenologi av intressantaste snitt.

Men att Dark Stars hela förråd av toalettpapper förstörts i en annan oförklarlig explosion hör förstås inte hemma i en scifi som vill tas på blodigt allvar.

Dan O'Bannon, medförfattare till "Alien", har inte bara skrivit manuset tillsammans med Carpenter utan spelar också besättningsmedlemmen Pinback. Eller gör han? Några år tidigare (uppdraget i rymden löper över tjugo år) har han anförtrott sina medresenärer att han egentligen hamnade på skeppet av misstag och heter något annat. I filmens allra roligaste scen jagar O'Bannon en rymdvarelse (eller möjligen röd badboll med fötter) genom skeppet och upplever en räcka näradödenupplevelser i hisschaktet. Spännande slapstick på bästa vis.

En serie scener som med torr och ibland tramsig humor visar på den mestadels långtråkiga och ibland farliga tillvaron på skeppet leder fram till en rejäl kris och en final med klara poänger. På papperet i alla fall. Många av effekterna ser billiga ut även med tidigt 70-talsmått mätt, men tanken bakom dem är ofta fiffig.

Det är intressant att föreställa sig "Dark Star" med moderna effekter och riktig budget, men gissningsvis skulle mycket av charmen försvinna tillsammans med "buggarna". Om någon skulle klara av det vore det kanske Robert Rodriguez, som gör snygga filmer men har en äkta lågbudgetattityd.

Den version som finns är egentligen en ganska ambitiös historia förklädd till fånig komedi. Förutom budgeten finns det väldigt lite att invända emot. Personligen ser jag hellre om den här än egentligen någon av Carpenters filmer från 90-talet och framåt.

© Anders Lindahl
2009-03-26


DVD / Blu-ray

Atlantics DVD-utgåva innehåller båda klippningarna av filmen, bägge i 4:3 letterbox. Hittar du den för samma struntsumma som eder ödmjuke recensent är den väl värd en titt.
Källa: Atlantic Film

Originaltitel: Dark Star
USA, 1974
Regi: John Carpenter
Med: Brian Narelle, Cal Kuniholm, Dre Pahich, Dan O'Bannon, Joe Saunders

Genre: Komedi, Religion/filosofi, Sci-fi

Relaterat ur russinbloggen
2009-12-18: Dan O'Bannon död