W. (2008)
Presidentdrama med urdålig tajming.
Trauman kräver sin tid för bearbetning. Därför tog det några år innan det kom filmer som handlade om händelserna den 11 september 2001, till exempel Oliver Stones egna "World Trade Center" som kom 2006. Ett annat, och i högsta grad relaterat, trauma är George W. Bushs två mandatperioder som amerikansk president. Richard Nixon, även han indirekt aktuell på film i "Frost/Nixon", var knappast populär när han fick lämna sin uppsatta post. Men utöver honom kan jag inte påminna mig en president som på samma sätt som George W. fått en en hel värld att dra en lättad suck när han försvann från världspolitiken. Äntligen dags för lite nya tongångar.
Därför är det märkligt att Oliver Stones biografiska film "W." kommer ut i en tid då marknaden mest av allt vill slippa höra mer om filmens huvudperson. Filmen, som i en blandning av nutid och tillbakablickar skildrar Bushs väg till presidentskapet och hans första period som president, kunde ha varit intressant om den kommit tidigare, som en kommentar kring en sittande president. Om några år, när historien på ett annat sätt hunnit ge sin dom över de senaste åtta åren, kan det också vara lärorikt att se en historia likt denna berättas på film. Men premiär sent i 2008, när Bush redan var helt passé på alla plan, kan inte ses som annat än otroligt dålig tajming för den här filmen.
Själva historien är, märkligt nog, heller inte mycket att hänga i granen, trots att den borde kunna leverera intressanta inblickar i George W.s presidentskap. Men det blir tyvärr inte mycket med den saken. Vad vi får är ett familjedrama med tydliga paralleller till klanen Kennedy, där syskonrivalitet ställer hårda krav på George W. och där han gör snart sett vad som helst för att få uppskattning av en hårdför fadersgestalt. Till skillnad från Kennedy-pojkarna misslyckas dock det mesta George tar sig för och det är väl mer de omgivande rådgivarna, inte minst Karl Rove, som på gott och på ont fört George W. till maktens allra innersta salonger. Och resultat därav vet vi.
Josh Brolin gör ett alldeles utmärkt jobb i rollen som den högljudda, trångsynta och smått korkade, men ändå mänskliga, cowboyen som råkade bli president. Värre är det med birollerna. Förre utrikesministern Condoleeza Rice spelas till exempel på ett väldigt märkligt sätt av Thandie Newton. Inte heller Richard Dreyfuss, Scott Glenn eller Toby Jones gör några speciellt minnesvärda insatser. Över lag kan jag, i de nutida delarna av filmen, inte komma ifrån känslan av att det hela är ett extra långt avsnitt av det gamla humorprogrammet "Spitting Image", utan vitsar dock.
Det är nu rätt länge sedan Oliver Stone hade sin höjdpunkt som filmskapare, när filmer som "Salvador" och "Natural Born Killers" lyckades uppröra, och andra filmer som "JFK", "The Doors" och "Wall Street" lyckades intressera och beröra. "W." lyckas inte med något av detta, trots att den borde ha alla möjligheter att ställa intressanta frågor kring hur världen kunde bli som den blev efter 11 september, och om det fanns andra vägval att göra som kunde gett andra resultat i slutänden. Oavsett om det nu är, som det brukar heta, "too little, too late" eller "too little, too early", så är det helt klart "too little" för att vara en bra film. Ett ynka russin blir det i min bok.
© Andreas Hallgren
2009-03-01
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: W.
USA / Hongkong / Tyskland / Storbritannien / Australien, 2008
Regi: Oliver Stone
Med: Josh Brolin, Elizabeth Banks, James Cromwell, Richard Dreyfuss, Scott Glenn, Toby Jones m.fl.
Genre: Drama, Politik
Svensk biopremiär: 2008-12-05
Hemmabio: 2009-04-01
Teman: 11:e september och därefter
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Ingår i följande teman
