Morgan Pålsson - världsreporter (2008)
Med fåfängan som vapen
Radarparet Jansson & Wester har i TV-formatets ”Hipp! Hipp!” ofta närmast sig gränsen till det geniala, åtminstone i jämförelse med vad de flesta svenska komikerkollegor klarat av hittills det här årtusendet. En av favoritfigurerna är naturligtvis Morgan Pålsson, SVT-korren vars ego svällt ut till sådana dimensioner att inget annat verkar få plats i synfältet eller mellan öronen. Men antihjälten som huvudperson i en hel film - fungerar det? Vad ska man svara på det egentligen... Rent krasst gör det väl inte det, men...gör det på något sätt ändå. Kanske för att han hunnit bygga upp så mycket av, ska vi kalla det misstroendekapital, att han och kameramannen Roberts vedermödor blir spännande hur dumdristigt våghalsig den här filmidén än ser ut på papperet.
Det börjar med att han gör bort sig på uppdrag i Litauen och därmed går miste om en tänkt placering i Washington. Nyhetschefen Eva (Suzanne Reuter) skickar i stället Morgan & Robert till det förmodat händelselösa nordafrikanska landet Matobo. Men en lika förmodat stendöd terroristledare visar sig också vara på väg dit. Morgan (Anders Jansson) och Robert (Johan Wester) hinner inte mer än vakna upp i ett sjaskigt hotellrum förrän en statskupp utbryter och de tillfälligt är enda utrikiska journalister där. Först på plats - men knappast bäst i klassen, när andra kolleger skyndar dit och äter in försprånget; däribland den norska stjärnmurveln Åse Seierland som anlitats av svenska TV4, en "bimbo i lusekofta" enligt Pålsson. Men hon har skrivit en bok om terrornätverket som verkar stödja islamisternas kupp, medan Pålssons analyser av upprorsmakarna är på nivån ”skäggiga män med vapen”.
När kaos bryter ut förblir huvudpersonen lika självupptagen som alltid, medan kamera-Robert försöker rädda vad som räddas kan. TV4-Åse lyckas med med mesta, medan SVT:s utsände ständigt snubblar i klaveret, blir frånåkt av alla konkurrenter och försätter sig och Robert i livsfara utan giltiga skäl. Tja, han lyckas i alla fall få chauffören Mohammed (Karim Rasheed) tänd på ABBA. Samtidigt pågår en maktkamp i TV-huset hemmavid. Nyhetschefen Eva konspirerar och betar av hindren på väg mot toppen i hela bygget. De som inte lyder henne eller får jobbet gjort hotas med förvisning till SVT24. Och Morgan Pålsson står inte högst på hennes lista över önskvärda undersåtar.
Men filmer brukar kräva karaktärsutveckling och vill vi ha det i det här fallet? Och vill vi se firma M&R som actionhjältar? Händelseutvecklingen blir alltmer dramatisk, medan kombinationen av den mest korkade utrikeskorrespondent vi sett i aktion och religiöst laddade konflikter i Mellanöstern inte borde fungera, snarare haverera, om inte annat när vi kommer in i den klimaktiska tredje fasen. Men det fortsätter vara förvånande fånigt roligt trots alla ihåligheter. Allergi mot grova karikatyrer är ingen bra förutsättning om man vill se filmen. Överseende med allmän stupiditet och ologik är däremot en fördel.
Det finns säkert något att läsa in om personalpolitiken och systemet i en organisation som SVT mitt i allt, kanske till och med något med substans. Och kallhamrade chefstyper som Suzanne Reuters har vi väl alla träffat på. Det är sådana här roller hon verkar född och fostrad att spela och inte menlösa mähän som i ”Solstorm”. Om världsproblemen får vi väl inte så mycket matnyttigt sagt på vägen, mer än den ständiga påminnelsen att det inte spelar någon roll var Morgan Pålsson befinner sig. Han är själv alltid i centrum - och överlever allt mot alla rimliga odds. Hans karriär är alltid nära avgrundens rand, av förklarliga skäl (inkompetens upp över öronen). Men de finns ju i verkligheten också, de där som glider fram och krossar mycket i sin väg men själva inte märker mycket av det så länge de själva klarar sig helskinnade.
Den här gången är han dock riktigt illa ute, Morgan, och måste alltså utvecklas en aning eller i varje fall visa några okända sidor någon gång för att klara sig. Och här lyckas även filmmakarna med att äta kakan och ha den kvar. De tenderar att bli lite för allvarliga ett tag (vilket de är medvetna om, visar det sig på kommentatorsspåret) men går aldrig över gränsen där de tar död på det som gör sin skapelse till det han är. Och så ska väl något mer sägas om Robert också; ”the straight man”, sidekicken, motvikten som i ett nötskal fångar in vad som är snett med samarbetspartnern. Utan honom ingen riktig Morgan. Och filmen fladdrar genom stormen, flyter paradoxalt genom de motsträviga vindarna - och får mig inte minst att hoppas på en ny säsong av ”Hipp! Hipp!” innan årtusendet är över.
© Johan Lindahl
2008-09-03
DVD / Blu-ray
Några glimtar bakom kulisserna, där vi får veta hur en ganska traumatisk scen i öknen spelades in - bland annat. Och så finns möjlighet till två kommentatorsspår. Jag lyssnade på delar av det ena; med Jansson, Wester och manusmedskyldige Wiktor Ericsson. De är talträngda och jämför sina uppslag med verkligheten, berättar att de fått frågor om eventuella homoerotiska undertoner i skildringen av Morgan och Robert och avslöjar att kackerlackan som skymtar i en scen kom från Malmö. Tintin är en referens de upprepar, och Benny Andersson var tydligen glad över alla ABBA-låtar de ville klämman in i storyn. Just det, en av inspelningsplatserna, Wadi Rum, användes också i ”Lawrence of Arabia” bekänner de med ett ”we are not worthy”-liknande tonfall.
Originaltitel: Morgan Pålsson - världsreporter
Sverige, 2008
Regi: Fredrik Boklund
Med: Anders Jansson, Johan Wester, Karim Rasheed, Suzanne Reuter, Camilla Frey, Rolf Skoglund, Riadh Ahmad, Elisabeth Lahr
Genre: Komedi, Krig
Hemmabio: 2008-07-09
Teman: Journalister TV-satir
Ingår i följande teman
