Arn - Tempelriddaren (2007)

Fade:n frodas i Västra Götaland

Den exekutiva producenten till "Arn - Tempelriddaren", Johan Mardell, tyckte att recensenter som sågade filmen var korkade. Även jag tar risken att dra på mig Johans ilska och hoppas att han kanske till slut inser att ett av skälen till filmens ljumma mottagande är att den faktiskt är mer än lovligt pinsam.

Storyn känner ni säkert redan till. Släktfejder och inbördeskrig härjar i det som vi nu kallar Sverige. Den unge Arns och den unga Cecilias kärlek hamnar mitt i ett politiskt rävspel och hon får gå i kloster medan han blir tempelriddare i Det heliga landet. Det hela bygger på Jan Guillous, ändå rätt läsvärda, trilogi om Agent Hamilton på medeltiden där viss historisk fakta blandas med skrönor och fria fantasier. Det är helt i sin ordning. Nu, i vad som är svensk films mest påkostade produktion, har den första av två filmer kommit, i regi av Peter Flinth. En episkt kostymfilm på svenska vore inte det sämsta att byta ut Ivanhoe på nyårsdagen mot, om det hade lyckats.

Men tyvärr, redan en minut in i filmen krossas alla förväntningar brutalt av en voice-over som är den mest ointressanta och onödiga sedan den legendariska diton i "Blade Runner". Berättarrösten försöker leda in oss i ett historiskt skeende, men lyckas bara med att ge filmen ett sken av billigt producerad dokumentär på History Channel. Knappast vad som var tanken, nu när vi skulle göra svensk storfilm och allt. Känslan av att personerna bakom kameran inte riktigt vet vad de sysslar med håller, för min del, i sig långt in i filmen.

Denna känsla lyfter vid några enstaka tillfällen, som vid Bibi Anderssons skickliga gestaltning av den otäcka Rikissa och vid några riktigt bra stridsscener. Men tyvärr lurar pinsamheterna hela tiden som gropar i vägen och produktionen missar inte att åka ner i en enda grop. Efter ständiga tillbakablickar, varav många är till för att förtydliga det som alla i publiken redan fattat, och fler bildövertoningar än vad som borde vara lagligt ger jag nästan helt upp på "Arn - Tempelriddaren".

Jag blir också rätt fascinerad över att Peter Flinth på ett nästan desperat sätt försöker få till en egen version av den snygga scenen i "Gladiator" där Russell Crowe drar handen genom det gyllengula sädesfältet. Av välvilja kan jag i mitt stilla sinne önska att han skulle få lyckas med det, han vill ju så hjärtans gärna, men ännu mer önskar jag faktiskt att filmen ska ta slut så att jag får skratta högt utan att störa grannen i biostolen bredvid. Slutscenen gör det nästan löjligt lätt att skratta hela vägen hem.

© Andreas Hallgren
2008-02-05

---

Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>

Originaltitel: Arn - Tempelriddaren
Sverige / Danmark / Finland / Tyskland / Storbritannien, 2007
Regi: Peter Flinth
Med: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Simon Callow, Vincent Perez, Stellan Skarsgård, Gustaf Skarsgård, Fanny Risberg, Milind Soman, Michael Nyqvist m fl

Genre: Äventyr, Drama, Historia
Svensk biopremiär: 2007-12-25
Hemmabio: 2008-06-17
Teman: Medeltiden

Relaterat: Arn - Riket vid vägens slut (2008)

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>

Relaterat ur russinbloggen
2008-08-16: Pinsamheterna fortsätter till vägs ände

Ingår i följande teman

Sök