Sunshine (2007)
Solen lyser starkare än storyn
I dessa dagar då temperaturhöjningar är på var mans läppar och filmer som ”Day after Tomorrow” slår på stora skrämseltrumman så överraskar ”Sunshine” med ett helt annat scenario. Här är solen på väg att slockna och mänskligheten på väg att förpassas till en evig vinter.
Danny Boyle och Alex Garland är gamla partners sedan ”The Beach”, den där halvlyckade rullen om en backpacker på måttligt intressanta äventyr. Sedan dess har de samarbetat på den halvlyckade zombierullen ”28 dagar senare” och nu är det dags för Boyle och Garland att försöka göra en Stanley Kubrik /Arthur C. Clarke, det vill säga att skapa ett rymdepos med mycket symbolik och med många fina bilder som förmedlar rymdens storhet. Men till skillnad från duons tidigare filmsamarbeten känns ”Sunshine” förvånansvärt mycket ”rip-off”.
Det stora rymdskeppet Icarus II är på väg mot solen med en laddning som ska skjutas in i solen för att hjälpa den avsomnande stjärnan att få en nytändning. Men då de närmar sig uppfattar de en nödsignal från det första skeppet, Icarus, som av mystiska orsaker misslyckades med samma uppdrag som besättningen på Icarus II nu ska utföra.
Det unika med ”Sunshine” är miljön, och då tänker jag inte på rymden utan på solen som är ett ständigt fascinerande ”hot” genom hela filmen. Är man så nära solen finns det ingen solskyddsfaktor i världen som duger mot direkt exponering. Här finns effektiva scener som får mig att leka med tanken på hur läskigt det vore att bli stekt på nolltid. Framför allt en scen som andas ”2001” på så många sätt att det nästan blir löjligt, där två astronauter ger sig ut för att laga trasiga grejor på skeppets utsida.
Det tråkigaste med filmen är att den blir som Paul W.S. Andersons ”Event Horizon” i sista akten. En skummis från Icarus I terroriserar våra huvudpersoner och hans likhet med den vanställda Sam Neill i nyss nämnda rulle är verkligen slående. Filmens meditativa lunk i de första akterna, där action-scenerna var både estetiskt tilltalande och nerviga, kastas åt hundarna till förmån för simpla ”jagad av läskiga gubben”-scener. Sista akten ger intrycket av att vara gjord av en helt annan regissör.
Jag slår vad om att massor av folk ser ”Sunshine” som en sjukt underskattad film, med tanke på att den inte spelade in så mycket pengar på bio men ändå ger sken av att ha ett stort konstnärligt värde. Men det har den inte. Tvärtom är den väldigt långt från det mästerverk den så gärna vill vara. De bästa scenerna är snodda, skådespelarna spelar sina roller en aning för naturalistiskt för filmens bästa och allt spårar ut rejält i slutet. Men med tanke på att det inte längre går tolv på dussinet av tankeväckande sci-fi-rullar så har den ändå ett visst sevärde.
© Johan Hultgren
2007-10-11
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: Sunshine
Storbritannien, 2007
Regi: Danny Boyle
Med: Chris Evans, Cillian Murphy, Rose Byrne, Michelle Yeoh, Cliff Curtis, Hiroyuki Sanada mfl
Genre: Sci-fi, Thriller, Äventyr
Svensk biopremiär: 2007-04-20
Hemmabio: 2007-10-03
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
