Den sista vågen (1977)

Vågat av Weir

- Det regnar aldrig i november, försöker lärarinnan övertyga skolklassen i outbacken om. Lite fåfängligt, eftersom en häftig hagelstorm plötsligt passerat och tvingat alla barn att rusa inomhus.
Varje gång jag ser en australisk film brukar lusten att åka dit någon gång göra sig påmind igen. Särskilt när det är Peter Weir som gjort den. Just extrema väderförhållanden är väl inte främsta lockbetet, men kanske känslan av att leva i 'civilisationens' utkant, med gott om okända vidder att utforska (eller försvinna spårlöst i, som i Weirs klassiker "Picnic at Hanging Rock”.

”Den sista vågen" är mystisk , magisk och lite frustrerande. Stämningsläget är i nivå med just ”Picnic”, men vädret är som sagt en aning annorlunda. Det inte helt entydiga slutet har de däremot gemensamt och det kanske är typiskt för Weirs 1970-tal, där han gärna låter mainstreamsamhällets värderingar prövas av andra föreställningar och okända kraftfält. Freakväder är väl nu ett mer aktuellt ämne än det någonsin varit och här låter naturens nycker en hel kontinent kastas från strålande sol till skyfall och rena översvämningar i en handvändning, förefaller det. Samtidigt får advokaten Dave (Richard Chamberlain) ett svårt rättshjälpsfall att ta hand om, några aboriginer anklagade för mord.

Han måste konfronteras med uppfattningar som kan höra hemma i aboriginernas traditionella stamvärderingar, något som är kontroversiellt, samtidigt som han drabbas av drömmar och föraningar som påminner om svåra barndomsupplevelser. Drömmarna är till stor del vad den här filmen kretsar kring; vad de betyder egentligen och hur de värderas. I en del kulturer har begreppet drömtid en speciell innebörd. Det innebär en parallell tidsaxel som påverkar de vardagliga tidsramar vi lever under, men opererar utanför de ramarna - ungefär. Typ. Eller? Att tiden i allmänhet dessutom rör sig i cykler snarare än rakt framåt är också en etablerad uppfattning i stora delar av världen. I ”Den sista vågen" misstänker advokaten att fallet på djupet kan handla om hemligheter som inte får avslöjas, något som kan ha med en förestående apokalyps att göra. Han får dock allt svårare att kombinera sitt engagemang med familjelivet. Allvarligt talat håller hela hans värld på att rasa och han dras obevekligt längre och längre in i en virvel av händelser han inte kan kontrollera.

Filmen rör sig hela tiden på gränsen mellan verklighet och något som kan vara antingen subjektiva upplevelser, mardrömmar eller rena syner. Det är inte självklart vad filmen säger utan den täta stämningen och den egna tolkningen av det vi ser är viktigare. Förmodligen bör den ses fler än en gång. Är det en gigantisk tidvattenvåg som väntar? Ett tänkbart katastrofscenario, som i den kanadensiska ”Chaos and Desire” häromåret? Det finns en uppenbar spänning mellan det vetenskapliga tänkesättet och ett accepterande av det som inte kan förklaras naturligt.

Det här borde ha varit ganska svårfilmat för 30 år sedan, men känns genuint, utan dagens tillgång till digitala effekter. Inte för att filmen lever på spektakulära scener, men Weir lyckas frammana känslan av att hela samhället är på väg att slukas av naturen och att det vi ser hända bara är förvarningar om någonting mycket, mycket mer omvälvande.

Richard Chamberlain, post-”Petulia”, men pre-”Shogun", var kanske inte ideala valet att spela advokaten egentligen, men han lyckas faktiskt spegla metamorfosen hos en slipad jurist som bär på barndomstrauman och söker sin egen identitet på ett sätt som övertygar mig i alla fall. Sedan har David Gulpilil en nyckelroll som Daves motsträvige vägvisare in i det förflutna och en alternativ föreställningsvärld. Han har senare kunnat ses i allt från ”Crocodile Dundee” till ”Ten Canoes”. Att Peter Weir fortsatt göra fascinerande filmer om kulturmöten behöver kanske inte tilläggas, men för alla som är det minsta intresserade av hans filmer överhuvudtaget är "Den sista vågen” obligatorisk. Den har varit svår att få tag i under en längre tid, men finns om inte annat tillgänglig i en box tillsammans med tre andra av hans 1970-talsfilmer.

© Johan Lindahl
2007-08-20

DVD / Blu-ray

Scanbox har gett ut en så kallad "Peter Weir Director's Box”, med fyra filmer, inklusive ”Picnic at Hanging Rock", "The Plumber" och "The Cars that Ate Paris”. Extramaterialet till ”Den sista vågen" (eller ”The Last Wave", originaltiteln som används i boxen) inskränker sig tyvärr till en trailer från way outback when.

Originaltitel: The Last Wave
Australien, 1977
Regi: Peter Weir
Med: Richard Chamberlain, David Gulpilil, Olivia Hamnett, Frederick Parslow, Nandjiwarra Amagula, Vivean Gray

Genre: Drama, Religion/filosofi, Thriller