Mannen med den gyllene pistolen (1974)
Bond-filmen med den trevliga framtoningen
När Bond bryter fram vid ratten i en stulen personbil på en asiatisk ö med en liten fet amerikansk semestrande sheriff bredvid sig, då faller tankar in i huvudet, tankar som passar så bra till den lättsamma underhållning som passerar... Lättsamt, ja det har jag redan sagt. James Bond har aldrig varit så tillbakalutat avslappnad, på gott och ont, som under Roger Moores regim (1973-1985). Kanske var det för att Moore själv inte verkar så förtjust i övervåld utan föredrar en mer elegant 'approach' med stor vikt vid den sociala kompetensen. Det har sagts av någon, möjligen i en dokumentär som följde med någon av de andra Bond-filmerna i så kallad specialupplaga, att Moore kunde komma undan med saker som hans föregångare och efterträdare inte kunde. Han hade en annan utstrålning än framförallt Sean Connery och manus verkar ibland anpassat efter det. När sedan Timothy Dalton tog över släpptes ett mörkare stråk in igen.
Det här är också en 1970-tals-Bond, i efterdyningarna eller kanske mitt i den sexuella revolutionen. Allt som kretsar kring sex och agentens erövringar i tjänsten, ser mer frigjort och ocensurerat ut. De kurviga damerna både i förtexter och sedan i själva handlingen är aningen mer avklädda än både förr och senare. Mer mansgrisigt än någonsin, eller mer flower power-inspirerat i den tidens anda? Juryn överlägger. ”Mannen med den gyllene pistolen” börjar faktiskt inte särskilt övertygande. Förtextsekvensen där skurken Scaramanga tittar fram första gången är lätt glömd och titellåten vill jag helst glömma efter att ha hört den i sin omelodiska, profillösa prakt. Men filmen rycker upp sig och det framförallt som fanbärare för den nämnda Moore-ska Bond-light-eran. Den har många småroligheter som lyfter den till något bättre än den ganska mediokra intrigen först verkar klara av.
Nu i dessa miljöuppvaknandetider kan i och för sig filmens energitema vara värt att vurma för. Inte talades det lika mycket om klimatförändringar för 30 år sedan, inte i den här filmen i alla fall, men energikrisen var ett mörkt moln på horisonten. Och det som först verkar vara en vendetta där Bond själv är måltavlan, övergår till kampen om kontrollen över ny avancerad teknik för utvinning av solenergi. Det sägs i förbigående att olja, kol och uran snart är ett minne blott och stormakterna söker svaret på framtidens storskaliga kraftalstringar från solen själv. Och de lömska bovarna är faktiskt ganska framsynta på det området. Men givetvis främst i egosyften. Nu blir det viktigaste till slut inte några långsiktiga världsförbättringar, utan vem som överlever tvekampen mellan Bond och Scaramanga, mannen som tar en miljon dollar per beställt mord och själv beställer kulor av guld för ändamålet.
Scaramanga spelas av Christopher Lee, som ger karaktär åt en ganska tunt skriven karaktär utan att överanstränga sig. Han är en uppfinningsrik risktagare som gärna utsätter sig för prövningar och lever för att vara Den Bäste i sitt gebit. Hans assistent spelas av Maud Adams, Bonds dito av Britt Ekland och vi ser alltså den Bond-rulle som bjuder på två svenskor i ledande roller. En annan kuriös detalj är ju också att Ekland och Lee strax innan lekte katt och råtta med en polisofficer på en enslig ö i ”The Wicker Man". ”Mannen med den gyllene pistolen inleds och avslutas just på en liten ö, belägen någonstans i närheten av Macau och Hong Kong.
Här syns också ett par asiatiska systrar som får Bond att visa aningen av skammens rodnad när de avbryter hans gentlemannamässiga ”Stand back” i en pressad situation och själva klarar skivan med sina kampsportsfärdigheter. Och en liten, med betoning på liten, lurig medhjälpare till Scaramanga med namnet Nick Nack (Hervé Villechaize). Och så sheriff Pepper (Clifton James), som dök upp redan i ”Leva och låta dö" och fyller en utmärkt comic-relief-funktion (eller avspänningskomisk sådan, som vi helst säger här på russin). Allt det här och lite till gör en av de trevligare i serien, långt ifrån märkvärdig och tämligen tam på specialeffektsfronten (möjligen undantaget slutscenerna och en biltur över en icke existerande bro). Men den är framförallt representativ för hur producenterna under den här perioden, med Moore som portalfigur, handskades med ett koncept som kanske redan då började kännas otidsenligt och måste förnyas i någon riktning.
© Johan Lindahl
2007-07-13
DVD / Blu-ray
MGMs Special Edition innehåller möjligheter till kommentatorsspår, två dokumentärer, stillbildsgalleri med mera.
Roger Moore och Britt Ekland
Originaltitel: The Man With the Golden Gun
Storbritannien, 1974
Regi: Guy Hamilton
Med: Roger Moore, Christoper Lee, Britt Ekland, Maud Adams, Hervé Villechaize, Richard Loo, Clifton James, Desmond Llewelyn mfl
Genre: Action, Komedi, Thriller
Teman: James Bond
Ingår i följande teman
