Infödd soldat (2006)
Starkt om bortglömda soldater
Det är av fri vilja som Said och de andra nordafrikanska muslimerna ger sig av för att befria Frankrike från tysk ockupation, trots alla år av kolonisering och orättvisor. Den stat de är beredda att dö för är dock inte självklart beredd att behandla dem som jämlikar. Frihet, jämlikhet och broderskap (och tomater) är visst inte avsett åt alla.
Enligt den i krigsgenren etablerade trestegsprincipen - värvning, träning, första striden - blir de på ganska kort speltid härdade soldater. De som överlever den nyss nämnda första striden, vill säga, där de under Iwo Jima-liknande blodspillan tar en kulle från tyskarna och Frankrike enligt en general till slut återvinner sina allierades förtroende.
"Frankrike ser hoppfullt på," heter det om deras fortsatta uppgift, men när uppgiften utförts till belåtenhet och inte sällan det högsta personliga priset betalats, vad händer då?
När Jaques Chirac såg den här filmen grät han - så sägs det. Han skred till och med till handling, tro det den som törs, för att sorgligt sent åtgärda en skriande orättvisa. Säkerligen blev den lilla sluttexten droppen, ett torrt konstaterande om det slutliga sveket, men hela vägen dit kantas av tomma löften och skamliga orättvisor. Allt ifrån titlar till permissioner går nordafrikanerna förbi, som snarare verkar betraktas som kanonmat.
Det finns dock plats för individuella historier i stor-storyn. Kortvuxne Said, med en obrukbar arm, förpassas till rollen som hjälpreda åt den kluvne sergeanten Martinez. Prickskytten Messaoud finner kärleken hos en fransk flicka - något som vore otänkbart i hemlandet och inte verkar helt lätt även under rådande omständigheter. Korpral Abdelkader när drömmar om att både stiga ytterligare i graderna och förbättra sina landsmäns tillvaro för gott. Eftersom Bouchareb håller huvudpersongalleriet begränsat och samtliga skådisar gör ett fint jobb hinner de alla göra intryck. Jamel Debbouze, som spelar Said, känns igen från bland annat "Amelie från Montmartre" (och saknar även i verkligheten sin ena arm).
Det påminner ganska mycket om "Band of Brothers" i uppbyggnaden - och i en snöig skog som hade kunnat vara Bastogne - men det är inte samma intensitet i striderna. Mot slutet är dock "Rädda menige Ryan" den självklara referensen och här tillåter sig Bouchareb att göra lika spännande som tragisk krigsfilm, med en synbart hopplös kamp fångad i nerviga bilder. Epilogen i modern tid må vara exakt enligt den nutida WWII-konventionen, men blir trots eller på grund av den totala bristen på dialog ändå gripande. Apropå dialog, förresten, växlandet mellan franska och arabiska används skickligt filmen igenom som ett helt naturligt extra berättargrepp.
"Infödd soldat" är rättframt och ganska konventionellt gjord och blixtrar sällan till i inspiration men är gedigen kvalitetsfilm från första rutan till sista - och dessutom en engagerande inblick i ett krig som må ha filmats till döds men sällan ur den här vinkeln.
© Anders Lindahl
2007-07-10
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Indigènes
Frankrike / Algeriet / Marocko, 2006
Regi: Rachid Bouchareb
Med: Jamel Debbouze, Samy Naceri, Roschdy Zem, Sami Bouajila, Bernard Blancan
Genre: Drama, Historia, Krig
Hemmabio: 2007-07-04
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
