Mimzy (2007)
Den vilda jakten på mänsklig godhet
Jag tycker inte om barn. De är högljudda, skrikiga, rätt fula och allmänt jobbiga. De verkar söta när de egentligen bara är plastiga och lill-gamla när de bara är dryga. I värsta fall slåss de på ett sätt som ska vara charmigt och roligt men som gör mig illamående. Dessutom saknar de all form av trovärdighet.
Vadan denna diatrib mot våra meterhöga medmänniskor, undrar ni? Jag har alls inget emot barn i verkliga livet, men i spelfilm förvandlas de oftare än inte till rätt plågsamma upplevelser. Det är ju visserligen regissörernas och rollbesättarnas fel, och inte barnens, så dynga ska väl spridas där dynga förtjänas, men det gamla talesättet att det svåraste som finns på film är att jobba med barn och djur äger nog fortfarande sitt berättigande.
Hela denna långa inledning syftar bara till att visa att jag drar mig för att se filmer där barn spelar huvudrollen. Desto roligare då att få sina fördomar krossade, åtminstone efter den lite tveksamma inledningen, när jag ser "Mimzy" där trettonårige Chris O'Neil (dryg och geekig som de flesta killar i yngre tonåren) och sjuåriga Rhiannon Leigh Wryn (supersöt utan att bli klibbig) faktiskt lyckas bära upp sina respektive roller. Nu är det inget tungt drama vi talar om förvisso utan min positiva upplevelse kommer snarare av att det i "Mimzy" finns alla möjligheter att skapa riktigt jobbiga barnklichéer och Chris och Rhiannon duckar dessa förtjänstfullt.
Vid första anblicken verkar "Mimzy" vara en enkel äventyrshistoria om barnen Emma och Noah som hittar en mystisk låda med leksaker på stranden utanför familjens sommarhus. Snart nog upptäcker de att leksakerna har, till synes, magiska (egentligen högteknologiska) egenskaper och vi i publiken upptäcker samtidigt att detta är en film som är nästan mer än lovligt flummig. Leksakerna, varav kanindockan Mimzy är en, är nämligen skickade från en bister framtid i hopp om att återfå den gen för mänsklig godhet (sic!) som så tragiskt saknas i framtiden. Vägen till denna dystopi ser vi också mer än ett övertydligt exempel på genom att familjen föredrar att umgås med sin tekniska apparatur framför övriga familjemedlemmar. Vägen till lösningen går genom mystiska mandalor, engagerade agenter, flummiga fysiklärare och snygga specialeffekter.
"Mimzy" är egentligen inte så tokig som barnfilm men däremot är dess premisser så tokiga att det rentav rinner över och slutbetyget sjunker därmed från en trea, för en lagom bra film, till en tvåa på grund av den sötaktiga rök som sakta stiger från manusbladen.
© Andreas Hallgren
2007-07-05
Originaltitel: The Last Mimzy
USA, 2007
Regi: Robert Shaye
Med: Rhiannon Leigh Wryn, Chris O'Neil, Timothy Hutton, Rainn Wilson, Michael Clarke Duncan m.fl.
Genre: Barnfilm, Fantasy, Sci-fi, Äventyr
Svensk biopremiär: 2007-06-01
Hemmabio: 2007-09-26
