The Fountain (2006)
Morituri te salutant
Jag läste en insändare i tidningen för någon vecka sedan som handlade om hur en döende åldrig kvinna fick hjärtstillestånd. Hon återupplivades av personalen på det sjukhus där hon vistades, på bekostnad av rätt mycket smärta och ett flertal brutna revben. Kvinnan avled kort därefter av sin höga ålder, och vad insändaren frågade sig var om det verkligen var nödvändigt att förlänga kvinnans liv några dagar till det priset.
Naturligtvis är det fantastiskt att vi, i vår del av världen, har lyckats förlänga livet genom medicinska framsteg, bättre livsvillkor och ökad välfärd. Samtidigt blir det allt svårare att sätta gränser för vad som är ett liv och att acceptera att detta liv någon gång ändå måste ta slut. Just detta att ta till sig döden som en nödvändighet för att verkligen kunna leva är grundtanken i Darren Aronofskys "The Fountain".
Historien utspelar sig i flera plan samtidigt. Huvudberättelsen kretsar kring forskaren Dr Creo (Hugh Jackman) som experimenterar på cancersjuka apor för att kunna bota deras tumörer och stoppa döden. Hans motiv är personliga eftersom hans fru Izzi (Rachel Weisz) har en dödlig hjärntumör och hennes tid rinner snabbt iväg. Izzi tycks ha accepterat detta faktum, men Creo vägrar ge upp och tillbringar allt mer tid i laboratoriet.
Jackman och Weisz spelar också rollerna av en conquistador och drottning Isabella av Spanien, i en berättelse-i-berättelsen som skrivs av Izzi. Conquistadoren sänds iväg, av en drottning och ett land som hotas till livet av Inkvisitionen, till Den Nya Världen för att hitta Livets träd undangömt i Amazonas djungler.
Den tredje berättelsen äger rum på ett mer spirituellt plan, där en munkliknande Jackman färdas genom världsrymden tillsammans med ett stort träd, som även är Izzi, i en bubbla av liv. Deras mål är Mayaindianernas dödsrike, den döende stjärnan Xibalba, och de måste hinna fram innan trädet dör. Parallellerna mellan de tre historierna är naturligtvis uppenbara och allihop handlar de om den stora kärleken mellan två individer samt kampen mot, och den slutliga acceptansen av, döden.
Jag ser själv att det verkar vara en rätt flummig och pretentiös film när jag försöker beskriva den, men det har mer med min begränsade förmåga att göra än någonting annat. "The Fountain" är ett synnerligen välskrivet verk och Aronofsky visar återigen att han är lysande på att skildra både enkla och väldigt komplicerade känslor och idéer. Skådespelarinsatserna är även de väldigt bra, vilket gör det enkelt att ta till sig äktheten även i det sagolika. Slutligen är "The Fountain" en visuellt helt fantastisk film. Det mest påtagliga är den metafysiska världsrymden i berättelsens tredje plan med sina slående visuella effekter. Filmen igenom visar dock Aronoskfy, med sina kompositioner, formklipp och övergångar, att han är en verklig virtous som filmskapare, och detta utan att de tekniska greppen någon gång blir ett självändamål.
"The Fountain" kan bara rekommenderas å det allra varmaste. Naturligtvis blir det en femma i betyg.
© Andreas Hallgren
2006-11-25
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: The Fountain
USA, 2006
Regi: Darren Aronofsky
Med: Hugh Jackman, Rachel Weisz, Ellen Burstyn m.fl.
Genre: Drama, Fantasy, Romantik
Svensk biopremiär: 2007-03-23
Teman: Livet i djungeln Stockholms filmfestival 2006 Tjugohundratalets bästa filmer
Relaterade artiklar
De bästa filmerna under 2007
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Ingår i följande teman
