Skott i mörkret (1964)
Roligt, men inte hela tiden
Egentligen är det här den första Rosa Pantern-filmen. I "The Pink Panther", filmen som inledde ett helt kluster av Clouseau-kavalkader, var David Nivens kvinnotjusande skurk den egentliga huvudpersonen och den klumpige mästerdetektiven skulle egentligen ha spelats av Peter Ustinov. Med det senkomna bytet till Sellers hittade regissör Blake Edwards en guldgruva som han utvann inte mindre än fem följande filmer ur. Denna den första uppföljaren kom för övrigt redan året efter, men sedan dröjde det mer än ett decennium innan det blev mer.
Clouseaus brytning och allmänna stil har spetsats till i den första film där han är stjärnan. Här introduceras en rad gags som sedan återkommer i olika form i snart sagt varje film.
Det är inte självklart att man garvar. Liksom med exempelvis Ace Ventura-filmerna och "Wayne's World" fann jag själv att jag inte riktigt skrattade förrän jag plötsligt förstod, eller tyckte mig förstå, vad som filmmakarna själva tycker är det roliga med karaktären. Det roliga med Ace Ventura är, för övrigt, att han själv tycker att han är så otroligt lustig medan de flesta runt omkring honom mest rastlöst väntar ut hans utspel. Brist på självinsikt är ganska ofta ganska kul. Så även här.
Det roliga med Clouseau är nämligen, tror jag, inte bara att han är klumpig, utan att han är klumpig, arrogant, fåfäng, självbelåten och otrevlig. Att han skyller ifrån sig på andra och kallar saker och människor för "svin". Det gör honom till en bättre figur. Snälla klantskallar finns det nog av.
Här faller han handlöst för en söt tjej (Elke Sommer) som enligt alla tecken är en samvetslös mörderska, och han envisas med att släppa henne på fri fot när han får ansvaret för ett stort mordfall. Hans överordnade Dreyfus (Herbert Lom) kan bara hjälplöst se på hur katastrofen blir ett faktum och blir på kuppen ett nervvrak och ett annat återkommande, lite sorglustigt tema i filmerna: mannen som egentligen har rätt men som är lite tråkig och därmed kan offras på komedins altare. Här sammanfattar han snyggt sina känslor angående Clouseaus kompetens:
"Give me ten men like Clouseau and I could destroy the world."
Allt är inte kul i filmerna och det är något i tonen som inte riktigt kommer överens med mig ibland. Sellers var onekligen ett komiskt geni, men själv garvar jag betydligt högre åt hans olika insatser i "Dr. Strangelove". Men ibland är det väldigt skoj även här. Alltid trevligt, förresten, att se världens coolaste skådespelare, George Sanders, i en hyfsat stor roll - där hans hyperbrittiska kombination av behärskad artighet och nedlåtenhet kontrasterar fint mot det kaos detektiven skapar.
Myskul är väl ledordet, när man inte bara får ett gäng skratt utan också en skön 60-talskänsla och swingig Mancini-musik. Tre russin, helt enkelt.
För att få ett hum om vad jag tycker är kul, så du kan avgöra ifall jag tycker rätt, följer här ett exempel på något jag skrattar gott åt. Clouseau har just anlänt till mordplatsen och vill visa sig både artig och energisk.
Benjamin Ballon: "Would you like to examine the body".
Closeau: "I would be delighted!"
© Anders Lindahl
2005-01-11
DVD / Blu-ray
Fem Rosa Pantern-rullar kan man hitta i en rosa-lila box, vilket kan glädja många. Saknas, troligen av diverse rättighetsskäl, gör "The Return of the Pink Panther". På en sjätte disc huserar en bunt extramaterial, såsom ganska roliga reklamklipp från Sellers senare "karriär". Trist att han fick "sänka sig" till sån't, men ändå ganska underhållande att se. En dokumentär finns det också, förstås, med prat från bland andra Blake Edwards.
Peter Sellers i "Skott i mörkret"
Originaltitel: A Shot in the Dark
USA, 1964
Regi: Blake Edwards
Med: Peter Sellers, Elke Sommer, George Sanders, Herbert Lom, Tracy Reed, Graham Stark, Moira Redmond
Genre: Komedi
