Ingenstans i Afrika (2001)
Inte samma lika
Advokaten Walter har redan varit ett halvår i Kenya, och hunnit med en rejäl dust med malaria, när hans fru och dotter kommer dit. Det är 1938 och snart kommer det vara omöjligt för judar att lämna Tyskland. Vissa har flytt till USA, andra, som familjen Redlich, till mer exotiska platser, men oron över deras anhöriga hänger kvar och kommer förstås visa sig berättigad.
Som tyska judar i ett brittiskstyrt Kenya passar förstås Redlichs inte riktigt in nånstans och ett tag hinner de rentav betraktas som fienden, även om de under en kort "fängelsevistelse" behandlas mycket väl - riktigt komiskt väl, faktiskt, vad gäller kvinnorna och barnen eftersom de inkvarteras närmast som hotellgäster. Det är inte misär och bekymmer som är huvudpoängen i den här filmen, utan kanske helt enkelt att det annorlunda i sig är något positivt. Ett ständigt spel mot det främmande pågår, där de iblandade hinner känna på olika sätt inför sitt nya hem, nästan byta inställning med varandra, och aldrig riktigt verkar vara på samma våglängd.
Det blir ganska mycket av det hela, beroende på humör och intressegrad, men exempelvis blir det ett drama om fördomar som snabbt kommer på skam, och om att känna sig identitetslös, men också om ett äktenskap som av olika skäl känns dömt att ta slut - samtidigt som det kanske ändå inte måste bli så. Den växande distansen mellan herr och fru Redlich, som aldrig riskerar att misstas för likgiltighet, hanteras skickligt och med känsla. Om en väldigt stark och klok tjej (som, eftersom filmen sträcker sig över några år hinner spelas fint av både Lea Kurka och Karoline Eckertz). Om en kock som inte heller riktigt hör hemma i den delen av Afrika och som blir bäste vän åt dem allihop, på något sätt. En film som inte underskattar ens intelligens men som inte gör hysteriska krumbukter för att vi ska beundra dess egen. En film där inte varje händelse måste vara enormt symboltyngd, utan där de tillsammans bildar en högst trovärdig och ändå uppslukande berättelse.
Det är berättat på ett vis som skulle fått en filmlärare att nicka uppskattande: tydligt, trots ett mininum av berättarröst och såvitt jag minns inte en enda textskylt. En åkning till en blomsterformation på ett bord kan visa att det är 1947 utan att det känns tillgjort, en radioröst kan enkelt placera oss rätt i tiden. Det är inte genialiskt, bara skickligt på ett sätt som bibehåller stämningen.
Musiken är en annan bra sak; beundransvärd i sitt sätt att smälta ihop stilar utan att det känns på minsta vis som en gimmick.
Välspelat är det från alla håll, där man kan tillägga att samtliga tyska skådespelare lyckas få sina Swahili-repliker att låta just som om de haft några år på sig att lära sig språket.
"Ingenstans i Afrika" är en film med både klokhet och en lågmäld lyster, med ett eget perspektiv på andra världskriget - där konflikten blir en viktig del trots att den aldrig skildras i bild. Fyra russin ska det förstås bli.
© Anders Lindahl
2005-01-02
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
Originaltitel: Nirgendwo in Afrika
Tyskland, 2001
Regi: Carolina Link
Med: Juliane Köhler, Merab Ninidze, Matthias Habich, Sidede Onyulo, Karoline Eckertz, Lea Kurka
Genre: Drama
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
