GoldenEye (1995)
Bra Bond-början för Brosnan
Förra gången det begav sig hette Bond Timothy Dalton, muren stod kvar och kriget var fortfarande ganska kallt och relativt lättbegripligt. Sex år senare återupplivas Bond i Pierce Brosnans gestalt i en värld som ser väldigt annorlunda ut. Filmens skapare är förstås mycket medvetna om just denna förändring, och lyckas riktigt bra med att smälta samman (dåtida) nutidskommentarer med förkärleken för Bonds anakronistiska - eller ska vi säga tidlösa - charm. I många dialoger kan man för övrigt lätt läsa in en subtextdialog som handlar om Bondfilmernas existensberättigande i vår sköna, nya värld. Filmen själv - och det faktum att den underhåller fint - är väl svaret.
Faran med vapen på vift från forna Sovjetunionen är inget särskilt originellt tema, men här får det en annorlunda och lämpligt kvasirealistisk vinkling. Projektet GoldenEye gör det möjligt att med kirurgisk precision låta en elektromagnetisk puls slå ut elsystem på valfri plats i världen. I fel händer är detta förstås ett utmärkt redskap för brottslig verksamhet, och i fel händer hamnar GoldenEye tack vare den stridslystna fröken Onatopp (Famke Janssen i en serie läckra munderingar) och en rysk general med väldigt stor skärmmössa.
Onatopp är den färgstarkaste skurken, med sin lustfyllda approach till dödandet, men den här onämnde karaktär som sitter i toppen av ränksmidandet ger filmen ögonblick av ett beskt allvar som fungerar riktigt fint. Bonds motivation ifrågasätts å det fränaste, och man undrar faktiskt ibland varför han ids fortsätta sin yrkesbana. Men fortsätter gör han, om inte annat för att Bond är Bond.
Redan i sin första film i rollen känns Brosnan just som Bond. Han ber inte om ursäkt för att han träder in på helig mark, utan äger åtminstone 90 procent av rollen tämligen omgående. Izabella fungerar riktigt bra som snygg rysk programmererska tillika "Jimmys" främsta kärleksintresse, och Alan Cumming gör en av sina många bra biroller, här som girig och barnslig datornörd med stort ego. Nämnas bland de duktiga måste också Sean "Boromir" Bean.
En kvinnlig "M" hade kanske känts väldigt PK, om det inte var så att Judi Dench utan svårighet gör nya bossen till en lika trovärdig som bestämd karaktär. "M"-adame ogillar Bonds otidsenliga attityd, men minspelet röjer en diskret respekt för mannen själv, när hon skickar ut honom för att åter rädda världen. Bland bra repliker finns "om jag vill höra på sarkasm kan jag lyssna på mina barn".
Skådespelarvalsmässigt inte dumt alls, alltså. Men Bond handlar ju minst lika mycket om coola scener. Maurice Binder hade säkert gillat inledningen där den mycket lyckade idén att använda sig av en kommunistisk statykyrkogård kommer till god användning, liksom senare i själva filmen. Ett gammalt supercoolt CCCP-tåg och ett tämligen ansvarslöst användande av en stridsvagn hör också till ögonfägnaden. Slåsscenerna, som i forna tider ibland har varit rätt konstiga, känns numera brutala och ganska trovärdiga.
Musikaliskt hittar vi ett av de få verkliga problemen. Tina Turner-temat (skrivet av Bono och Edge) är utmärkt, men resten av musiken fick av någon anledning Luc Bessons favoritkompositör stå för. Eric Seras eviga "klonk"-ljud från "Det stora blå" och "Nikita" är nog så irriterande i längden, likaså hans tendens till att göra snabbköpsmusik så fort ingen hindrar honom, men ibland överträffar han förväntningarna och lyckas okej.
"GoldenEye" är en film som andas ett skönt självförtroende. Den saknar desperationen och det lite opersonliga i de två nästföljande delarna i franchisen, och har istället en väl balanserad mix av action, humor och fordon som går sönder. Fyra russin är faktiskt inte i överkant.
FOTNOT
Att det hänt saker i världen även efter filmen känns extra tydligt i en replik mot slutet - som utspelar sig på Kuba - där namnet "Guantanamo" droppar förbi i en insinuant liten one-liner.
© Anders Lindahl
2004-12-29
Originaltitel: GoldenEye
Storbritannien / USA, 1995
Regi: Martin Campbell
Med: Pierce Brosnan, Izabella Scorupco, Famke Janssen, Sean Bean, Joe Don Baker, Judi Dench, Samantha Bond, Robbie Coltrane, Alan Cumming
Genre: Action
Teman: James Bond
Relaterade artiklar
Lite om 007
Ingår i följande teman
