Team America (2004)

Konstig bismak mellan gapskratten

I en värld väldigt lik våran, men designad av ett par lustiga herrar som tittat för mycket på den osannolika TV-serien "Thunderbirds", lockas en Broadwaystjärna att ansluta sig till Team America. Detta team har fantastiska resurser, ett huvudkontor i Mount Rushmore och ägnar sig åt att krossa terrorismen, var den än finns. I förbifarten krossar de en hel del annat också, såsom Eiffeltorn och pyramider, i filmens kanske enklaste återkommande skämt.

Alla som sett "South Park" eller varför inte "That's My Bush" vet att Trey Parker och Matt Stone kan vara väldigt roliga, och själva tycker att det festligaste som finns är att "gå för långt". Blir därför inte förvånad om du skulle råka se Susan Sarandon dö en blodig död eller om vår hjälte måste visa sin beredvillighet att tjäna sitt fosterland medelst fellatio. Just den scenen är faktiskt väldigt rolig. Ja, det är faktiskt mycket i "Team America" som är roligt, inte bara det faktum att huvudpersonerna styrs av mycket enkla trådar och knappt kan gå ordentligt. Den inbyggda och ganska harmlösa driften med Jerry Bruckheimer är rätt roande (med kulmination i krystade ballader som "I miss you more than Jerry Bruckheimer missed the point when he made Pearl Harbor").

Men ibland blir det också helt fel. Det är inte riktigt så att man sätter skrattet i halsen, det är mycket värre än så. Ibland är det inte roligt. Av någon anledning händer detta särskilt ofta när de ska driva med "vänstervridna mjukisar" som Michael Moore, Alec Baldwin, Tim Robbins, Susan Sarandon och Sean Penn. Nordkoreas Kim Jong Il har hemska planer och tar till sin hjälp den sortens filmfolk som på Oscarsgalan brukar ha fräckheten att faktiskt tycka någonting. Jag tror att jag är helt uppriktig mot mig själv när jag säger att min invändning mot det roliga här inte beror på att jag faktiskt gillar många av dessa politiskt medvetna ikoner. Skämten verkar helt enkelt sjunka i påhittighetsgrad när Parker och Stone ska ta sig an dem. Det blir ofta lättköpt och framför allt mestadels utan charm.

Ska man tolka detta som att det är här filmskaparna känner mest? Att de kanske inte har så mycket i humorväg att komma med, men känner att det är viktigt att försöka slå på de där "vänsterfegisarna"? Det lite överraskande med Trey och Matt är nämligen att de verkar vara garderobsrepublikaner. Man anar mellan skämten ett par spexiga, ölhävande, Pi-alpha-gamma-ellervaddetnuheter-medlemmar som tycker att det faktiskt är jävligt schysst att tillhöra det hårdaste och farligaste och friaste landet i världen och gillar att världen är enkel och lättbegriplig, men som ... inte riktigt vågar stå för det. Som istället använder sig av dubbelironi. Det är den mest raffinerade och tröttsamma ironi som finns, för den slår åt alla håll och man kan allllldrrriiigggg riktigt veta var användaren står någonstans. "Det är ju på skoj, för faaan! Chilla! Var inte så känslig!" kan man hojta mot alla frågor eller invändningar. Det funkar alltid.

Och där har ni förutsättningarna. Trey och Matt, "bråkigast i klassen men ganska begåvade", hoppar rakt ner i ny-terrorismens tidsålder och vill trampa på alla tår och samtidigt i slutändan hålla sig väl med alla - med hjälp av en sexualiserad metafor över de endast tre sidor som tydligen finns i konflikten.

Allt det här är oviktigt. Den eventuella åsikt de har blir lätt som snö och lika beständig i det här skalet. Det enda som spelar någon roll är ifall man tycker det är roligt att se Thunderbird-kopior i trådar fajtas och diskutera känslor och idka snusk och till och med spy. Och, Gud hjälpe mig, jag tycker det är roligt. Särskilt den där spyscenen, med musikaliska arrangemang som ger en hysteriskt rolig dramatik åt kräkskaskaderna. Ja, glöm förstås inte musiknumren. Från mättade stråkar till träffande parodier på actiongenrens rock- och balladnummer, och så Kim Jong Il som sjunger "I'm so ronery" ...

Scenografiskt är det riktigt ambitiöst och ofta häpnar man över vad de lyckas åstadkomma med enkla medel (och utan datorer).

Parker och Stone kan fortfarande. Men nästa gång de kommer på sig själva med att ha en faktisk åsikt, kanske de helt enkelt skulle pröva att säga den rakt ut.

© Anders Lindahl
2005-01-12

Originaltitel: Team America: World Police
USA, 2004
Regi: Trey Parker
Med: Röster: Trey Parker, Matt Stone, Kristen Miller, Masasa m.fl.

Genre: Action, Komedi, Musikal
Svensk biopremiär: 2005-01-14

Relaterat ur russinbloggen
2003-06-28: Marionettfilm från Parker och Stone

Sök