Polarexpressen (2004)

Snygg 3D-fest med banalt budskap

Haha, med en enda film raserar Zemeckis massvis av de regler som vuxna inpräntat i sina barn. Var inte rädd för att lifta med fullständiga främlingar (åtminstone om de har tåg), smaka på kaffet om en galen luffare bjussar och var inte rädd för att rida på hans axlar. Och framför allt: gå gärna mellan vagnarna (ja gå till och med på taket) om det verkar nödvändigt.

Men en regel är helig, och kring den cirklar hela filmen - till det nästan filmsabbandes gräns. Man måste tro på tomten! Det här är en budskapsfilm vars like jag inte sett på länge. Det finns småbudskap på vägen (bli vän med en fattig, även tjejer kan vara ledartyper, etc) men filmens huvudpoäng är att man ska försöka behålla sina förmåga att höra bjällrans pling och sin tro på tomten.

Det är en närmast religiös kris som vår unge huvudperson genomgår. Jag försöker inte bara vara lustig här - hans tvivel och väg tillbaka till tron hanteras med samma allvar som om det rörde sig om frågor kring livets mening och dess upphovsman. Han samlar likt en konspirationsteoretiker på tidningsklipp som verkar peka på att tomtemyten bara är ett stort bedrägeri, och likt en konspirationsteoretiker vill han dela med sig av sina rön - i det här fallet till lillasystern. Så får han bara inte hålla på. Något måste hända!

Något händer. Ett stort, gammalmodigt tåg stannar mitt i natten utanför familjens hus och med viss tvekan stiger pojken ombord, lockad av en mystisk konduktör som påstår att det förväntas av honom. På tåget väntar en samling förväntansfulla barn, som alla ska till Nordpolen och se tomten. Ovanpå tåget huserar en mystisk luffare.

Vem som arrangerar resan är oviktigt. Tåget åker och sedan är det bara att hålla i sig. Ofta verkar det vara ren tur att inte alla barnen dör, men det är inget som någon bekymrar sig över längre än nödvändigt så fort faran är avvärjd. På något sätt lyckas de ta sig fram (vilket knappast kan betraktas som en spoiler) och vi får se tomtens rike i all dess prakt.

Zemeckis vill gärna imponera. På sätt och vis är hela filmen beundransvärd i sin faktiskt lyckade blandning av realistisk 3D och extrem julkänsla. Stillbilder gör filmen ingen rättvisa, det är på duken som man förstår vad filmmakarna skryter om och "Final Fantasy" får plötsligt konkurrens i tävlingen om att skildra mänskliga människor med datorns hjälp. Pixar valde ju en annan och mer överdriven lösning med "Superhjältarna" (som också är en bättre film) men här var det nog rätt beslut. Här finns tonvis av grafiska detaljer att gotta sig åt för den hugade.

Vissa scener sticker ut ändå; som en lång "tagning" involverande en förrymd biljett (inte olik fjäderscenen i "Forrest Gump", men mycket galnare) och masscener med renar eller tomtenissar. Det briserar av liv och faror lurar överallt, och om stolarna inte hade suttit fast i marken hade jag ibland trott att jag var på en sådan där virtuell berg- och dalbana. Det finns till och med ett ögonblick av nästan skräck, i en vagn full av övergivna leksaker.

"Polarexpressen" är inte tråkig. Om man är barn och vill tro på tomten kanske den till och med är förtrollande.

Jag har lite svårt för den oerhörda möda amerikaner närmast årligen lägger på att ge tomten konstgjord andning i filmisk form, och det finns repliker och något enstaka sångnummer här som är så banalt smöriga att det liksom kränger i en. Men, det är väl inte någon ondskefull lära de predikar, och när det görs under såhär läckra former är det svårt att vara alltför gnällig. Tre russin blir det.

FOTNOT
Nej, det är faktiskt inte Danny Elfman som gjort musiken. Det är bara Zemeckis gamla vanliga kompositör Alan Silvestri som verkar ha lyssnat väldigt mycket på "Edward Scissorhands" och "The Nightmare Before Christmas".

© Anders Lindahl
2004-12-09

Originaltitel: The Polar Express
USA, 2004
Regi: Robert Zemeckis
Med: Engelska röster: Nona M. Gaye, Tom Hanks, Chris Coppola, Peter Scolari, Dylan Cash, Michael Jeter m.fl.
Sv.Röster: Andreas Nilsson, Roger Storm, Calle Dahlström m.fl.

Genre: Animation, Barnfilm, Musikal
Svensk biopremiär: 2004-12-10

Sök