Semestersabotören (1953)
Alltid trevligt, ibland smärtsamt roligt
Den långe, välmenande och klantige herr Hulot är på semesterort och lyckas förgylla eller förstöra upplevelsen för de flesta omkring honom. Som den annorlunda och föga socialt kompetenta typ han är passar han inte riktigt in bland de andra semesterfirarna. Fältet är fritt för slapstick och en vänlig drift med olika personlighetstyper.
Gissa om Lasse Åberg har sett den här filmen några gånger...
Det är inte helt självklart att man faller för Jacques Tatis speciella humor. För honom fick ett festligt ljud gärna vara huvudnumret i en scen, till exempel en biltuta som låter som en anka eller ett märkligt läte från en svängdörr. Dialog däremot har sällan en viktig roll i filmen, som nästan kan ses otextad även om man inte talar franska. Fokuset ligger istället på slapstick där Tatis förkärlek för mimandets ädla konst ibland är väldigt uppenbar.
Det kan ta en stund att komma in i den där Tati-stämningen. I början av filmen är det inte alls säkert att man förstår varför den lovordats så, men att åse en serie knasiga händelser vid havet till tonerna av loungig musik är väl aldrig en pina och när man väl börjar garva så finns det plötsligt väldigt mycket att garva åt. Faktum är att jag hade glömt hur det var att skratta så att man tappar andan och får ont i magen, tills de bästa bitarna ur "Semestersabotören" påminde mig om detta fenomen.
Båten som viker sig och blir ett "monster", Hulots underbara bil, hans reaktion när han inser att det sitter fast en död räv i hans stövel, hans eleganta sätt att förstöra två partier kortspel när han letar efter sin pingisboll och inte minst när han sätter eld på en bod full med fyrverkerier och försöker släcka elden. Här finns den galna elegansen hos Chaplin eller Keaton, tillsammans med ett väldigt eget tonfall som gjort Tati älskad över hela världen.
Karaktären Hulot, som är katalysatorn i många av Tatis komplext uppbyggda sketcher, vill aldrig någon något illa, men en rolig detalj bland hans personliga brister är att han har en tendens att bara springa iväg när han ställt till det ordentligt. Det tycker jag är väldigt kul, likaså hans oefterhärmliga gångstil och mimik. Han skrattar aldrig men ler ofta.
Även om det här i första hand är galen komik kan man inte annat än sympatisera med Hulot och glädjas åt att det finns ett fåtal gäster på badorten som faktiskt gillar honom. Vad som ser ut som en spirande kärleksaffär får dock en väldigt antiklimaktisk upplösning, eller kanske snarare ingen upplösning alls.
För total komeditrevnad om man varken vill känna sig provocerad eller underskattad rekommenderas i vilket fall som helst "Semestersabotören" varmt.
© Anders Lindahl
2004-10-23
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Atlantic har nu gett ut en samling Tati-långfilmer på enkelt men trevligt förpackade DVD:er. Extramaterialet är roligt nog; en trio kortfilmer av Tati, men det värt att nämna att det är samma tre kortfilmer som finns på alla discarna.
Originaltitel: Les Vacances de M. Hulot
Frankrike, 1953
Regi: Jacques Tati
Med: Jacques Tati, Nathalie Pascaud, Michèle Rolla, Valentine Camax, Louis Perrault, André Dubois
Genre: Komedi
