Frankensteins brud (1935)

Alone. Bad.

När filmen "Frankenstein" kom ut 1931 spelade den in tio gånger vad den hade kostat att göra och självfallet ville Universal Studios komma ut med en uppföljare så snart det bara gick. "Frankensteins" regissör, James Whale, var däremot mer sugen på att göra nya filmer. Universal hade vid denna tid ont om bra regissörer och lät Whale göra bland annat "Den osynlige mannen" med Claude Rains, men fortsatte att ligga på honom om en uppföljare. Först år 1935 gav Whale efter på villkor att han även skulle få göra musikalen "Show Boat".

I slutet av "Frankenstein" brann "Monstret" inne i en väderkvarn antänd av den uppretade pöbelhopen från den lokala byn. Turligt nog för "Monstret", och inte minst för Universal, var väderkvarnen placerad över en vattenfylld källare och "Monstret" klarade sig därigenom undan med blotta förskräckelsen och en brännskadad frisyr. Ett äldre par som dröjt sig kvar på platsen blir de första offren och strax rusar tjänstekvinnan Minnie (den högst irriterande Una O'Connor från "Den osynlige mannen") hysteriskt skrikande genom byn med budskapet att monstret lever, och så är jakten igång.

I samma veva får Henry Frankenstein (Colin Clive), som med knapp marginal överlevde den första filmen, besök av den skelettlike Professor Pretorius (Ernest Thesiger) som övertygar honom att fortsätta sina experiment, men att denna gång skapa en maka åt "Monstret". Pretorius har själv fuskat i gudabranschen och lyckats gro helt perfekta människor, förutom att dessa bara är tio centimeter stora. I en rätt fånig scen visar han upp sina små människor som verkar helt tillfreds med sin tillvaro i varsin syltburk. Hur som helst blir Henry sugen på att skapa egna människor igen och han och Pretorius börjar jobba. För att ytterligare motivera Henry får Pretorius monstret att kidnappa Henrys fästmö Elisabeth (Valerie Hobson) och låter Henry förstå att hon kommer tillbaka först när de två lyckats skapa en konstgjord kvinna.

En lärdom man kan dra av denna film är att det generellt är en dålig idé att, när ens fästmö är kidnappad och man samtidigt behöver ett färskt hjärta till sina experiment, säga till sin assistent: "What we need is a female victim of sudden death. Can you do it?". Det var ren tur för Elisabeth att manusdoktorerna skrev in henne i handlingen igen... Den ursprungliga idén hade dock gett en intressant dubbeltydlighet till titeln "The Bride of Frankenstein", men man kan ju inte få allt.

Precis som den första filmen handlar "The Bride of Frankenstein" om utanförskap och om hur "Monstret" fruktlöst söker efter vänskap. I ett stillsamt och rätt fint mellanspel söker det jagade "Monstret" skydd hos en blind äldre man. Less på sin egen ensamhet och utan ytlighetens fördomar genom sin blindhet tar mannen hand om "Monstret", ger honom mat, spelar fiol för honom och lär honom prata hjälpligt. Vi ser återigen hur "Monstret" mjuknar inför vänskapen, men idyllen bryts snabbt när ett par jägare kommer till stugan och i sin iver lyckas de inte bara få "Monstret" på flykt igen utan bränner också ner den blinde mannens stuga. "Monstret" har det som vanligt inte lätt, men det är också en mer kluven skildring av "Monstret" som vi får se i denna film.

I "Frankenstein" var "Monstret" mer som ett plågat barn och det var lätt att känna sympati för honom. I "The Bride of Frankenstein" är han dels sorgsnare och fäller till och med en enstaka tår, men han är också hårdare och mer brutal. Han lånar sig gärna till Pretorius planer och de barnsliga ursinnesutbrotten från den första filmen tycks här vara mer beräknande. Boris Karloff, som spelar "Monstret", sägs ha tyckt att det var fel att "Monstret" skulle lära sig tala eftersom det förminskade gestaltens hotfullhet. Resultatet är snarare det motsatta. Frankensteinhistorien är i grunden utvecklingskritisk och i filmerna ser vi hur det är de civiliserade människorna som egentligen står för ondskan. Ju mer mänsklig "Monstret" blir, till exempel genom att han lär sig tala, desto större är hans potential för ondska, snarare än impulshandlingar med tragiska följder. Detta är dock en rejäl övertolkning av "The Bride of Frankenstein", så vi lämnar den raskt.

Det är inte bara "Monstret" som har utvecklats mellan de två filmerna. Laboratorieutrustningen har även blivit häftigare och i den här filmen, mer än i "Frankenstein", får vi vårt lystmäte i de sprakande, lysande och skönt designade mojänger som sedan blivit sinnebilden för inredningen i "den galne forskarens laboratorium". Den vingliga tornbyggnad som hyser laboratoriet har också försetts med en dramaturgiskt nog så viktig självförstörelsespak. Varför någon skulle bygga en spak med en sådan funktion vet väl ingen, men något måste den vara bra till eftersom även framtida ingenjörer envisas med att bygga in liknande "features" i rymdskepp, kontorslokaler och överallt annars där man kan behöva ett plötsligt och eldfängt slut.

Eftersom ni säkert redan har gissat er till slutet på filmen kan jag lika gärna avslöja att "Monstret" naturligtvis får sin brud (Elsa Lanchester i en helt bedårande håruppsättning), men sorgligt nog vill inte heller hon veta av "Monstret". Översiggiven nyttjar "Monstret" den speciella spak jag nämnde ovan för att göra slut på det hela, men först efter att han sett till att Henry Frankenstein och Elisabeth kommit i säkerhet. Här har manusdoktorerna varit framme igen och räddat våra Frankensteinare igen, kanske med nästa film redan i åtanke. Den heter nämligen "The Son of Frankenstein".

---
TRIVIA: Ernest Thesinger som förtjänstfullt gestaltar den ondskefulle Pretorius var väldigt förtjust i att brodera och skrev till och med en bok i ämnet som heter "Adventures in Embroidery". Det har absolut ingenting med filmen att göra, men kan vara skönt att veta om man tycker hans karaktär känns för elak.

© Andreas Hallgren
2004-10-05

Originaltitel: The Bride of Frankenstein
USA, 1935
Regi: James Whale
Med: Boris Karloff, Colin Clive, Valerie Hobson, Ernest Thesiger, Elsa Lanchester m.fl.

Genre: Drama, Sci-fi, Skräck

Relaterat: Frankensteins monster (1931) Son of Frankenstein (1939)

Relaterade artiklar
Skräckfilmens tidiga dagar

Sök