The Alamo (2004)

Påminner obehagligt mycket om "Pearl Harbor"

Undrar om det är utbudet eller min egen termostatreglerade åsiktsprocessor som felar, men ”The Alamo" blir för mig ännu en i raden av filmer det här året som harvar i gränslandet mellan ”besvärande medelmåttig” och ”någotsånär sevärd”. Av de filmer jag sett och recenserat i år är det här den där jag tvekat längst över betygsättningen. Nu väljer jag den snålare linjen, trots att det finns några skäl till att rekommendera filmen, dess irriterande tillkortakommanden till trots. Låter det förvirrat? Du har rätt.

- What is it about the damned place anyway?
Det undrar general Sam Houston (spelad av Dennis Quaid) i början av "The Alamo” och det är en bra fråga. Inte minst för oss icke-amerikaner som för att uppskatta den här filmen tarvar en snabbkurs i nordamerikansk mytologi. Det här dramat verkar vara en väsentlig komponent i historien om "How the west was won" eller kanske mer exakt "How the Tex was saved from the Mex", fritt översatt ”Hur den sagolika stäppen i sydväst blev en del av de Stolta Förenade Staterna och slapp lida under det mindre demokratiskt utvecklade mexikanska styret".

Men en sak i taget. Fortet The Alamo byggdes ursprungligen som ett kloster av spanjorer på 1700-talet. Senare övergick det i angloamerikansk ägo och tilldelades rollen som sista utpost, skydd för bosättningarna i Texas, ett pionjärlandskap med oklar överhöghet. En del av USA, Mexiko eller en självständig statsbildning? Därom tvistade många spekulanter. Så mycket får vi reda på ganska omgående i filmen, så att vi åtminstone besitter baskunskaper. Vad filmen sedan fokuserar på är en uppgörelse år 1836, då några hundra försvarare belägrades av en mexikansk styrka på några tusen man under ledning av den äregirige Antonio Lopez de Santa Ana. Resultatet vet vi redan efter prologen, men HUR den tappra minoriteten såg fienden an, VILKA de var och VARFÖR de var just där - det är köttet i den här stuvningen. Och så långt är det inte alltför illa.

Men det finns också något i strukturen som påminner obehagligt mycket om "Pearl Harbor". Det är en film som verkar vackla fram i början, reser sig och rör sig mot något riktigt intressant och förvånansvärt tilltalande, men sedan snavar igen till slut på grund av ett påklistrat behov av bekräftelse på vad filmmakarna ser som rättvisans seger och att även motgångar har en mening. Eller ännu mer rakt på sak: Finalen talar utan omsvep till publikens behov av rusig revanschlystnad. Och visst, är man på rätt humör för det, så... Men när stridsropen skallar saknas en Kenneth Branagh på ”Henry V"-humör. Här är det mer genomskinligt krigshetsande, medryckande medan det pågår men med en däven efterdoft.

Det mest positiva med filmen kan jag se i beskrivningen av en skara män med bristfällig karaktär och många interna konflikter, men som växer med uppgiften och ser sig själva i ögonen, medvetna om att deras dagar på jorden kan komma till ett abrupt slut.
- Du vet, om du lever fem år till kanske du blir en stor man.
- Jag tror att jag får nöja mig med vad jag är nu.
Dialoger som den håller mitt intresse vid liv förbi många fallgropar. Men bara som konsumentupplysning: när jag säger att det handlar om "en skara män” så är det bokstavligt. Det är om deras kamp och utveckling det handlar. Den som väntar på några strategiskt inklämda romantiska inslag, får... vänta. På någon annan film.

Den har dock något av ”Den siste samurajen” i sig också, med dess bild av hur majoritetens utskickade soldater beundrar kämpaglöden hos minoriteten och då inte minst en levande legend som Davy Crockett, här spelad med sådan småleende sydstatsgentlemannacharm av Billy Bob Thornton att nästan alla i närheten vissnar i skuggan.

The Alamo, befästningen i sig, kanske betyder samma sak för nordamerikaner som Masada för judarna, vad vet jag. Och det här är nog trots allt en lektion i "levande historia” främst för jänkarna själva. Även om filmen gör en poäng av att flera mexikaner finns på försvararnas sida mot sina (forna?) landsmän. Men figurer som Crockett, Jim Bowie med sin överdimensionerade jaktkniv och general Santa Ana, "Napoleon i väst”, är åtminstone för mig mer diffusa konturer i en dimmig historiebok och filmen lyckas inte riktigt locka mig att forska vidare i fallet. Det finns så mycket annat förflutet (inte minst på samma kontinent) som drar.

Eller har jag fel? Vi talar trots allt om Texas. Texas! Är det en tillfällighet att den här filmen kommer just nu, med ett presidentval på gång där en av statens söner står inför möjligheten att styra stora delar av världen i fyra år till? Hur mycket av händelserna i filmen har format dagens Texas, Kennedymordets, dödsstraffrekordens, JR Ewings och Bushklanens verkliga eller fiktiva hemvist? Om filmarna drar några egna växlar på det så är de höljda i ett diplomatiskt dunkel. Vi får som dessert veta att staten vann sin självständighet för en stund, men sedan inlemmades i USA, som dess 28:e delstat. Men betydelsen av det får vi fundera över själva.

Något om rollprestationerna, kanske? Thornton är redan nämnd och han står väl i en klass för sig - det är honom man minns om allt annat förbleknar efter några timmar. Jason Patric som Jim Bowie kommer vi aldrig riktigt in på livet och han har väl fortfarande inte varit lika intensivt inne i en roll som i "Rush” för dussintalet år sedan. Emilio Echevarría som Santa Ana är så bra som de tilldelade replikerna tillåter, aningen endimensionell men med auran av en man som nästan alltid får sista ordet. Dennis Quaid är bäst när han framhäver general Houstons tjurskalliga sida och får säga saker som ”I'll humble myself before God and there the list ends". Patrick Wilson (som de belägrades befälhavare William Travis) är en ny bekantskap för mig och framstår först som en total torrboll, tills det blir uppenbart att det är så han ska framstå innan han sakta börjar släppa fram andra sidor i ljuset. I övrigt är det många som får nöja sig med att agera kanonmat eller symboliska representanter för fenomen som filmen bara hastigt och nästan generat rör vid - slaveriet exempelvis. Vill du veta mer om just det ämnet får du också vänta...på en annan film.

© Johan Lindahl
2004-09-20

Originaltitel: The Alamo
USA, 2004
Regi: John Lee Hancock
Med: Dennis Quaid, Billy Bob Thornton, Jason Patric, Patrick Wilson, Jordi Mollá, Emilio Echevarría, Kevin Page, Leon Rippy

Genre: Historia, Krig
Teman: Belägringar

Ingår i följande teman

Sök