Sky Captain and the World of Tomorrow (2004)
Måttligt mysig retromatiné
Vad får man om man blandar "Trollkarlen från Oz" och "Älskade spion" med... tja, alla andra filmer som nostalgiskt blickar tillbaka på klassisk matinéfilm, och sedan kör en lagom påhittig kombination av digitala filter på varje bildruta?
"Himmel över Berlin!".
Näe, skojade bara. Det blir ju den här filmen.
Det känns som fyrtiotal men den största konflikten i världen visar sig vara den som den försvunne och mystiske vetenskapsmannen Totenkopf dragit igång, genom att bland annat kidnappa forskare och låta enorma robotar stjäla generatorer och annat viktigt från världens storstäder.
Det är en alternativ verklighet vi ser. Inga datorer syns till, men det är inte heller så att folk baxnar av häpnad över de märkliga maskiner som anfaller dem. Med gammal hederlig teknisk skicklighet kan man bygga en hel del; såsom svävande hangarfartyg och flygplan som kan förvandlas till ubåtar med ett ögonblicks varsel.
Målsättningen är glasklar och utförandet ambitiöst. Låt gnabbande hjältar av den gamla skolan rädda världen - matiné, ni vet!
Det har jag inte något emot. Klyschor, tokig scenografi, visst, ös på! Jag gillar också skådespelarvalet. Gwyneth Paltrow ser man för lite av nu för tiden, till exempel, och hennes klassiska snygghet sitter som gjuten i det här sammanhanget. Jude Law har smugit sig över från ganska udda roller till mer klassiska hjältetyper och fixar det fint här med, i rollen som ... öh... klassisk hjältetyp. Det är väl ingen gnistrande kemi dem emellan, när djärva reportern Polly och modiga piloten Joe trots det bittra slutet på den kärlek de fornom delade slår sig i lag för att rädda världen, men det är rätt charmigt. Kul att se Michael Gambon, om än i en pytteroll. Jag kan emellertid rapportera att även Angelina Jolie har en påfallande liten roll, för dem som fått ett annat intryck. Ingen av karaktärerna ruvar på några hemligheter. Ingen av dem utvecklas.
Men enkla karaktärer med enkla motiv och lika simpla som viktiga insatser gör ingen otroligt spännande film i mina ögon. Jag inser att filmen är konsekvent, jag ser bara inte riktigt värdet i den. Och då menar jag inget mer högtravande än helt vanligt underhållningsvärde. Att göra film som känns som gammal matiné, men med moderna effekter, är varken nytt eller något idiotsäkert recept för framgång. Det blir också ett inbyggt problem när man i praktiken gör film för unga människor men med en nostalgisk glimt i ögat som är ämnad åt äldre tittare. Det är ingen olöslig ekvation (i till exempel "Indiana Jones" eller varför inte de gamla "Star Wars"-filmerna löses den skickligt) men här känns det av. Det där odefinierbart, avväpnande speciella med filmen - som rimligen borde finnas där eftersom regissör Conran drömt och meckat sig fram till sin regidebut i tio år - är inte helt lätt att hitta.
Det mest egensinniga är filmens omtalade visuella stil. Det är softat, färgerna är dämpade, en dov lyster hägrar runt skådespelarna. Och stilen fungerar, även om en cynisk del av mig misstänker att denna till stor del har valts för att göra det enklare att dölja skarvarna i de bluescreenscener som filmen till extremt stor del består av. Det ser hur som helst mysigt ut, och höjer faktiskt känslan i vad som annars kanske hade känts pinsamt likt "Tomb Raider" eller någon annan modern B-matiné. Även scenografin, där man verkar ha sneglat på allt ifrån "Metropolis" till propagandaarkitektur gör sitt till.
Men tillsammans med de klassiska vibbarna får man hela tiden betydligt nyare associationer. Vissa flygsekvenser är ganska lyckade retroversioner av scener i "Independence Day". Shangri-La ser ut ungefär som Peter Jacksons Rivendell. Robotarna ser ut som järnjätten. Lite mer fantasi hade inte skadat alls.
Kanske hade en rejäl portion humor kunnat hjälpa till, men ganska lite energi läggs på den biten. De skämt (ungefär hälften) som cirklar kring att Polly inte har så mycket film kvar i kameran är dock rätt sköna, inte minst det sista. Faktum är att jag flinar ånyo när jag drar mig denna lustifikation till minnes. Det skulle nästan kunna avgöra till filmens fördel, men hjältarnas erbarmligt usla användning av tiden under den obligatoriska Nedräkningsscenen talar rakt emot. Så får man bara inte söla när världens öde står på spel!
Två russin, helt utan agg, men även utan någon riktig entusiasm.
FOTNOT
Laurence Oliviers postuma inhopp i filmen, med hjälp av ganska enkel teknik, blir jag inte riktigt klok på. Är det hädiskt? Är det en hyllning? Det känns mest konstigt.
© Anders Lindahl
2004-10-19
Originaltitel: Sky Captain and the World of Tomorrow
USA, 2004
Regi: Kerry Conran
Med: Jude Law, Gwyneth Paltrow, Angelina Jolie, Giovanni Ribisi, Michael Gambon, Bai Ling, Omid Djalili, Laurence Olivier, Mark Wells, David Decio m fl
Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2004-10-22
