Flying Daggers (2004)

Farligt undercover-jobb i 800-talets Kina

När Tang-dynastin är på upphällningen i Kina försvagas makten och folket sätter istället sitt hopp till "De flygande dolkarna", en samling knivkastarkunniga Robin Hood-figurer. Dolkarna presenteras redan i inledande texten som hjältarna, men det är deras statligt anställda motparter som vi träffar på först. Två poliser diskuterar hur de ska handskas med dessa besvärliga revolutionärer - vilka vi kommer se en masse först långt senare i filmen.

På en "paviljong" hittar de strax en flicka som inte bara är dolkinna, utan till och med med förre ledarens blinda dotter. Låt inte hennes blindhet lura er; Mei kan fäktas och kasta kniv och spela ett märkligt spel med en massa trummor dubbelt så väl som de flesta, men tillfångatas ändå av den i genren relativt o-inkompetenta maktens hantlangare.

En plan smids, en charmig polis ska genomföra den, en låtsasfritagning utförs och plötsligt är de båda på flykt tillsammans. Tror hon... Polisen samarbetar lömskt med sina kollegor för att upprätthålla illusionen men samtidigt anas risken att hennes stolthet och skönhet ska förvända hans förnuft. Och när spelet förändras genom en ambitiös och samvetslös generals inblandning tvingas han improvisera med dödligt resultat.

Zhang Yimous senaste besök i världens kanske läckraste genre påminner betydligt mer än "Hero" om "Croaching Tiger, Hidden Dragon". Mindre politik och narrativ experimentalism, och mer klassisk äventyrskänsla och romantik. Här finns faktiskt en scen direkt ur Ang Lees succéfilm, med den badande flickan (även här Ziyi Zhang) och mannen som på ett musikaliskt vis visar att han minsann inte är i närheten och tjuvtittar.

Måhända har Ziyi Zhang blivit typecastad som stridskunnig, stridslysten babe, men det är ju hela poängen med typecasting; att hitta vad någon är bäst på. Få Hollywoodkollegor känns som lika självklara superstjärnor av det där äkta snittet och alla roller hon får ska man bara glädjas åt.

Det är förstås hejdlöst snyggt att se på, med vackra färger, galna slomo-påhitt och läckra fajter men en lång stund känner jag ändå att något fattas. Kanske startar filmen för abrupt? Kanske kastas vi in i handlingen och ser huvudpersonernas liv drastiskt förändras innan vi visste något om deras vanliga liv. Det är inte helt lätt att känna totalt engagemang på så vis.

Men överraskningar finns det gott om, till den grad att de Alistair MacLean-böcker jag läste som liten gör sig påminda. Och starka kvinnor som kan kasta kniv - inte alls bara Ziyi, alltså. Om detta och gamla Kina är din tekopp så har du något att se fram emot.

Och mot slutet, när det hela kokat ner till tre personer och deras känslor, och själva vädret slår om för att accentuera den till synes oundvikliga tragedin, då är nerven och närvaron ganska så total - med en makalös och unik stand-off som grädde på moset.

Okej, det här är kanske inte årets film. Kanske börjar även vi okunniga västerlänningar bli svåra att imponera på med martial arts och blixtrande svärd. Men, jag tycker ändå det här är både imponerande och sevärt. Synd bara att engagemanget infinner sig lite sent. Tre starka russin, anyone?

© Anders Lindahl
2004-12-03

Originaltitel: Shi Mian Mai Fu
Kina / Hongkong, 2004
Regi: Zhang Yimou
Med: Ziyi Zhang, Takeshi Kaneshiro, Andy Lau m fl

Genre: Action, Romantik, Äventyr
Svensk biopremiär: 2004-10-29

Sök