Door in the Floor (2004)
Cosby kan vänta
Tänk er en film som redan från början är insvept i bittersta vemod, där atmosfären är rent impregnerad av tyst desperation. Huvudpersonerna tillhör ett hushåll som kunde vara en definition av begreppet dysfunktionellt. Men vilka familjer är normala egentligen? Jo, de flesta är nog vid sundare sociala vätskor än så här, trots allt. Hoppas jag. Själve Almodóvar kunde ha skrivit det här manuset, men den amerikanska film jag spontant kommer att tänka på är ”In the Bedroom”. Miljön, stämningen, traumabearbetningstemat - det är där de två tangerar varann. Det handlar med andra ord om ett par som inte alls bearbetar någonting, i varje fall inte gemensamt.
En barnboksförfattare lever med sin fru i de långvariga svallvågorna efter en olycka där deras två tonåriga söner omkommit. Kvar har de en betydligt yngre dotter. Maken Ted (Jeff Bridges) verkar ha hämtat sig i högre utsträckning än hustrun Marion (Kim Basinger) men skenet kan bedra. Dottern grubblar över dödens natur på ett litet brådmoget sätt. In i detta kommer ynglingen Eddie (Jon Foster) som inte heller är något under av sinnesro. Han ska praktisera hos den bohemiske mångsysslaren Ted under en sommar. Arbetsbeskrivningen är lite vag och 'bondingen' mellan de två männen flyter inte till fullo. Däremot närmar Eddie sig den försmådda frun, medan Ted riktar blickarna åt annat håll i ett arrangemang som inte verkar helt organiserat men inte heller totalt slumpartat. Makarna börjar dock spela ut den unge inkräktaren mot varann. Alla är på något sätt medvetna om vad som händer där de själva inte är just då, men det är bara en logisk följd av en lång tids vacuumvardag.
Deras småstadsparadis vid kusten verkar också bebott av okonventionella personligheter och inte på ett idylliskt, småcharmigt sätt i första hand, utan snarare som om ett gäng välbeställda bindgalningar valt att slå sig ner här för att kunna överse med varandras neuroser. Rätt praktiskt, när man tänker efter. Men... verkar det här en smula deprimerande? Ja, egentligen. Allt mynnar ut i många frågor och färre svar. Nu finns det ytligt sett en del potentiellt pulshöjande sex här också, men det är också uttryck mer för desperation än för någonting annat. Det är en motsträvig historia som inte vill smita ut genom några simpla köksvägar någonstans, på gott och ont. Men det provocerar ganska garanterat fram någon sorts reaktion.
”The Door in the Floor” bygger på en berättelse av John Irving, på svenska "Änka för ett år”. Av Irving har jag läst exakt ingenting, men han har väl en hoper hängivna fans, om jag förstått rätt. Han har även författat bland annat ”Ciderhusreglerna" (filmad av Lasse Hallström med viss framgång). För att fånga filmen i ett nötskal kan nämnas att United Methodist Church i Pleasantville finns med på tacklistan i eftertexterna. Vet inte varför jag lade märke till det, om det inte vore för att det ger precis fel associationer. Terrible Temple of Mini-Sin City hade varit mer passande. Och ändå, någonstans i slutet av denna film finns det en öppning för något slags - hopp. Hur det nu gick till.
© Johan Lindahl
2007-03-18
DVD / Blu-ray
Svenska utgåvan från Egmont/Nordisk Film innehåller bland annat intervjuer med regissör, skådespelare med flera och förklaringar kring relationen till boken ”Änka i ett år" (av John Irving, alltså). De flesta tillfrågade låter faktiskt riktigt innerligt engagerade och filosofiska, inte bara på beställning tror jag. Dessutom finns möjlighet till kommentatorsspår.
Jeff Bridges som Ted Cole och Kim Basinger som Marion Cole i "Door in the Floor"
Originaltitel: Door in the Floor
USA, 2004
Regi: Tod Williams
Med: Jeff Bridges, Kim Basinger, Mimi Rogers, Elle Fanning, Jon Foster m fl
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2004-10-08
