Catwoman (2004)

Supermedioker!

"Catwomans" uselhet är inte direkt uppenbar. Inledningen är inte mycket sämre än det mesta andra i genren. Efter hand prövar filmen på olika sätt att vara riktigt dålig, men det allra största problemet är faktiskt att ingenting i filmen är bra. Den blir inte chockerande kass, på samma vis som exempelvis remaken på "Rollerball". Den är mest konsekvent ointressant, ospännande, okomisk och "oegen".

Till det anmärkningsvärt dåliga hör ett hycklande och tafatt statement om kvinnlig frigörelse och styrka, levererat bland annat av mamman i "Six Feet Under". Hit hör också det dumma beslutet att slarvigt och bitvis 3D-animera både hoppande människor och de katter som hör till filmens "hjärta". Annars kan man lätt sammanfatta "Catwoman" med att den vill vara "Spider-Man" men bara lyckas med att påminna en om varför den sistnämnda blev en succé. Fajter, romantiska förvecklingar, one-liners och effekter är fadda och tama. Även den andra spontana jämförelsen, Berrys kattkvinna mot Michelle Pfeiffer i "Batman Returns", utfaller till "Catwomans" nackdel. Pfeiffer utstrålade med skönt vrickad humor den farlighet, kluvenhet och halvgalenhet som Berry kanske försöker sig på men aldrig är i närheten av att förmedla.

Bland hycklerierna kan jag också passa på att nämna att handlingen kretsar kring samvetslösa prånglare av skönhetsmedel och en hudkräm som de tänker lansera, trots att den har förfärliga bieffekter. Kan det finnas ett bättre sätt att ta upp frågan om den eviga jakten på skönhet än i en film som till hälften går ut på att visa Halle Berry från hennes bästa sidor, vare sig det är i skräddarsydd lädermundering eller tajta gymnastikkläder?

Benjamin Bratt verkar för övrigt ha siktat in sig på att spela polis i filmer där skönhetshysterin ska ifrågasättas samtidigt som vi får gotta oss åt att se babes. Detta baserar jag på hans roll i "Miss Congeniality" (som för övrigt är mycket bättre än "Catwoman" vilket kanske inte säger så mycket).

Här räddar han livet på skygga, snygga illustratören (med konstnärsdrömmar) Patience, när hon får för sig att försöka rädda en okänd katt. Detta blir upptakten till både det ena och det andra. När Patience av en händelse blir varse de hemska ting som pågår på hennes företag tas hon raskt av daga, inte olikt kattkvinnan i "Batman Returns". Den nyss nämnda katten, och en massa av dess kompisar, anländer till hennes uppspolade lik i leran och något förunderligt sker - till högtidlig musik. Förändrad, född till ett nytt slags liv, återkommer Patience och börjar skipa rättvisa samtidigt som hon försöker förstå förändringen som skett. Hon äter sushi jättesnabbt, hon kan spela basket jättebra, hon kan hoppa mellan hustaken. Autopiloten är påkopplad, regissören verkar ha gått och tagit en kaffe, med instruktionen "gör som alla andra, men ansträng er inte för mycket". Du har sett allt förut, precis allt, och du har sett det mycket bättre.

Varken Matrix-fransosen Lambert Wilson eller Sharon Stone förmår ge filmen särskilt mycket extra skärpa, även om Sharon sent om sider får leverera en någorlunda vass replik. Man kan inte heller begära att de ska uträtta underverk när ingen annan verkar ha lust att göra det. Och om ingen bryr sig, varför ska du göra det?

TILLÄGG
Glömde nämna att det faktiskt finns en lite snygg bildlösning i början av filmen. En tidsförkortning på kontoret där allting går i ultrarapid, utom den frenetiskt arbetande Patience. Lite mer sådant hade hjälpt, om än inte räddat, filmen.

© Anders Lindahl
2004-10-28

Originaltitel: Catwoman
USA, 2004
Regi: Pitof
Med: Halle Berry, Benjamin Bratt, Sharon Stone m fl

Genre: Action
Svensk biopremiär: 2004-10-29

Sök