Vår man i Havanna (1959)
En charmig känga åt underrättelsetjänsten
Dammsugarförsäljaryrket kan väl inte, i likhet med begagnad bil-hökaren, sägas ha det allra bästa av rykten. Det är sällan man ser denna kunniga och ärligt arbetande yrkesgrupp skildrad på film och det är ett unikum att en dammsugarförsäljare skildras så sympatiskt som Jim Wormwold i "Vår man i Havanna". Men nu handlar ju filmen naturligtvis inte om dammsugare utan om spioner och det kalla kriget, vilket, ärligt talat, gör den mer intressant.
Wormwold, strålande porträtterad av Alec Guiness, bor i Havanna med sin smått bortskämda dotter Milli (Jo Morrow) och eftersom Cuba är en händelserik spelplats i detta det kalla krigets dagar rekryteras han som en motvillig spion för den brittiska underrättelsetjänsten. Wormwold är dock mer intresserad av deras pengar än av att spionera och hittar därför på alla "hemliga uppgifter" på egen hand. En lögn blir dock lätt sanning om tillräckligt många tror på den och Wormwold finner sig snart vara omgiven av agenter, dubbelagenter och mord.
Kombinationen Carol Reed och författaren Graham Greene är lyckosam och de har arbetat tillsammans på ett antal filmer. Den främsta av dem är naturligtvis "Den tredje mannen" från 1949, vilket i mitt högst personliga tycke är en av de bästa filmer som någonsin gjorts. I "Vår man i Havanna" lyckas Reed fånga Greenes roman i det närmaste perfekt och den blandning av humor och mörkaste allvar som även präglar "Den tredje mannen" är allerstädes närvarande i filmen. Även fotot känns igen med sina djupa skuggor och spännande vinklar.
Jag har aldrig varit på Kuba, framför allt inte på femtiotalet, men skildringen av Havanna känns ändå genuin med sin värme, sitt myller av människor, sina barer, sin osäkerhet och alla de skumma saker som försigår under ytan. I stark konstrast till detta står den brittiska underrättelsetjänsten med sin stela överläpp, sina mörka kostymer och sina paraplyer. Det är bara plommonstopen som saknas. Mitt emellan dessa två extremer står Alec Guiness i en av sina absolut bästa rolltolkningar. Jim Wormwold är så sympatisk och mänsklig att man helt enkelt inte kan låta bli att tycka bra om honom.
Graham Greene har själv kategoriserat sin roman som "An Entertainment", en bok som främst ska ses som en underhållande berättelse. Romanen är en satir över hur underrättelsebranchen fungerar, eller snarare inte fungerar och det är en hel del kängor som delas ut. Underhållningsvärdet har följt med över i filmen utan att förminskas det minsta och "Vår man i Havanna" kan rekommenderas varmt. Fyra starka russin blir det.
© Andreas Hallgren2004-08-29