Black Hawk Down (2001)

Bättre än trailern

Oftast brukar trailern vara bättre än filmen - komprimerat på tre minuter har pr-folket hur stora möjligheter som helst att få en dålig och tråkig film att verka actionfylld och ofantligt spännande. Det omvända tillståndet brukar sällan råda men jag kan definitivt hävda att det råder angående Ridley Scotts nya film "Black Hawk Down". Man har nämligen lyckats klämma in filmens alla, ändå ganska få, patriotiska och pinsamma klyschor i trailern - i ett uppenbart desperat försök att rida på 11:e september-patrotismen. Dessutom lyckas trailern inte ens närma sig den energi som präglar stridsscenerna i filmen. Därtill trycks givetvis producenten Jerry Bruckenheimers namn fram extra hårt vilket ger varje kritisk biobesökare stora skälvan.

Lyckligtvis så klarar filmen som helhet sig faktiskt undan de flesta fällor som lurar under dessa förutsättningar. Handlingen baseras på verkliga händelser under inbördeskriget i Somalia 1993, då USA och FN dundrade in i landet för att ställa saker och ting till rätta igen. Josh Hartnett, Ewan McGregor och Tom Sizemore med flera spelar soldater som ingår i den insatsstyrka som får ett rutinuppdrag att ge sig in i huvudstaden med helikopter, tillfångata högt uppsatta personer inom den somaliska milisen och därefter ge sig av igen. Naturligtvis går allt snett då en av helikoptrarna blir nerskjuten och då ingen man får lämnas kvar på slagfältet måste räddningsaktioner påbörjas, vilket leder till att fler helikoptrar skjuts ner och soldaterna finner sig fångna i huvudstaden med tusentals arga beväpnade milismän i hälarna.

Vad skiljer då "Black Hawk Down" från andra krigsfilmer? Jag skulle vilja säga att den ställer en hyfsat relevant fråga som jag hittills inte stött på i någon liknande film, nämligen hur mycket det kostar på att bli "hjälte" i slutändan. Många filmer tar gärna genvägar när det gäller kamrater som blir kvarlämnade på fältet - man säger "We´re going back in" utan att tveka och räddar kamraten och allt är frid och fröjd. I "Black Hawk Down" känner man ändå någonstans ångesten bland mannarna när man inser att man måste ge sig tillbaka in i eldstriden, trots att allt förnuft talar mot detta. Man vet att man troligtvis inte kommer ha samma tur den här gången och att ett människoliv inte betyder mycket när man vet hur många som kommer stryka med när de ska försöka rädda killen.

"Black Hawk Down" skiljer sig också från liknande filmer genom att det hela utspelas i en storstad. Från dess att manusets andra akt påbörjats så håller en och samma strid på kontinuerligt resten av filmen och det är väldigt få minuter där inte kulsprutesmatter upptar en stor frekvens av ljudbandet. Eldstriderna är väldigt intensiva och även realistiska i viss mån och det Scott verkligen lyckats med är att få publiken att känna paniken och desperationen hos soldaterna när fienden anfaller i hundratal och de då kommer varifrån som helst - från taken, från husen, bakom murar, i gränder. Det blir nästan lite "Aliens"-känsla här och var.

Givetvis så har filmen även svaga punkter och främst då vad gäller karaktärerna och deras utveckling. Nu är i och för sig inte "Black Hawk Down" någon karaktärsdriven film men för att nå de stora höjderna kräver jag nästan av en film att den har någon karaktär som jag kan engagera mig i. Josh Hartnett är uppenbarligen huvudpersonen men skildringen av honom är väldigt flyktig och trots att vi inte fått se något som helst bevis att han utvecklats under filmens gång så håller han ändå ett känslofyllt tal i slutet där han krystar fram hur mycket han utvecklats - uppenbarligen en nödlösning av manusförfattaren som tyvärr skiner igenom. Ska man titta på karaktärsutveckling inom krigsfilmen så är min personliga favorit Private Joker i Stanley Kubricks förträffliga "Full Metal Jacket" och i jämförelse med honom framstår Private Hartnett som ett skämt. Dessutom är jag lite osäker på vad Ewan McGregors rollfigur egentligen har i filmen att göra men då hans roll inte är särskilt stor så låter jag saken bero.

Samtidigt så saknar jag mer hårda fakta om Somaliernas situation. Allt skildras genom våra älskvärda jänkares ögon och till slut reduceras somalierna till "hundratals farliga, springande, dåligt siktande män som bara slutar skjuta när det är bönestund". Några textskyltar i början av filmen räcker inte, fler människor än de stackars amerikanerna måste ha lidit under detta krig och jag gillar inte när historia reduceras. Nu är det ju förvisso en ganska subjektiv berättelse men som många andra regissörer visat så går det alldeles förträffligt att tydliggöra fienden utan att tappa publiken.

"Black Hawk Down" kan ändå rekommenderas. Den är rent tekniskt sett briljant gjord och stridsscenerna har en intensitet som sällan skådas på film. Dessutom spelar ju en av mina favoritskådisar William Fichtner en av rollerna. Den har sina brister men är inte så dålig som namnet Bruckenheimer låter påskina. Den läggs till handlingarna med tre vältorkade russin istället.

© Johan Hultgren
2002-01-28

Originaltitel: Black Hawk Down
USA, 2001
Regi: Ridley Scott
Med: Josh Hartnett, Tom Sizemore, Eric Bana

Genre: Action, Krig
Svensk biopremiär: 2002-03-15
Teman: GFF2002

Ingår i följande teman

Sök