Prozac Nation (2001)
Välspelat om världens jobbigaste tjej
Elizabeth Wurtzel verkar ha allt förspänt. Stipendium till Harvard och extraknäck på Rolling Stone magazine som musikskribent. Nog för att pappa varit frånvarande sedan hon var liten, men det här borde ändå vara en lika glad tjej som det 80-tal hon är mitt i. Men det är det inte...
"Prozac Nation" är egentligen inte en film om en "innemedicin", utan om depression. En depression som är som en sjukdom som följt Elizabeth genom livet. Efter ett tag märker folk att hon inte är som andra, menar hon själv och blir inte så mycket mer specifik än så. Det är inte så att hon resignerat helt. Hon utser exempelvis vid ett tillfälle en räddare i form av Jason Biggs från "American Pie", men givetvis kan han inte lösa alla hennes problem, särskilt inte som han knappt vet om att hon givit honom detta viktiga uppdrag. Han tror väl mest att de "bara" är ihop.
Hennes orimliga krav, grymma skämt, svek mot vänner, orättvisa utfall och allmänna jobbighet gör det snudd på omöjligt att försvara henne. Men hennes ögonblick av insikt och till synes uppriktiga försök att "skärpa sig", hjälper till.
En klinisk depression är dock inget man bara "skärper sig ur", är ett av filmens budskap, och till slut är det inte några hjältedåd från vare sig Elizabeth eller någon annan som skapar den förändring hennes själsliga frid kräver. Nej, hennes psykiater (Heche) rekommenderar henne att pröva en ny medicin som kanske kan ge henne lite andrum, lite respit från tumultet i hennes psyke, lite ro att försöka hitta sig själv.
Vad filmens skapare och Wurtzel själv egentligen tycker om Prozac är inte så dramatiskt tydligt. Den eventuella ilskan man kan skönja ibland är nog mer riktad mot problemen än mot lösningen, sådan den nu är. Varför är livet inte som i filmerna? Varför ska räddningen skapa nya bekymmer? Varför kan inte en livsomvälvande händelse rätta till perspektivet och sopa bort alla problemen, istället för att de kemiskt ska hållas på avstånd?
Det här en film med modet att aldrig vara extrem åt något håll. Den låtsas inte vara dogme, utan är traditionellt filmat utan extravaganser. Handlingen har sina dramatiska toppar och dalar, men höjdskillnaden är sällan enorm. Det är helt enkelt en seriös dramafilm, varken mer eller mindre.
Christina Ricci har alltid haft lite indie-cred, i mina ögon. När hon nu börjar producera film också så förstärks bilden av henne som skönt självständig med lite socialt patos. Förutom Ricci själv så imponerar Jessica Lange mest, i rollen som hennes kedjerökande och smått hysteriska mamma. Bland andra skådisar kan nämnas Michelle Williams från "Dawson's Creek". Om Anne Heche spelade över huvud taget i sin gestaltning av psykiatern så missade jag det - karaktären är spöklikt intetsägande, fast det kanske var avsikten, en slags levande tablettautomat.
Att orda om regi (norske Erik "Insomnia" Skjoldbjærg ) och manus (sammanlagt tre personer, utöver Wurtzel) känns inte så intressant. Någon brinnande kreativitet kan inte skönjas i någondera avdelningen. "Prozac Nation", vars titel för tankarna till något provocerande och lite kaxigt, är egentligen ett ganska normalt problemdrama (varför Miramax gömt filmen för USA i tre år - and counting - är för mig något av ett mysterium). Men det är ett väldigt välspelat sådant, som känns väldigt sant. Jag säger inte nödvändigtvis "spring och se", men visst är det värt tre russin.
© Anders Lindahl
2004-08-02
Originaltitel: Prozac Nation
USA / Tyskland, 2001
Regi: Erik Skjoldbjærg
Med: Christina Ricci, Anne Heche, Jessica Lange, Michelle Williams, Jason Biggs, Jonathan Rhys-Meyers
Genre: Drama
