Freaks (1932)

We accept her! One of us!

Efter att ha recenserat ett par av Tod Brownings andra filmer, "Dracula" och "The Unknown", kändes det ofrånkomligt att skriva något om den film som skapade mest uppståndelse och som i ett slag innebar slutet på Brownings regikarriär, nämligen "Freaks" från 1932. Det fanns bara ett problem; jag ville inte se filmen. Jag har sett halva filmen vid ett tidigare tillfälle och tyckte då inte att det var någon direkt munter upplevelse så jag drog mig för att se hela filmen. Men vem har sagt att filmrecenserande bara ska vara en dans på klippta biobiljetter? Det var bara att sätta i filmen i spelaren och hoppas på det bästa. Det blev inte vad jag hade väntat mig...

"Freaks" utspelar sig på en cirkus/freak show av bästa P.T. Barnum-kaliber. Bland de annorlunda människorna som visas upp där finns en sammanhållning som också beskrivs i filmens inledande text. Om någon ger sig på en av "dem" skyddas denne av de övriga. När den vackra Cleopatra (Olga Baclanova) förför den kortvuxne Hans (Harry Earles) ses det först som något positivt, men när det visar sig att hon egentligen avskyr "freaksen" och därtill dristar sig till ännu värre handlingar för att komma åt Hans förmögenhet vänder de sig mot henne.

År 1932, när den här filmen gjordes, fanns det fortfarande turnerande freaks shows i USA. Det är personer från denna företeelse; siamesiska tvillingar, en man utan underkropp och med andra medfödda sjukdomar eller missbildningar, som spelar rollerna i Tod Brownings "Freaks". Troligtvis var detta en stor del av bakgrunden till att filmen väckte sådan uppståndelse. Till exempel var den totalförbjuden i Storbritannien fram tills på 1960-talet. Den var inte då, och är väl knappast mer så nu, tillräckligt politisk korrekt.

Det finns också inledningsvis en känsla av att även filmen är en "freak show", som njuter av att förevisa dessa udda människor för en betalande publik, snarare än att de är en del av en historia som ska berättas. Det finns också en tydligt "vi" och "de"-uppdelning, där "vi" naturligtvis är de normala, vanliga människorna och "de" är några som vi kan titta på och fascineras av, men inte komma närmare än så. Denna uppdelning suddas dock alltmer ut varefter filmen fortskrider, kanske i takt med att man som åskådare vänjer sig vid de olika karaktärerna, och filmen får mer formen av en thriller, om än inte någon lysande sådan.

Sedan är det förstås ändå svårt att inte fascineras av hur Johnny Eck, han utan underkropp, tar sig fram gående på händerna, hur Frances O'Connor, som saknar armar, gör allting lika bra med fötterna och, framför allt, hur Radian, utan vare sig armar eller ben, rullar och tänder en cigarett med bara munnen. Så, på sätt och vis är det ändå en freak show jag tittar på och förundras av. Det kanske är lika bra att acceptera detta faktum.

Den dramatiska berättelsen i "Freaks" är ärligt talat inte vidare komplicerad eller intressant. Filmen är sevärd för att den är udda och omtalad snarare än att den är fantastiskt bra, och att ge den ett rättvisande betyg är svårt. Jag får nöja mig med två russin men kan också konstatera att filmen var bättre än vad jag först hade fruktat.

© Andreas Hallgren
2004-07-27

Originaltitel: Freaks
USA, 1932
Regi: Tod Browning
Med: Wallace Ford, Leila Hyams, Olga Baclanova, Roscoe Ates, Harry Earles, Daisy Earles m.fl.

Genre: Romantik, Thriller

Sök