Rymdagenternas skräck (1961)
Härligt fånigt!
Ett överkryssat russin är det sämsta betyg en film kan få på russin.nu. Oftast betyder det att man bör hålla sig så långt ifrån filmen som möjligt och helst låtsas som att den inte existerar. Ett överkryssat russin kan också, i ett fåtal fall, betyda att filmen är så dålig att den nästan blivit bra, fast på ett annat sätt än vad upphovsmännen tänkt sig. "The Phantom Planet", som på svenska fått den rent bedårande titeln "Rymdagenternas skräck", är ett utmärkt exempel på det senare.
Filmen utspelar sig ett par årtionden in i framtiden, sett från 1960-talets perspektiv, vilket torde bli sådär runt 1980-snåret. Då är människan en frekvent rymdresenär med utgångspunkt från en bas på månen. Allting är frid och fröjd tills en rymdraket (ty detta utspelar sig på den tid då rymdraketer såg ut som de gör i Tintin, och inte som extrautrustade flygplan) av en outgrundlig anledning kraschar rakt in i en mystisk planet. En ny raket skickas upp för att utforska vad som har hänt, men även denna kraschar på ett mystiskt sätt.
Trägen vinner, tänker den amerikanske militärklichén (Dick Haynes), och gör sig redo för att skicka upp ytterligare en raket, men denna gång med den beryktade, blonde, blåögde, rakryggade och stoiske Hjälten Frank Chapman (Dean Fredericks) som pilot. Efter vissa äventyr på vägen leder detta till mänsklighetens första kontakt med utomjordingar. Chapman är måttligt imponerad.
I den inledande berättarrösten teoretiserar man om liv på andra planeter. "Kanske är de jättar, och kanske är de tvärtom jättesmå". Det senare visar sig vara fallet och Chapman landar som en Gulliver i Lilliput på fantomplaneten (som mer ser ut som en asteroid av korall, men vem bryr sig om sånt). Turligt nog förenklas filmskaparnas arbete av att Chapman, genom en variant av gravitionskraften som inte lärs ut på grundkursen i Elementär Fysik, krymper till samma storlek som de övriga skådespelarna. Väl på planeten väntar Romantik! Spänning! Rymdmonster av Papier-maiché! Fula Effekter! Logiska kullerbyttor! och en rad andra händelser som gör "The Phantom Planet" nästan olidligt... rolig, om man är på rätt humör för den.
De träiga skådespelarna gör verkligen rättvisa åt det förvirrade hopkoket till manus, men det är de fantastiskt dåliga specialeffekterna som gör denna ruttna B-film så sevärd. Visst är vi mer än lovligt bortskämda med effekter nuförtiden, men det här är riktigt dåligt även för att vara gjort på början av 1960-talet. Helt klart sevärt, på sitt sätt, och en bra representant för den positiva aspekten av ett överkryssat russin.
---
TRIVIA: "Rymdmonstret i Papier-maché" spelas av Richard Kiel i hans första filmroll. Kiel skulle sedermera bli känd som "Jaws" i James Bond-filmerna "The Spy Who Loved Me" och "Moonraker".
© Andreas Hallgren2004-07-23