The Last Man on Earth (1964)

Det är synd att den siste mannen på jorden är så tråkig...

Vincent Price var, tillsammans med bland andra Peter Cushing och Christopher Lee, en av de ledande skräckfilmsskådespelarna under 1950- och 60-talen. Det är många stillsamt oroande antagonister som har gestaltats av Price under åren, men i science fiction-skräckisen "The Last Man on Earth" ikläder han sig istället protagonisten Robert Morgans roll. Resultatet är sådär...

Ett farligt virus sprids från Europa till USA och det dödar människor i horder, vilka därefter förvandlas till zombies som härjar vilt under de mörka timmarna. På dagen är däremot allt tyst och stilla. Men vänta, i ett litet hus i den en gång så pittoreska förorten är det någon som rör på sig. En enda man har klarat sig undan och han är nu den i titeln omtalade sista mannen på jorden. Under dagarna lever han ett stillsamt liv med vardagens små bestyr; ordna mat, tanka bilen, binda vitlökskransar och svarva nya träpålar att spetsa zombies med. Den vanliga lunken med andra ord. Under nätterna barrikaderar han sig mot zombiernas ihärdiga, men föga framgångsrika, försök att ta sig in genom ytterdörren.

"The Last Man on Earth" bygger på romanen "I am legend" av Richard Matheson, och om delar av handlingen känns bekant beror det nog på att samma roman även blev film 1971, då med titeln "The Omega Man" och med Charlton Heston i huvudrollen. I en recension av "The Last Man..." är det ofrånkomligt att göra jämförelser med den mer kända "The Omega Man", men de är, trots att de bygger på samma grundmaterial, rätt olika filmer.

"The Last Man..." har sina rötter i 1950-talets skräck- och science fictionfilmer där mycket av handlingen berättas muntligen snarare än visas på duken. Under första delen av denna film förklarar Vincent Price genom sin berättarröst vad han gör och varför. Charlton Heston å sin sida åker under tystnad omkring på ödsliga gator och öppnar plötsligt eld med sitt automatvapen mot en skugga i ett fönster. Skillnaden mellan de två filmerna är rätt tydlig. "The Last Man..." bygger sin handling kring det talade ordet, medan "The Omega Man" låter agerandet föra berättelsen framåt. Det är rätt intressant att kunna jämföra dessa två berättarstilar med varandra på detta sätt, men naturligtvis är det inga filmteoretiska byggen vi diskuterar. Det finns mer direkta skäl till att man väljer olika sätt att berätta historien, inte minst ekonomiska sådana. Om man inte har möjlighet att, som i "The Omega Man", spärra av stora gator i staden för sin inspelning kan man ju istället berätta att det inte finns några levande människor där, och sedan hoppas att åskådaren köper detta.

Tyvärr blir "The Last Man..." aldrig särskilt spännande. Vincent Price är rätt charmig i sin farbroderliga, och för en gångs skull vardagliga, gestalt, men någon hjälte att heja på, eller som man kan hoppas att det går bra för, det blir han aldrig. Redan från början är han rätt uppgiven, och det kan man ju förstå efter tre år i total ensamhet, men eftersom man aldrig kommer honom in på livet som person ger man själv upp om honom efter ett tag. Det som då finns kvar att driva filmen framåt är själva berättelsen, men den håller ärligt talat inte för att man ska behålla intresset ända fram till slutet.

Det blir ändå två russin till den siste mannen på jorden, men om man får välja vilken man som sist ska vara kvar skulle jag lägga min röst på Heston snarare än Price.

© Andreas Hallgren
2004-07-19

Originaltitel: L' Ultimo uomo della Terra
Italien/USA, 1964
Regi: Ubaldo Ragona
Med: Vincent Price, Franca Bettoia, Emma Danieli, Giacomo Rossi-Stuart m.fl.

Genre: Sci-fi, Skräck
Teman: Zombies

Relaterat: I am Legend (2007) The Omega Man (1971)

Ingår i följande teman

Sök