Laws of Attraction (2004)

En diversebod av lånade uppslag

Det här kanske kommer som en överraskning, men som ideellt arbetande filmrecensent tillhör man ju en vansinnigt intellektuell skara. Det händer faktiskt att jag läser inte bara tidningar utan även - böcker. Och naturligtvis inte vilka böcker som helst. ”Dude, where's my country?” är det senast avslutade kapitlet i den vägen (ja, mer än kapitel då, bokstavligt). Vilken sedan fått lämna plats på nattduks- och andra bord för en bok om Latinamerikas historia, en annan om folkmordet i Rwanda, en tredje om andliga förebilder som Martin Luther King - bland andra. Jag har uppenbarligen svårt med fokus på en sak i taget. Och att "bland andra” inkluderar "The Da Vinci Code” ämnar jag för närvarande utelämna ur informationen. Den finns givetvis där enbart för att ge svaret på varför alla andra redan läst den. Naturligtvis är allt detta förklaringen till att jag uppfattar ”Laws of attraction” som en alldeles för ytlig och lättköpt historia. Så måste det ju vara.

Den är inte så dålig att man bara kan rafsa ihop några snabba rader med nedsättande invektiv, men den ger, i koncentrat, en känsla som kan sammanfattas som dejá vú. Egentligen finns det ganska mycket här som antagligen såg hyfsat roligt ut på papper och ibland är det även i den färdiga filmen. Men ändå verkar den rodd i land med vänsterhanden utan någon större övertygelse eller riktig inspiration, snarare framkrystad under stark stress. Pierce Brosnan lever ju ofta på en ledig tillbakalutad nonchalans som tjänar honom väl i Bond-sammanhang. Men karisman räcker inte till här. Lite hårt arbete skulle inte ha skadat. Bäst är han i början under ett tal om skilsmässoadvokaters rättmätiga plats i näringskedjan. Julianne Moore är inte oväntat mer dynamisk i sitt utspel, men hon får i alla fall för många repliker under sin värdighet för att de riktigt väl fungerande ska kännas som annat än lyckträffar. Och var är laddningen dem emellan? Vad ser de hos varann? Det tänder aldrig.

Det handlar om två skilsmässoadvokater som möts under ett mål och sedan utvecklar en trasslig relation mellan sig, med vad som kallas komiska förvecklingar och en romantisk ådra. Men jag tror aldrig riktigt på romansen, ens under de här mindre pretentiösa förutsättningarna. Hela filmen är som en diversebod av uppslag som ofta - jag upprepar - lånats från någon annan film, samt lika ofta faller till marken som de träffar rätt. Typerna omkring Brosnan och Moore gör halva jobbet; den utagerande modern till Moores rollfigur, det stormiga rockstjärne-/designerparet som är på väg att skiljas i ett hejdundrande högprofilmål, den kvinnliga domaren som spelas, med behärskad syrlighet, av Nora Dunn - där är de viktigaste.

Där ser ni. Jag lyckades använda ordet ”hejdundrande". Se vad filmen fick mig att göra. Om jag hade en del invändningar mot ”Intolerable cruelty” så var den trots allt mer uppfinningsrik och gjorde det svårare att profetera framgångsrikt kring nästa steg i händelsutvecklingen. Den behövde inte heller ta till knep som en tur till ännu en kitschig vykortsvariant av irländsk landsbygd med sina slott, folkdanser och häääärligt excentriska diversejobbarkaraktärer för att söka en originalitet som inte finns.

Eftersom filmen i sig slänger alla mer avancerade ambitioner överbord på ett tidigt stadium så vet jag inte hur mycket mer krut jag ska lägga på att motivera varför den stannar vid att vara ytterligare en 'halvrolig' men besynnerligt identitetsbefriad romcom i en rad som aldrig kommer att ta slut förrän den yttersta dagen (och då bestå av i runda slängar 7538 villiga men inte så utvalda verk). Huuu, där blev jag svettig själv. Jo, jag har haft otillåtet kul åt en del ogenerat fåniga filmer senaste året - typexempel "Dodgeball" - men det här hamnar mellan stolarna och stannar i vestibulen till det förlovade komedilandet.

Jag vill inte helt avskräcka helt från att se filmen, för den har sina ljusa ögonblick som kunde ha varit en del av något mer explosivt underhållande. Men det kan verkligen inte bli någon helhjärtad rekommendation. Dock, en film där någon vid namn Annika Pergament har en liten roll kanske trots allt redan vunnit någon form av filmhistoriskt värde.

© Johan Lindahl
2005-03-01

Originaltitel: Laws of Attraction
USA / Irland, 2004
Regi: Peter Howitt
Med: Julianne Moore, Pierce Brosnan, Parker Posey, Michael Sheen, Frances Fisher m fl

Genre: Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2004-08-13

Sök