I, Robot (2004)

Maskinerna är våra vänner men kanske för mycket?

Alex Proyas har gjort bättre filmer, i alla fall en; "Dark City". Men så här mycket pengar har han nog aldrig haft. Kanske får man till och med tåla några ganska tydliga produktplaceringar om det innebär att man får sig en bunt riktigt fint utförda effektsekvenser till livs. Okej, det är inte riktigt som det allra häftigaste från Lucas eller Spielberg, men det är inte så himla långt ifrån.

Det ser alltså bra ut. Men sci-fi ska inte bara se häftigt ut, utan också utmana ens syn på världen lite genom att presentera en framtid där frågor vi än så länge bara kan föreställa oss blir skriande aktuella - samtidigt som det subtilt ska framgå att dessa frågor egentligen bara är varianter av de allra mest klassiska. Det kanske vanligaste framtida dilemmat är hur vi ska förhålla oss till artificiella intelligenser - och hur dessa i sin tur kan förhålla sig till "naturliga intelligenser", det vill säga gamla, dumma oss. Någon "A.I." är detta inte, för att ta ett exempel som ligger nära till hands och mig varmt om hjärtat. Inte heller når "I, Robot" upp till flera andra sci-fi-rullar som gör sig påminda; som "Blade runner", "The Terminator" och i viss mån "2001". Men helt fel är det inte. Trailern ger intrycket av en film som verkligen bara är "suggested by" Isaac Asimovs historier och huvudsakligen lever på action och datorgrafik och visst är filmens diverse huvudnummer huvudsakligen av den arten, men det finns mer här.

Sett till helheten imponerar filmen i ungefär samma grad som den irriterar. Will Smith levererar både tama one-liners och sköna repliker, handlingen ger utrymme för både mättad deja-vu och en del äkta känslor och bildmässigt är det stilrent, snyggt och för det mesta lite för bekant för att imponera riktigt. Framtiden, denna gång 2030-talet bjuder inte på några fantastiska överraskningar, utan nöjer sig med att se "coolare än nu" och samtidigt någorlunda trovärdig ut.

Det hela utspelar sig för ovanlighetens skull i Chicago. "The L" finns kvar men susar förbi illa kvickt och nästan ljudlöst, På gatorna hämtas soporna av robotar och några superhöga och stylade skrapor har tillkommit men så enormt annorlunda är det inte. Robotar smarta och välgjorda nog att nästan kunna behandlas som människor är något relativt nytt, men varje ny serie kommer närmare det nästan-mänskliga som är en självklar ambition i dessa filmer. NS5, den senaste utgåvan av hjälpredor från USR - det enda företag i robotbranschen som överhuvudtaget nämns - ska ha tillgång till ständiga mjukvaru-upgrades, ungefär som Windows Update eller varför inte MacOS X. Varför inte göra en färdig produkt från början, undrar man även här...

Varför förlita sig på robotar alls, undrar snuten Spooner (Smith), som efter en tragisk händelse (som på filmiskt vis antyds och antyds tills man får veta hela historien) inte gillar konstgjort folk. Teknikrädd som han är har han en ganska rejäl förkärlek för gamla grejer (vilket betyder: från vår tid).

När så en robot verkar ha gjort sig skyldig till mord blir Spooner närmast glad. Men implikationerna är enorma. I varje robot finns trenne lagar nedpräntade och förklaringen till konflikten mellan dessa och brottet kan vara av enorm vikt. Är "Sonny", som roboten kallar sig, bara en defekt modell eller är det större saker å färde? Nog för att han visar märkligt mänskliga känslor, och uppenbarligen var något av ett specialprojekt för den nyligen avlidne robotpionjären, men är han en mördare? Kan en robot ens dömas för mord? Hur tydligt kan man dra paralleller mellan vanlig rasism och robo-rasism utan att det blir irriterande övertydligt?

Intressanta frågor, men det här är ändå en tydlig och relativt enkel film. Huvudsyftet är inte att vrida om tittarens världsbild, utan att underhålla. Och det tycker jag den gör. De överraskningar som kommer är hyfsat logiska om än inte genialiska, spänningen klart godkänd med ett acceptabelt antal dumheter i häftighetens namn (husrivarroboten är väl ett exempel på sådant man har svårt att köpa) och det ser, som sagt, rätt bra ut. Med en lagom dos humor, en bra röst till CGI-roboten (Alan Tudyk, som bland annat var komisk sidekick i "En riddares historia") och en som vanligt skönt lirande Will Smith är det svårt att beklaga sig bara för att det finns bättre filmer i genren. Dessutom finns det scener som ÄR riktigt bra. Minst ett par stycken. Tre russin.

© Anders Lindahl
2004-08-29

Spoiler

Originaltitel: I, Robot
USA, 2004
Regi: Alex Proyas
Med: Will Smith, Bridget Moynahan, Bruce Greenwood, Alan Tudyk m fl

Genre: Action, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2004-08-04

Relaterat ur russinbloggen
2002-12-10: Proyas, Smith, robot

Sök