Jorden runt på 80 dagar (2004)

Förlåt, Jules, men det här är rätt kul!

Detta är, må ni genast veta, inte en vördnadsfull, respektfull filmatisering av Jules Vernes roman. Michael Palin använde boken som utgångspunkt för sin första jorden runt-resa och på liknande vis är den mer en språngbräda än ett manus för Frank ("The Wedding Singer") Coracis långfilm. Det andra som kan vara bra att veta om man funderar på att se filmen är att den, som många Chan-filmer, är riktad till barn i lika hög grad som till dig (om du inte är ett barn, förstås, men då stämmer ju uttalandet ändå!). Den är slutligen mycket långt ifrån att vara något fulländat filmäventyr.

Från oklarhet till klart godkänd går dock "Jorden runt på 80 dagar". Inledningen, till exempel, plågas av alltför många överspända karikatyrer och trötta skämt, och även om resten av filmen inte direkt är befriade från sådana så blir det faktiskt bättre. Framåtblickande, smarte uppfinnaren Phileas Fogg (Coogan) anställer ovetande vad som synes vara en tjuv som sin nye betjänt. Tjuven har dock sina ädla motiv, och att han lurar med sig sin boss på jorden runt-resa kan han knappast dömas för.

Den fåniga gimmicken med jadeapan som måste återbördas till sin hemby har sin poäng i och med att den förvandlar Passepartout, i Jackie Chans skepnad, till den i hemlighet drivande kraften. Med inte alltför subtila knep drar han igång en händelsekedja som ska föra honom hem till Kina med apan i behåll.

Jackie Chan som drivande och smart? utbrister du. Hur fungerar det? Tja, hans karaktär är inte något geni, till att börja med, bara lite slug sådär. Och när väl hans dåliga engelska förklarats med att han faktiskt inte ska föreställa engelsktalande så kan man faktiskt nästan tro på hans lurighet.

Steve Coogan börjar liksom filmen inte helt övertygande, men visar efter hand större bredd i sitt komiska register - och består även testet "var arg och besviken på riktigt" på ett helt okej vis. Jim Broadbents snudd på ondskefulle Lord Kelvin utför ett liknande nummer - där man slutligen skrattar åt den karaktär man först störde sig på. Spud från "Trainspotting" (vissa kallar honom numera vid hans riktiga namn, Ewen Bremner) är med och har som huvudsakliga uppgift att i rollen som brittisk polis få kopiösa mängder stryk, vilket faktiskt är rätt lustigt att se. Dock ej när Jackie Chan häller kokande vatten strax under navelen på honom.

Väl i Paris, där söta Cécile De France hänger med på färden under relativt lättköpta omständigheter, känns det som om filmen har hittat sin ton och Jackie har hunnit stunta en hel del. Lyckligtvis fortsätter det på samma nivå (som alltså inte är en hög nivå, men en underhållande sådan) och Jackie koreograferar här några av sina festligaste fajter på länge - inte minst när historien tar ett extra stort avsteg från originalet och tillfälligtvis beger sin in i de kinesiska martial arts-myternas underbara värld. Här hälsar för övrigt Sammo Hung på.

Om man alltså bortser från originalet och ser det här som en ganska barnvänlig (utöver någon enstaka skrevskållning) mysmatiné så har man ett par ganska färggranna och underhållande timmar framför sig. Med overkliga men mysiga förflyttningsanimationer över en lekfull, 3D-skapad karta och massvis med cameos av kända kändisar (som Arnie, Richard Branson, Macy Gray och John Cleese) ökas nöjesfaktorn på lite till.

Jag måste rakryggat yppa sanningen, och det är den att jag garvade rätt ofta under den avslutande halvan - vare sig det beror på att jag tillfälligtvis blev lite dum i huvudet eller plötsligt förstod exakt varför Frank Coraci och hans skådisar tyckte att deras gags och repliker är kul. Mark Addy som hjälpsam kapten på en Atlantångare, till exempel, kanske egentligen inte alls är rolig - men det hindrade inte mig från att skratta gott åt repliker som "You had me at the nipples".

Ett bra test kan vara att fråga sig själv om man gillade "Shanghai Knights". Här är likheten i tonfall stor och de gemensamma nämnarna otaliga - inklusive ett besök av Owen Wilson (tillsammans med brorsan Luke). Det är tramsigt, det är ganska påkostat, miljöerna är muntert pampiga och naturvyerna inte sällan sköna att beskåda.

Och om inget av det nämnda lockar, vad sägs om att höra Jackie Chan sjunga Broder Jakob på franska?

© Anders Lindahl
2005-07-31

Originaltitel: Around the world in 80 days
USA, 2004
Regi: Frank Coraci
Med: Jackie Chan, Steve Coogan, Cécile De France, Jim Broadbent, Kathy Bates, Arnold Schwarzenegger, John Cleese, Owen Wilson, Rob Schneider

Genre: Komedi, Äventyr
Svensk biopremiär: 2004-12-03

Sök