Battlefield Earth (2000)
Prepare for garbage
Ibland vill man ställa sig upp och försvara en film som kritikerna och publiken ratat. Man vill hitta något förmildrande, eller ännu hellre något som ingen annan sett, som höjer filmen på ett sätt inte alla förmår uppskatta. När det gäller "Battlefield Earth" finns det ingen möjlighet att göra något sådant. Inga ord kan rädda den, framförallt inte filmmakarnas egna kommentarer om hur ingen "sett något liknande", att "den visuella designen är unik" och att filmen framför allt handlar om "the human spirit". Den är förbryllande usel.
John Travolta brann för det här projektet, mest eftersom han är scientolog och filosofins grundare, L. Ron Hubbard, har skrivit boken som ligger till grund. Varför någon annan ville vara med är helt obegripligt, och ändå har han lyckats samla ganska stora scenografer, effektskapare och skådespelare till projektet. Duktiga Forest Whitaker har förvisso en tendens att välja lite konstiga filmer ibland, men snart måste han börja lära sig att sätta något slags gränser innan hans goda rykte går helt förlorat.
Regissören Roger Christian har ett förflutet som scenograf, och har bland annat arbetat med George Lucas. På "Star Wars: Det mörka hotet", var han second unit-regissör. Man tycker att han borde ha lärt sig något litet av sina år i branschen, men det verkar faktiskt inte så. Filmen verkar vara regisserad av en förvirrad unge med ett par rockvideos bakom sig, så full av vördnad för stjärnan Travolta att han aldrig vågat höja rösten i protest mot filmens alla brister. Här finns en nästan total brist på kontroll och självkritik. Man får intrycket av att hela teamet har gått och gratulerat och berömt varandra hela dagarna, utan att för ett enda ögonblick reflektera över vad de håller på med.
Berättelsen, om den förtjänar att kallas så, tar sitt avstamp på en jord tusen år fram i tiden, där människor är nästan utrotade och de få överlevande gömmer sig i grottor eller är slavar åt storväxta Psychlos, erövrare från rymden. Det är ungefär som "Apornas planet"; människorna har glömt sin teknologi, verkar knappt kunna tänka själva. Men bland grottborna finns en ung man (Pepper) som envisas med att ge sig ut på upptäcksfärder för att hitta en bättre plats att bo på, för att han är heroisk och envis och allmänt dum i huvudet. Detta resulterar i ett gäng händelser - jag tvekar inför att kalla det en händelskedja, för det hänger inte ihop något vidare - som leder fram till ett uppror mot de ondsinta tyrannerna.
Travolta, högt uppsatt psychlo med lömska planer och en hunsad Whitaker-psychlo vid sin sida, spelar inte över - han spelar inte alls. Han gör miner och höjer och sänker rösten för att betona olika saker, men trots den ambitiösa och för övrigt enbart fåniga makeupen ser man bara en John Travolta som vill ha lite roligt och struntar i om biobesökarna kommer få det. Säkerligen har alla andra beordrats att agera dåligt, för att Travoltas brister inte ska märkas, för här hittar man ingen annan överhuvud taget att berömma.
Några visuella beslut har tagits och följts konsekvent. Problemet är att det är idiotiska beslut. Kameran är alltid sned. även när allt är frid och fröjd, vilket förstör all den eventuella symboliska poäng ett sådant bildspråk skulle kunna bjuda på. Mycket filter har använts - nästan varje scen är tintad i orange eller blått, och himlarna är plastigt svavelgula - vilket som alla vet oftast bara får Science fiction-filmer att se billiga ut. Det ska sägas till filmarnas försvar att de olika färgtonerna också är tänkta för att vi tittare lättare ska förstå vilken slags atmosfär vi befinner oss i, om luften är ämnad för psychlos eller för människor. Det ska sägas till deras nackdel att man som tittare inte ges någon större chans att förstå detta samband.
Å andra sidan är det ganska mycket annat man inte får möjlighet att förstå, eftersom manuset är väldigt dåligt. Jag menar inte bara att historien är ett slaskigt hopkok av tio andra filmer, utan även hur det hela är konstruerat. Timingen är helt skev. Scenerna ligger konstigt utspridda, verkar ibland ha hamnat i fel ordning, man undrar var man är och varför, och vad som motiverar karaktärerna. Man undrar till en början iallafall, snart ger man upp och skrattar trött åt det hela. Vanligen brukar jag också ha ett ganska stort överseende med osannolikheter och sammanträffanden i filmmanus - det hör ju på sätt och vis ofta till - men här finns så milsvida logiska luckor och hysteriskt dumma konstigheter att man misstänker att filmen aktivt försöker förolämpa en.
Finns det något som inte är undermåligt i "Battlefield Earth"? Ja, effekterna är medelbra. Finns det något som är bra? Nej. Är den åtminstone dålig på ett underhållande sätt? Nja, egentligen inte. Se den inte, förslagsvis.
© Anders Lindahl
2001-10-07
DVD / Blu-ray
DVD-utgåvan rymmer förstås en oerhörd mängd självbelåtna kommentarer från filmskaparna, vilket bara gör det hela ännu mer pinsamt. Jag skulle föreslå att de istället hade bestämt sig för att göra ett väldigt självkritiskt extramaterial, med rubriken "Hur kunde vi göra något så himla dåligt?" eller liknande. Då hade filmen fått ett värde i efterhand i form av varnande exempel med lärorika insikter från de inblandade.
Originaltitel: Battlefield Earth
USA, 2000
Regi: Roger Christian
Med: John Travolta, Barry Pepper, Forest Whitaker, Kim Coates, Sabine Karsenti
Genre: Sci-fi, Action
