Jersey Girl (2004)
Sviktande men sympatisk
När Kevin Smith regisserar förväntar sig majoriteten av biopubliken sannolikt inte en syskonsjälprodukt till ”The Family man” med Nicolas Cage som kom för några år sedan. Och det är väl det principiella problemet för många med ”Jersey Girl”. Största besvikelsen under året som gick, tyckte Richard Corliss på Time. Själv skulle jag kalla det här en trivsam, men inte tillräckligt genomarbetad romcom. Den har sina ljusa ögonblick och vandrar fram på en väg kantad av goda intentioner mot..., nej, inte infernot självt, men en osäker idealbild av vart just en sådan här film bör leda. Men vilken sorts film är det egentligen?
Den tar avstamp i en tragedi och skruvar sedan upp en problematik med identitetskonflikt och brustna relationer men landar lite mjukare än vad logiken medger. Och Ben Affleck har väl aldrig riktigt klarat av att bära så stora känslor som det här kräver. Även om filmen ofta är rent sentimental så är den full av snärtiga barnförbjudna repliker, insiderskämt och stjärnor som dyker upp i någon minut eller två - det sistnämnda ett fenomen allmänt känt som cameos. Dit hör Matt Damon och en person vars namn inte bör nämnas i förväg av skäl ni kommer att förstå efteråt om ni inte sett filmen förut. Jennifer Lopez har en liten roll inledningsvis. Om den spelades in före eller efter brytningen med Ben Affleck har jag faktiskt inte lyckats räkna ut.
Kevin Smith, mannen bakom exempelvis den härligt egensinniga komedin ”Dogma” är i grunden en blödig man den här gången. Det behöver inte nödvändigtvis vara fel, men ”Jersey girl” är för tillrättalagd, trots en bitvis befriande ärlighet, särskilt i förhållande till sexualitet. Men de som inte tidigare visste vad musikalen ”Sweeney Todd” handlar om får en handfast snabbkurs här. Alltid en kulturgärning i sig.
Showbiz-agenten Ollie Trinke blir änkling och ensam far, förlorar strax därefter jobbet på agenturen efter ett debacle på en presskonferens när han befinner sig under stark - just det - press. Han flyttar från New York City hem till farsan i New Jersey och försöker få ordning på vad som är kvar av det han kallade sitt liv. Men han tvingas prioritera annorlunda än han tänkt sig och börjar till slut vänja sig vid att vara en vanlig arbetare med blå krage och en gullig dotter som inte oväntat är klassens ljus och mest fantasifull när årets stora uppträdandeafton vankas. Och så väntar en överraskning i videobutiken. Men Ollie är fortfarande en kluven själ. Och vad ”Jersey Girl" djupast sett handlar om, är vilka värden han kommer att sätta först i livet.
Den stora kulturbarriären mellan New York City och New Jersey är tydligen fascinerande för amerikaner. Som ett USA i miniatyr, gränsen mellan de verkliga drömmarna och de inte fullt så storslagna. Det var samma geografiska symbolik i ovan nämnda (inte helt ointressanta) ”The Family Man” och det dödsbleka discodramat "54”.
Det är intressant på något personlighetsklyvande vis när filmstjärnor ska försöka övertyga oss andra om att det vanliga livet utanför glamouren är lika spännande och värdefullt som Hollywood-, allmänna jetset- eller affärsvärldens vilda och vackra existens i en värld en våning upp i näringspyramiden. Kan de verkligen få oss att tro på sin egen vanlighet och bevisa att de verkligen är skådespelare och inte bara celebriteter?
Den här filmen lyckas bara halvvägs. Den tunnar tyvärr ut och blir mer blöt än vad den behöver (jag börjar göra slut på synonymer till "sentimental” nu, som ni märker). Men trots alldeles för invanda ingredienser som Viktiga Val, Kamp mot Klockan, Kärlek som Bara Väntar på att Blomma Ut och några till, så är den ändå värd en viss sympati. Det blev verkligen ingen av fjolårets stora kioskvältare efter vad jag kunnat läsa mig till och den saknar något avgörande som lyfter den i konkurrensen. Lämpligaste funktionen kan kanske vara som date-film i hemmasoffan, beroende på hur väl du och din partner känner varandra. De bästa ögonblicken inträffar nämligen när meningsutbytena är som djärvast och mest utmanande. Helheten sviktar alltså och det tredje russinet ser stundtals lika suddigt ut som Marty McFlys avbild på familjefotot när han ser ut att misslyckas med att retroaktivt para ihop sina föräldrar i ”Tillbaka till framtiden”, men som genom ett litet mirakel klarnade konturerna strax innan deadline. Jag börjar väl bli blödig.
© Johan Lindahl
2005-01-23
Originaltitel: Jersey Girl
USA, 2004
Regi: Kevin Smith
Med: Ben Affleck, Liv Tyler, George Carlin m.fl.
Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2004-06-11
