Delicatessen (1991)

Stilövning med hjärta och idérikedom

Det här är en så'n där film som "man ska gilla", vilket kan göra att man vänder sig lite emot den. Håhå, en fransk, påhittig, surrealistisk film; så jäkla rätt liksom.

"Delicatessen" är också en underbart skön film som det vore synd att förkasta eller missa bara för att den tenderar att hyllas av samma människor som i nästa andetag kan frusta något upphetsat om Zabriskie Point eller nya vågen.

Det är inte i första hand handlingen som gör den sevärd, ska dock medges. Världen verkar ha "gått vidare", mat är det ont om - inte minst kött - och i ett nedslitet hyreshus någonstans i Paris har en slaktare närmast förvandlat sig till en gud hos grannarna genom att på ett sällsamt otrevligt manér möta behovet av järnrik kost. Lille Louison (Pinon, förstås) som efter en personlig tragedi lämnar sitt jobb på en cirkus tar anställning som vaktmästare, ovetande om att hans arbete är tänkt att inbegripa stora uppoffringar. Men i huset finns både goda och dåliga människor, och under jorden finns det "Trogloditer". Udda, men knappast genialiskt.

Det är alla de små, bra idéerna. Även i det morbida finns det en faslig påhittighet som förflyttar hela stämningsläget från det otrevliga till det surrealistiskt underhållande.

Och det är förtexterna, som i sig är snyggare och mer "film" än mången hel långfilm av den mer traditionella skolan. Motion control i dess esse (antar jag, annars måste det ha varit en pina att filma).

Och det är de musikaliska passusarna; som i början där knakande sängbottnar, mattpiskning och takmålning med mera blir till ett stycke som herrarna Simonson och Stjärne Nilsson mycket väl kan ha avnjutit innan de gjorde hyllade kortfilmen "Music for one apartment and six drummers". Eller när Louison och en kvinnlig hyresgäst ska lokalisera den nyss nämnda knarrande fjädern i sängbottnen och det blir något slags Hawaii-nummer av det hela.

Och det är fotot. Darius Khondji har skapat en helt egen värld med hjälp av ljuvligt overklig ljussättning och njutbart skickligt kameraarbete. Det går långt bortom det "just kommit ut från fotoskolan"-skrytaktiga och in i landet "det måste vara konst".

Och så är det stämningen, som förstås till stor del är resultatet av de ovan nämnda sakerna, men också kommer från den ganska sympatiska ton som trots allt överväger i filmen - kannibalism och lömska mord till trots. När ett av Louisons cirkusframträdanden visas på tv, när han gör såpbubblor av skurvattnet eller när slaktarns dotter utan sina glasögon ska bjuda på té så är det en odiskutabelt charmig film man ser.

Jeunet och Caro, som närmast blev husgudar på filmklubbar världen över med sin säregna skröna, ville egentligen ännu hellre göra "De förlorade barnens stad", men kunde inte få ihop pengarna. "Delicatessen" blev ett sätt att med en betydligt mindre budget visa vilken filmmagi de var kapabla till. Därmed inte sagt att ni ska se den som en showreel. Se den som en av nittiotalets mest välförtjänt hyllade regidebuter, för det är just vad den är.

© Anders Lindahl
2004-03-30

---

DVD / Blu-ray

Caro tycker inte om kommentarsspår, berättar Jeunet i början av kommentarspåret. Av det skulle ni kunna dra slutsatsen att Caro inte är med på kommentarsspåret men däremot Jeunet, och det skulle vara en riktig slutsats. Lite provfilmningar, bakom kameran-material och vad som kallas en trailer men som måste vara en samling TV spots finns också att hitta på DVD:n.

Notera dock att extramaterialet är lite svårt att tillgodogöra sig eftersom gränssnittet är lite väl konstnärligt utformat. "Vad coolt, knappen är på tavlan däruppe på väggen! Men... vad står det...?"

---

Originaltitel: Delicatessen
Frankrike, 1991
Regi: Marc Caro Jean-Pierre Jeunet
Med: Dominique Pinon, Marie-Laure Dougnac, Jean-Claude Dreyfus, Karin Viard, Ticky Holgado, Anne-Marie Pisani


Genre: Komedi, Romantik, Sci-fi
Hemmabio: 2007-03-28
Teman: Kannibalism

Ingår i följande teman

Sök