Bangkok Dangerous (2000)

Våldsam, snygg och ointressant gangsterfilm

Kong har ett för gangsterfilmer inte helt ovanligt yrke, nämligen lönnmördarens. Det ovanliga med Kong är att han är dövstum sedan födseln, vilket dock inte hindrar honom i någon högre grad i yrkesutövningen. Kong verkar heller inte ha några moraliska betänkligheter inför sitt jobb, utan gör det han ska och gör det bra. Men naturligtvis uppstår problem. Kong bästa vän blir mördad av den egna organisationen och Kong inleder en mindre vendetta. I samma veva blir han också kär i apoteksbiträdet Fon och han börjar fundera över sitt yrkesval.

Brödrapar som gör film känner vi till några stycken (Coen, Wachowski med flera) och här kommer ännu ett par, som dessutom är tvillingar: Oxide och Danny Pang. Bröderna Pang verkar tycka om att experimentera med film och har gjort Bangkok Dangerous till en stiliserad skapelse som emellanåt tar ut de bild- och ljudmässiga svängarna ganska rejält. Den urbana miljön skildras i ett hektiskt tempo med rikligt lysande neonljus, spotlightbelysta barer, mörka nätter och soldränkta dagar. Klippen är snabba interpoleras med svartvita bilder och frysta ögonblick mitt i handlingen. Information om Kongs bakgrund berättar för oss i flashbacks som också är svartvita eller suddigt filmade med en 8 millimeters hemmakamera. Över alltihop ligger en ofta mycket intensiv ljud- och musikmatta som fungerar oväntat bra. Huvudpersonens oförmåga att tala vägs upp genom ett konstant collage av ljud, vilket gör att scenerna där Kong är ensam flyter på i ett bra tempo. Det förstärker också på ett elegant sätt de enstaka helt tysta klipp som visas ur Kongs synvinkel.

Bangkok Dangerous bjuder alltså på en lång rad cinematiska tips och trix och som det ofta blir med experimenterande är resultatet av väldigt skiftande kvalitet. Ibland blir det helt enkelt lysande, som när den hämndlystne Kong går genom en korridor tillsammans med sin döde vän, men ofta blir det istället ett platt fall. De filmiska greppen kan vara visuellt intressanta men de distanserar samtidigt åskådaren från berättelsen genom att hela tiden påpeka att det är en film man ser på. Denna Brechtska verfremdungseffekt kan fungera, men då kräver den en oändligt mycket mer intressant och fängslande berättelse än vad Bangkok Dangerous förmår framställa. Filmen lyckas inte, trots ihärdiga försök, skapa en huvudperson som man som åskådare bryr sig om och eftersom den i så hög grad är centrerad kring Kongs karaktär lyfter historien aldrig från marken.

Slutsatsen är att Bangkok Dangerous är ett gott hantverk i filmning, klippning och ljudläggning men manusmässigt är den fortfarande kvar på skisstadiet. Får bröderna Pang ordning på manus och berättarstruktur kan det onekligen bli intressant att se deras nästa film, men Bangkok Dangerous är på intet sätt omistlig.

© Andreas Hallgren
2001-11-20

Originaltitel: Bangkok Dangerous
Thailand, 2000
Regi: Oxide Pang Danny Pang
Med: Pawalit Mongkolpisit, Premsinee Ratanasopha, Patharawarin Timkul, Pisek Intrakanchit m.fl.

Genre: Action
Svensk biopremiär: 2001-11-23

Sök