Breakfast at Tiffany's (1961)

50 dollar till damrummet??

Jag tycker ofta att klassiker är extra svåra att recensera och brukar av det skälet envisas med att försöka. Man tar ju en hel del för givet med klassiker, först av allt att de är väldigt bra, så att försöka se filmen på dess egna villkor blir en kul utmaning - där man inte alltid lyckas, ska väl medges.

Det andra man tar för givet är att de är "enkla". Att de blivit stora för att handlingen är tydlig men brilliant och skådespelarna har Det.

"Breakfast at Tiffany's" är faktiskt inte så enkel som man kan tro, och det beror mycket på den tid i vilken den gjordes. Det är inte helt självklart att man förstår ganska avgörande saker om huvudpersonerna. Med risk för att låta obeläst så "har jag hört" att i boken av Truman Capote sägs det rakt ut att Holly (Hepburns karaktär) är prostituerad. I filmen tjänar hon pengar genom att män som hon dinerar med ger henne 50 dollar för att gå till damrumet. "Vad tusan?" kan man förbryllat fråga sig, och läsa in både det ena och det andra. Det "ena" är förstås att det rör sig om något slags kod, att hon är en call-girl, helt enkelt. Lite efterforskningar ger dock vid handen att kvinnor på denna tid kunde köpa allsköns skönhetsprodukter i damrummet, där handhavande personal också skulle ha dricks. En gentleman gav sålunda sitt damsällskap lite pengar när hon skulle uppsöka denna inrättning - och Hollys suspekta sätt att tjäna pengar verkar då helt enkelt bestå i att gå hem med pengarna istället för att spendera dem där.

Ja, hon är hur som helst inte helt stolt över sitt liv. Den gemenskap hon får med nye grannen Paul bygger inledningsvis på att de förstår varandra. Paul får pengar från en välbeställd kvinna under omständigheter som antingen skulle kunna beskrivas som
1) hon betalar för sex
2) de har ett förhållande, och hon försörjer honom också mecenat-likt så att han kan fokusera sig på sitt författande.

Paul har nämligen publicerat en novellsamling för länge sedan och "arbetar nu på en roman". Yeah, right. Grannskap blir vänskap blir kärlek, åtminstone åt ena hållet, kanske åt det andra. Men ingen filmkärlek utan filmförhinder...

Holly ruvar på hemligheter, vilka manifesterar sig i en snäll, lite äldre man som plötsligt kommer till sta'n och vänder saker lite halvt upp och ner. Tja, det händer en hel del annat också. Återkommande fängelsebesök, tilltänkta bröllop, urspårade fester. Och mitt i allt detta Mickey Rooney i en tämligen rasistisk roll som arg, japansk granne vars narrativa funktion till slut visar sig. Den komiska funktionen i rollen är ganska försumbar.

Men i korthet är filmversionen av "Breakfast at Tiffany's" en kärlekshistoria. Två personer passar ihop och skulle tillsammans kunna förändra de ytliga låtsastillvaror som de håller igång i brist på energi eller mod att förändra saker och ting. Det är en lika melankolisk som rolig historia, och Hollys psykologiska tillstånd skulle kunna ge stoff för hundrasidiga analyser - vilket säkert skett på filmskolor världen över. I slutändan handlar det ändå, som i så många filmer, om huruvida de får varandra. I den rörande slutscenen, där katten "Cat" spelar en viss roll, får vi veta.

Audrey, vars roll ursprungligen skulle spelas av Marilyn Monroe, gör Holly till en anmärkningsvärt komplex varelse. Om hennes återkommande depressioner, eller vad de ska kallas, beror på hennes livsstil eller snarare orsakat den, framgår inte, men allt som oftast "flyr" hon till Tiffany's, där hon menar att ingenting hemskt skulle kunna hända. Hon verkar lite borta, samtidigt som hon verkar ha total koll. Hon verkar naiv och samtidigt cynisk. Hon har charm och utstrålning men är inte sällan väldigt irriterande, inte minst i sin envisa strävan att låta pengar gå före kärlek.

Det är en ganska annorlunda film på många sätt. Jag törs dock inte svära på att den är fantastisk, och föll inte heller så pladask för filmen att jag kan utnämna den till fantastisk på rent subjektiv basis. Men den är välspelad och har något visst, inte minst i en väldigt charmig scen på just Tiffany's.

FOTNOT
"Moon river" som återkommer vid olika tillfällen i filmen, bland annat framförd av Holly själv, skrevs för filmen av legendaren Henry Mancini.

© Anders Lindahl
2004-02-23

Originaltitel: Breakfast at Tiffany's
USA, 1961
Regi: Blake Edwards
Med: Audrey Hepburn, George Peppard, Patricia Neal, Buddy Ebsen, Martin Balsam, José Luis de Villalonga, John McGiver

Genre: Drama, Romantik

Sök