Strandvaskaren (2004)

Det vaskas inte strand tillräckligt

Håfström berättar åter om Stjärnhov, ett antal år senare...

Skulle man kunna tro, när en fin internatskola (nej, inte Internet-skola) under annat namn agerar skådeplats för prologen, där en kvinnlig rektor håller tal för de församlade överklasseleverna om hur deras priviligierade status också medför ett ansvar att vara moral- och etikförebilder. In från höger, eller snarare rakt uppifrån, kommer Rebecka - som fått nog av sin kamraters häckleri och förstör stämningen genom att dramatiskt ta sig själv av daga.

Ett år senare har en annan tjej flyttat in i hennes rum, två nya elever kommer till skolan och skolans jubileum är på väg att firas. Som av en händelse är det också hundra år sedan en lokal bonde dräpte trenne elever med lie, för att sedan dränka sig i den närbelägna sjön och få epitetet Strandvaskaren, alltså gengångaren från en drunknad. Det är upplagt för den sortens mörka händelser som gärna vill ske på symboliskt laddade datum, och när Rebeckas störde far flyr från mentalsjukhus och styr kosan mot skolan ökar oddsen för illdåd än mer.

"Strandvaskaren" är alltså inte en ny ornitologrulle i "Mongolpiparens" enligt ryktet irrande fotspår. Det är en ny svensk rysare. Jo, jag vet. Beskrivningen gör inte att kalla kårar direkt infinner sig. Svenska rysare... har det gjorts någon bra sådan sedan "Vargtimmen"? Kanske, men det är roligare att generalisera och kallt konstatera att skräck är en av de genrer vi inte riktigt briljerar i här. "Det okända", "Sjön", behöver jag fortsätta? Det här är, för att få det konstaterandet överstökat, tyvärr inget undantag.

Eleven Sara (Hemse) börjar nysta i skolans historia, till vissa personers förfäran, samtidigt som historien börjar upprepa sig, eller ta vid där den senast stannade upp och glömdes bort. Hon och rumskompisen Therese väljer samtidigt varsin av de nyanlända pojkarna att kära ner sig i.

Sara är för övrigt brunetten, alltså den lite allvarligare tjejen. Therese är lite gladare och dummare, och därför blond. Jag nämner dessa ytliga iakttagelser eftersom "Strandvaskaren" sätter en extrem ära i att arbeta med konventioner. Jag tror inte att det illustra teamet bakom filmen missat en enda bildlösning, musikalisk tonvändning, idé eller strukturmässig regel i genren "någon går runt och mördar folk".

Olika människor ska misstänkas, inplanteringar ska planteras och skördas och morbida skämt ska föregå verkliga illgärningar. De elever på skolan som beter sig mest som de pengastinna kräken i "Ondskan" ligger förstås högt på listan över potentiella offer i förbifarten. Man kan tycka att det här är kul, att det finns en charm i hur konsekvent de gör en tvättäkta genrefilm. Och visst, jag tycker det är lite kul. Och lite tråkigt. Ärligt talat, blir en genrefilm som från början till slut känns som en skoluppgift på ämnet "gör som man ska" bättre för att den är svensk? Jag tycker inte vi ska nöja oss med det. Jag är ändå optimist och tror att vi kan göra riktig skräck här - vi får bara vänta ett tag till.

Med proffs som Mokrosinski och Hodor bakom diverse spakar så blir resultatet snyggt och gediget, men lyfter aldrig. Det är framför allt inte särskilt otäckt. Jag kommer att tänka på "Svart Lucia" med jämna mellanrum, och den var ju inte heller sådär väldigt kuslig. Det är ofta lite stelt, utom när Bergqvist kommer in och visar hur man kan ge repliker liv och humor. Daniel Larsson, som den förfärlige Måns, lockar också fram ett par skratt - fast man kanske förväntas bli arg på honom istället. Det blir för det mesta, ursäkta vitsen, en livlös film om mord. Det spelar liksom ingen roll att Håfström och gänget tar ut svängarna rätt rejält ibland eller att mordvapensarsenalen är av samma mångskiftande och spontant sammanställda form som själve Jasons. Håfström och Vasa har säkert haft ett jätteroligt förarbete med att kolla igenom hundra slasherfilmer och plocka ut russinen ur kakan, men sin egen film ger de aldrig någon riktig puls.

Faktum är att titeln som sådan ger mig lite halvnostalgiskt otäcka vibbar, eftersom jag för lääänge sedan läste en kort novell med samma namn som åtminstone då var lite ruskig. Med det sagt är kanske min största invändning mot filmen just att den innehåller alldeles för lite strandvaskeri!

© Anders Lindahl
2004-10-14

Originaltitel: Strandvaskaren
Sverige, 2004
Regi: Mikael Håfström
Med: Rebecka Hemse, Jesper Salén, Kjell Bergqvist, Anders Ekborg, Rebecka Ferguson, Jenny Ulving, Daniel Larsson, Peter Eggers m fl.

Genre: Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2004-10-15

Sök