Secret Window (2004)
Förstörs av för gammal gimmick
Slutet är det enda som betyder något.
Det sägs rakt ut i den här filmen. Synd att de skulle påminna oss. Det kanske fortfarande finns folk som skulle kalla det här slutet, i just den här filmen, för en intelligent intrigvändning eller en lysande liten twist. Jag kallar det förräderi.
Slutet i "Secret window" hör inte hemma i ”Secret window". Möjligen i någon annan thriller med en annan story och en annan stämning. Jag känner väl ungefär samma nedslående brist på upphetsning över den här ansträngda upplösningen som många andra tycks uppleva efter "The Village". Den lyckades jag uppskatta, kanske på ett annat plan än det var tänkt. Men den här historien står och faller med en gimmick som för mig känns - åtminstone - fem år för gammal. Och den krossar i ett slag allt jag uppskattat i en och en halv timme före det.
Med detta sagt, ska sanningen fram att jag inte läst den berättelse av Stephen King som filmen påstås bygga på. Jag vet inte när King skrev den, om idén var identisk men bättre i bokform eller om det här är en fullständig fri tolkning av dubbeljobbaren David Koepp (ansvarig för och med andra ord skyldig till såväl manuskript som iscensättning). "Be sure to disengage the brain before viewing" råder en kommentar på Internet Movie Database. Varför läste jag inte den i förväg? Det kanske hade fungerat - man vet aldrig.
Nu finns det bevis på att nästan exakt samma variant på upplösning kan fungera och även berika en film. Tyvärr kan jag naturligtvis inte nämna det mest givna exemplet här, utan sparar det till spoileravsnittet. Men i händerna på herr Koepp ser det bara trött, förlegat och överblommat ut. En katastrofal kreativ kortslutning på väg in i målgården.
Möjligen är det här ett extraordinärt exempel på vad en hyfsat känd amerikansk filmkritiker skulle kalla 'värsta sortens dålig film'(Jag tror att det var Roger Ebert i en recension av thrillern ”Snake eyes"). Den börjar bra och bygger upp förväntningar för att sedan kollapsa. Effekten för mig blev att omedelbart vilja skölja ner eländet med någon annan film som jag vet håller fram till Hesa Fredrik. Men jag fick nöja mig med någon medioker matinéfilm dubbad till spanska på TV. Desperationen har ingen lag.
Johnny Depp spelar snart frånskilde författaren Mort Rainey. Han sitter i en stuga i skogen med skrivkramp som enda sällskap förutom husan - och så hunden, som inte heller har några förslag på hur handlingen i nästa bok bör fortskrida. Hustrun har varit otrogen, hittat en ny man och papperen ska skrivas på. Men på film brukar sådana saker dra ut på tiden. Svartsjukan har inte gått över och Rainey ser ut att förtäras av bitterhet medan hustrun försöker åstadkomma något som liknar en vänskaplig skilsmässa. Då knackar en främling från Mississippi på dörren och anklagar Rainey för stöld - av en story.
Depp gör det bra, det han ska och kan göra. Han får flera dubbeltydiga repliker och citerar Talking Heads vid ett tillfälle; "This is not my beautiful house, this is not my beautiful wife" (Från ”Once in a lifetime” 1980). Philip Glass har gjort musiken, slående lik den han skrev till ”Timmarna” (jo, jag uppfattar ironin med tanke på filmens tema) men den betonar ödsligheten och dysterheten i filmen, sådan den ser ut fram till förfallet. Sådant skulle kunna förgylla ett råmaterial som redan glänste på egen hand. Men med facit i hand är det här ett sorgligt slöseri med resurser, Depps och John Turturros framför allt.
Ibland undrar man vart världen är på väg. Och varför vissa anstränger sig att vara sinnesvidgande smarta så till den grad att de kör huvudet rakt i väggen. Trots alla detaljer jag värdesätter längs vägen i ”Secret window” framstår de som gyllene ringar i trynet på ett svin. Om slutet nu verkligen är det viktigaste, då måste domen bli därefter.
© Johan Lindahl
2004-10-13
Originaltitel: Secret Window
USA, 2004
Regi: David Koepp
Med: Johnny Depp, Kyle Allatt, Maria Bello, John Turturro m fl.
Genre: Drama, Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2004-04-16
Teman: Stephen King på vita duken
Ingår i följande teman
